Promenad i huvudet, och fetingÅNGEST!

Eftersom jag är en arbetande kvinna så startar jag med att kort beskriva dagen. Coachen lurade mig, Nilo, Rosita och Andrea (!?) att datorerna kraschat, vi blev glada ? men sen sa han att det var ett skämt.

Uppstart ? prat om gårdagen.

Sen körde vi igång. Nilo hade köpt skvallertidningar som vi kunde roa oss med, bra! Annars?det gick bra idag. Jag var den som fick flest ordrar, det kändes skönt :)

In till stan fick vi skjuts av coachen. (Sorry, vet inte hur man stavar hans namn) Måste säga att det var en väldigt spännande biltur. Mycket skratt. En blandning av trötthet och lite answer på hans skumma skämt. Kul var det i alla fall!

När vi väl kom in till stan avvek Nilo och jag följde med Rosita till Gina Tricot, där jag fann en tunika och en blusliknande grej ? som jag blev helt förälskad i! Sen drog vi även en runda inne på Bikbok och på HM. På HM träffade jag sötMalin! Vi ska försöka styra nåt umgängesaktigt!

I övrigt, på djupare plan, så har dagens tankar ägnats åt en person.

Dino.

Jag startade dagen (två minuter innan mitt alarm ringde, 05.48) med att ringa honom för att få höra hans röst innan han skulle åka iväg. På det sättet startade dagen mycket bättre än många andra dagar.

Jag ringde honom även när jag väntade på bussen till jobbet, för då gick den där äckliga snubben (runt 60) som pratar med alla tjejer under 20 runt.. och jag ville verkligen inte prata med honom. Så jag fann det som en bra idé att ringa Dino. Det Var en bra idé. Höra hans röst igen och önska trevlig resa för fyrahundraelfte gången, almost.

Under hela jobbdagen har han vandrat omkring. Det är något skumt. Det var längesen jag tänkte så mycket på någon. Han kallade mig för ?min skytte? i ett sms, när vi pratade stjärntecken. Det kändes bra, och jag log och ler fortfarande när jag tänker på det!

Sweetness!

image1

_________________________________________________________________________________

För övrigt är jag Hemskt rädd att jag faktiskt börjar få fetingångest inför fotoskolan. VILL jag verkligen det här? VILL jag verkligen lägga mer än 50 000 kr på folkhögskola, knappt ett år.

Klarar jag det? Kommer jag vara i den klass de vill att jag ska vara? Jag blev ju utvald mycket pga att Andreas kände mig och blinkade lite extra när de pratade om mig...

Det är dessutom så långt bort. Någonting gör att jag känner mig elak mot mina föräldrar och sticker så långt bort. (Men det är ju bara idiotiskt tänkande!)

Jag kommer dessutom komma så Väldigt långt bort från vissa människor.

Är jag modig nog att ta ett sånt här stort steg ut i livet?

Skulle det inte vara bättre att fortsätta jobba en stund? Med marknadsundersökning på VM-media. Och se till att skaffa en lägenhet i Örebro, för att sedan Nästa höst läsa på universitetet och utveckla mitt fotograferande lite på egen hand. För att kanske söka in till fotoskola senare.

Vad ska jag göra? Och vad ska jag Inte göra?

Jag kanske bara har den här chansen nu, och aldrig mer?
Eller så får jag kanske chansen igen, och står högre upp på listan av de som SKA bli antagna. Istället för att vara bland de lite halvosäkra korten, kanske jag blir bland de säkra?

Vad fan ska jag göra?

Det är ju dumt att ta ett steg, vara där ett tag. Och sen .. hoppa av.

Fan, jag klarar inte av de här tankarna. Red ut det åt mig, red ut Mig...

image3


Kommentarer

Skriv dina ord här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0