Det finns mycket att skriva om från en dag som denna dag.
Jag tar väl händelserna i den ordning de kom, och startar med korna.

På morgonen när jag cyklar till bussen, ställer jag cykeln i ett skjul som finns intill vägen, och mitt emot det skjulet går det kor i en hage. De korna stod vid staketet i morse och kikade på mig. & jag blev almost förälskad i en miniatyrko. Den var jätteliten, såg helt mjuk ut & hade så himla snälla ögon. Kunde inte släppa den med blicken. Men gjorde det ändå, och så gick jag till hållplatsen (före/efter) intill, som ligger ca 200 m bort, detta pga att jag hade massa överflödig tid.
       Intill den busshållplatsen finns det en ännu större hage. En hage där det får plats ännu fler kor. Och det utnyttjades. Det var ett tjugotal kor där. Ungefär 13 av dem ställde sig vid staketet, på en RAD, och glodde på mig.
       Och så såg jag...en av korna, var av manligt kön. Den hade en gigantisk pung som hängde och slängde när han gick. Jag måste säga att jag är glad att mänskliga män inte har den storleken på sin pung. Det skulle vara oerhört avtändande. (Almost 30 centimeter pung liksom...)  Denna manliga ko, hade även rödsprängda ögon. & såg allmänt, ganska vidrig ut. Krullig päls mellan öronen, och det var väl det enda som var sött med honom. Om man bortser från att hans krullighet var smutsig och grå.

Jobbet fortskred som vanligt. Bara att alla var ovanligt trötta. Och Markus låg almost däckad på bordet bredvid mig. Men det suger när man bara får telefonsvarare, + dryga barn som svarar i telefonen.

Efter jobbet satsade jag & Rosita på att ta 31an in till stan, och komma in lite tidigare än vanligt. Men den for rätt förbi oss innan vi kommit till hållplatsen. typ 3 minuter för tidig. Och full. (Var finns logiken i det!?)  Så vi vände om och traskade iväg till 701ans hållplats.
       Väl inne i stan gick vi till Donkan. (Vem blir förvånad?) Vi hade pratat lite vagt om glassplaner, men inte riktigt uttalat det helt. Men bådas fötter styrdes dit, och plötsligt stod vi inne på Donkan.  McFlurry, as usual.  Men jag ändrade i alla fall min standardgrej (daim&smarties) till bara daim - extra mycket daim. Kanon.  Och Rosita började fundera på hur de kom på att de skulle ha smarties i glassen...Hennes förklaring kommer förhoppningsvis upp som en liten serie på bilddagboken. Bara att hoppas.
      
Sen var det dags för bussfärd hem. Jag blev förvånad när bussen kom. Den var gammal. Verkligen inte ny på något sätt. Ingen av de "finesser" som de nyare bussarna har. Det var en brant trappa upp. Kortläsaren satt jättelågt (till och med för Mig, som är kort..) och sätena var gråa med väldigt fula mönster. Och de gick inte ens att fälla bakåt (inte för att det gjorde mig något men ändå). Och de var hårda, hade ingen bekvämlighetsfaktor för fem öre. (Men jag somnade ju en sväng ändå.)
       När bussen väl började åka blev jag almost rädd. Varje gång han gasade efter att ha bromsat så ryckte hela bussen till och det lät konstigt underifrån. Typ som att kopplingen höll på att lägga av totalt. Och det var seriöst som att det var en vanlig växellåda (nyare bussar har väl automat!?!) och han var tvungen att trycka ner kopplingen hela tiden. Men jag drog på musiken på hög volym och tänkte inte mer på det.  Vaknade till när någon skulle av vid Sandbacken. Och där stod bussen sedan still i typ, 5 min. Busschauffören och en annan snubbe gick x antal varv runt bussen och verkade kolla på däcken, pekade och sa nånting. HJÄLP... tänkte jag.  Sen klev bussgubben in och körde iväg. Körde mycket långsammare än nyss. Och det kändes som att hjulen typ, ville hoppa av eller nåt. Kanske var det bara inbillning? Men tjejen på andra sidan mittgången såg också ganska skraj ut.
       Och när jag väl skulle av, så blev jag glad över att jag inte skulle åka längre. Han verkade ha feta problem med att bromsa. Shit. Ta en fräschare buss för tusan. istället för att skrämma alla passagerare.
       Spännande bussresa.



Well. Over and out.
Antar att ingen orkade läsa allt...