Wow, de ger mig rysningar. Jag har laddat ner en live-dvd med Placebo.
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men det är ju kungliga och riktigt bra!


I natt drömde jag att jag fick post hem från VM media,
det stod att jag skulle få 620 kr i provision, och jag blev så himla glad,
sen vaknade jag och insåg att, Fan - det kommer jag ju inte alls få  :(


Nu är det dags för jobb. Ikväll är det dags för fest.
Jag hoppas på att säga hej till johannes någonstans innan kvällen är slut.

Upp och ner, upp och ner. Varför de här ständiga vågorna när det gäller allting?
Humöret håller sig i någorlunda skick. Jag jobbar. Och jag är hemma själv. Jag träffar inte de människor som gör att just humöret går upp och ner (nu pratar jag om irritations&ilska-delen).
Men jag går från att vara hur glad som helst. Till att plötsligt vilja gömma mig för världen och gråta ut allt som händer och inte händer.
Jag är trött på att vara en reserv. Det är så det känns. Jag är den folk vänder sig till när den bättre delen inte är tillgänglig.
Jag är trött på plötsliga tårar om natten.
Jag är trött på att vara ensam. Jag vill så oerhört gärna ha en trygg och varm famn att krypa upp i. Jag vill älska någon, någon som älskar mig för den jag är!

Jag är så trött. På så mycket.

Snön virvlar mot gatulamporna och knarrar under tygskor som blir blöta. Virvlar in i ansikte, ögon, näsa, fastnar i hår. Men, det är ganska fint ändå. När jag gick ut från Saras lägenhet och tog första steget i det knarrande snötäcket som låg där, då kom det någon slags må-bra känsla.
Det var dessutom kul att träffa Sara, såklart. Åt lite godis, kollade lite på tv och runt på internet, äta kladdkaka, kolla på Elvis som sprang runt, runt, runt.

Och att träffa mulin igår var såklart också kul. Vi svullade sådär mycket så det egentligen är onödigt. Först McDonalds, sen kladdkaka med grädde & banan, sen chips med dip, och sen orkade vi inte ens godiset vi hade köpt. Lite idol-tittande och frustration över att Daniel åkte ut. Och så lite allmänt youtube-gloende. Och skratt i mängder och mulin är liksom helskön!
Sen halkade vi upp mot stan där mulin skulle möta sin bror. Och jag fick plötsligt sms av Sara som bad mig komma till mm, och just när jag ringer upp henne hör jag någon säga "Johanna" och hoppsan - där var Johannes, och så blev jag "medbjuden" till Backstage. Well, jag gick hem och hämtade leg & pengar och tänkte dra till mm, men då hade Sara & Elina dragit till frimis. Så jag styrde stegen mot Backstage & Johannes & billig öl och sådär, och ptja - det blev ju en riktigt trevlig kväll helt enkelt.


(och nu blev det här ett sånt där inlägg som jag hatar - tråkigt och bara info om migmigmig.
men ja, jag ska vara djupare en annan dag - promise!)

Att vara sugen på choklad och att prata om kladdkaka gör mig galen. Jag skulle kunna dra på mig jacka och skor hur snabbt som helst och rusa iväg mot ica för att efter halva vägen inse att de har stängt, för 13 minuter sen. Visset vända om (och hoppas att ingen ser mig, för man känner sig ju så fånig när man plötsligt bara vänder sig om och går åt motsatt håll) och släpa sig tillbaka hem. Dystert. Och med tunga steg.
       Ägg. Apelsin. Grädde. Banan. Ska inhandlas och nästa gång du kommer ska en kladdkaka stå på bordet och svalna och dofta sådär gott för att sedan bli serverad med fluffig grädde och skivad banan. Och det vattnas i munnen. Jävla ica. Klockan 10, varför stänga då när jag behöver er som mest?



Och Bob Hansson är en poet,
jag är bara nån jävla brud som avgudar hans texter,
och Ismaels!

Jag fann ett. Leta efter massa grejer på youtube fördriver tiden ganska bra.
När man gör det känns det fortfarande som att tiden knappt rör på sig.
Men efter att ha kollat på X antal klipp, och sjungit med i X antal låtar, så har visst klockan farit iväg ca 1 timme. Och plötsligt är det då bara 2 timmar kvar innan det är dags. Lite lagom sådär för att käka något, 30 min. Sminka sig, 30 min. Fixa håret, 30 min. (Och mitt hår är inte avancerat fixat, det är bara det att det inte gör som jag vill.) Och hej, sen är det visst bara 30 min kvar. Så nu sitter jag här och bara lyssnar på lite musik och peppar inför kvällen. Funderar på vad jag ska ha för jacka och skor. Det är mycket som skall planeras. Ska jag ha med någon väska? Eller ska jag bara ta kameran? Jag ska ju tillbaka hem sen liksom. Möta upp Erica på stan. Sen går vi hit och förfestar lite, och fixar oss lite mer. Sen drar vi upp till stan igen. Och fan - kvällen är snart i full gång. Jag är pepp, och jag ska ha grymt kul!
Hoppas ni övriga kör på samma grej; en kul kväll. För det är ni värda!

När jag såg att Tim lyssnade på Placebo
fick jag en plötslig Placebo-abstinens.
Det var så längesen jag verkligen lyssnade på dem,
och fan. De är ju grymma, riktigt bra musik!


Har rusat runt som en skottspole i lägenheten,
påbörjat en städningsprocess som ska göra så
att jag inte har Jättemycket att göra imorgon.
Så nu har jag samlat ihop alla lådor som var utspridda,
det blir 5 vändor upp och ner för trapporna imorgon,
för att dumpa crap i mitt förråd.
Och sedan ska jag även dumpa crap i sophusen.
Men annars är det bara vika kläder och lägga in,
dammsuga, städa toaletten & elda lite rökelse
 - som är kvar till morgondagen. Sen kan den vilda
kvällen ta sin start! Fan vad pepp jag är!

Men nu ska jag sova, och vara mentalt förberedd för
morgondagen då jag ska gå runt på stan och lämna
in mitt CV lite här och där! Håll tummarna för mig gott folk!


Godnatt.

Det finns människor som gör livet värt,
tack Niclas för LaBaguette - lunchen,
det var jättekul att du ringde, och hur trevligt som helst
att träffa dig lite.

Tack Patrik, för att jag får låna den här
flashiga högtalaren. Vilket ljud!
Bad sound kills good music .

Och tack Elix, för det som damp ner
genom min dörr i morse. Det gav min dag
en riktigt bra start! <3



Annars planerar jag mest att ta tag i mig själv
och dammsuga lägenheten, dock har jag ingen
taklampa, så jag avvaktar nog till imorgon trots allt!

Efter täckvärme & datasittande & iprenknarkande,
så kändes febern lite mer avlägsen. Så jag gick
iväg till A-huset på den där lilla specilla Forever-träffen.
Och det är jag nog glad att jag gjorde faktiskt. Blev
lite mer pepp av den. Och insåg att det finns saker jag
vill. Jag måste bara tänka på dem, mer. Nästa helg
bär det av emot Göteborg, där jag ska på Forevers
succedag, och allt vad det innebär. Jag är pepp,
men samtidigt himla liten och rädd, jag är en sån
där, som gillar att vara hemma. Nu blir det en hel
helg som jag är borta från Min lägenhet. (Och kanske
förlorar jag en möjlighet att träffa O. Men egentligen
är jag nog mest fånig. Det kommer ju bli kul & pepp.)

Efter dagens möte så traskade jag iväg till MM, dit
mina gamla vänner från Volvo (som jag visserligen
inte hunnit lära känna så många utav) skulle gå
och ha en utekväll, med öl, cider & karaoke. Jag var
mest alkoholfri och fick en stripstallrik av Ideztål.
Fortsatta mobbningsatacker mot KD som är från
Norrland och betonar bokstaven l i älg. Ideztål & Jens (!?)
sjöng Tenacious D's  Tribute som karaoke-låt.
Tjusigt värre. Sen släppte iprendosen och jag började
känna mig mosig i ansiktet och tung i huvudet,
så då gick jag hem med telefonprat och händer
som liknade färglagda isskulpturer.

Sen blev det ont i magen pga kvinnosaker. Ibland
hatar jag att vara kvinna.
Och nu ska jag sova och hoppas att någon del
av de olika förjävligheterna jag har nu - är borta
när jag vaknar.

Förhoppningar.
Onödigheter.
Av förhoppningar blir man bara onödigt besviken.
Fånigt besviken.

Det är en sån där dag idag,
när man vill kolla på en kärleksfilm och snyfta
för att ens eget liv inte alls är som det på filmen.
Eller lyssna på Imogen Heap - Hide and seek,
om och om igen.
Och minnas det som hände i OC-avsnittet
då den spelades.
Gråta lite mer.

Svar; Ja, jag har en såndär dryg & jävlig
           klump i min hals.
Jag vill bort från mitt jobb, till att börja med.
Det skulle minska den där klumpen ganska mycket
på en gång. För jag vet att det är jobbet som från början
har framkallat den.
Men sen då? Vad är det som ska radera klumpens existerande?
Helt och hållet? Jag kommer vara tvungen att gräva så mycket
i mig själv, för att hitta det. Och jag vet inte om jag vill gräva...
Gå igenom allt som hänt, ännu en gång.

Yes, upptäckte igår att jag hade feber.
Pepp så ni anar inte. Ni som inte vet - jag är aldrig sjuk.
Jag ÄR aldrig sjuk, på riktigt.
Den senaste månaden har varit ett helvete
rent ut sagt.
Huvudvärk dagligen, och nu kom det här! Men man kan
väl i alla fall försöka hoppas på att all huvudvärk
var grunden till det här, och nu har det äntligen brutit ut.
Så jag kanske slipper ett ständigt bultande sen.


Äntligen har jag kopplat in mina kära mp3 lurar till datorn
 - äntligen kan jag lyssna på annan musik,
än den som finns på de skivor som gått runt, runt ända
sen jag flyttade in.
Grattis Johanna, grattis!
Äntligen kan jag återgå till Eremia-abstinensen.
Och Ismael Ataria Abstinensen.
Och lyssna in mig på Fakie for nothing.
LYSSNA PÅ MUSIK!
Musik är tillsammans med foto och ord,
det enda som jag verkligen älskar!

Jag har varit hemma idag, och det betyder att jag har behållt
nattens klädsel på mig.
Ett par urblekta gråa mysbrallor, en gigantisk Nautilus t-shirt,
och sen kan man lägga till det där håret som är risigt och
har massa gamla hårspraysrester.
Charmigt värre!
Just när jag står och bänder loss fruset kött ur sin
förpackning, då ringer det på dörren.
Jag går ju och öppnar, utanför står en tant med
grått & risigt hår, en stor blå jacka & ett block där det står
Hyresgästföreningen.
(Hon var inte heller så himla charmig.)
Hon ber att få komma in för att slippa stå i
trapphuset där det ekar.
Well tänkte jag. Så fick hon stå innanför dörren.
Så började hon prata.
Om att hyresgästföreningen var så himla bra,
och att det inte kostade mer än 77 kr i månaden.
(En förmögenhet - tänkte jag när hon sa det)
Sen kom frågan; "Tycker du jag ska skriva med dig på en gång?"
Jag körde med min vanliga grej när jag egentligen vill säga nej.
"Kan jag få fundera några dagar, och sen höra av mig?!"
"Men vi kan lika gärna skriva med dig nu,
och så ringer du och går ur om du inte vill vara medlem,
det kostar nämligen ingenting första månaden!" säger hon då.
...Kärring! Vad ska man säga då liksom?
Så jag, puckot som inte vet hur man använder bokstäverna
N E J , kombinerat till ett enda ord, jag säger, jomenvisst
okej. Skriv med mig på en gång.
Och vips så stod jag där och skulle skriva på,
ge personnr och banknr.
Samtidigt som jag gör allt det där, så kallar jag mig själv
Idiot, med feta bokstäver.
Varför ska jag vara så jävla klen och feg för?
Ett snabbt nej, och människan hade gått? Så fan heller,
då hade hon ju stått i MIN lägenhet i minst 30 min till,
för att försöka vända mig. Och då hade det ändå blivit så
att jag i slutändan sa Okej - för att bli av med henne!
Crap - imorgon direkt på morgonen ska jag ringa till
Kundtjänsten och säga; "Hej, jag vill inte vara medlem hos er!"


Jag förbereder för matlagning,
kvinnan kom och störde!
Minutbiffar & ris + Icas bea-sås som inte smakar
någonting.

Jag känner mig febrig,
varm & kall, om vart annat.

Gårdagen skulle jag ägnat åt att traska runt med cv.n överallt, i hela örebro, almost.
Så jag skrev ett cv, och det blev snyggt, lagom mycket information och allmänt bra liksom.
Eftersom min skrivare inte är inkopplad än, och eftersom jag inte har några färgpatroner till den,
och eftersom jag inte har några papper till den   - så tänkte jag att jag skulle gå till kusinens
affär och skriva ut. Sagt och gjort. Jag skickade cv.t till min mail, och sen drog jag på mig kläder
och traskade iväg. Regnet hade slutat falla och det började klarna, trodde jag!
Halvvägs på väg börjar det dugga lite. Jag skyndade på stegen. Efter ytterligare några meter
börjar det falla en extrem mängd regn på mig. Inte nog med att det regnade.
Det blåste också, så regnet piskade mig i ansiktet. Och frisyren som jag skänkt SÅ mycket spray
lade sig platt. Och regnvatten blandat med spray rann i mitt ansikte. Lät en droppe hänga på
nästippen, och när jag försökte torka bort den blev jag bara ännu blötare. För min jacka var plaskvåt,
min halsduk var tung av vatten, mina händer var blöta. Och byxorna hade man kunnat vrida ur.
Sen var jag framme, traskade in i affären med alla flashiga tv-apparater, stereoer, högtalare...
som en blöt jävla katt. Det droppade om mig. Klev fram till datorn som kusinen hänvisade till.
Efter att ha tagit av alla droppande jackor & halsdukar. Skrev in www.hotmail.com i adressfältet
och loggade in. - håret droppade vatten på tangentbordet.
Öppnar mailet med filen i.  - håret droppade lite mer vatten på tangentbordet.
Öppnar filen.  - håret droppar ännu mer vatten på tangentbordet.
Och hej, filjäveln går inte att öppna. Pga att jag hemma hade en för ny version av Word.
Crap. Så där stod jag. Blöt. Och utan cv.n att gå runt med.
Satt och lyssnade på Sofie Zelmani där i affären, medan jag väntade på att regnet skulle
sluta falla. Sen gick jag + kusin + hans arbetskamrat till Palette, för lite lunch. 
Kyckling i bröd. Så mycket mat på en gång har jag inte sett på länge.  
Sedan var det dags att traska iväg och träffa mulin & sofie vid Waynes coffee.
Smällfet som jag var så klarade jag mig utan att ta någon bakelse eller dylikt. En kopp
Pata-pata té däremot. Det slank ner. Svart te med ananas, guava & passionsfrukt (?!?!). Gott!
Där satt vi. Almost två timmar. Snackade strunt. Skrattade lite. Sofie försökte finna något
litet att jämföra de gigantiska kaffekopparna med. Och jag tog lite kort, såklart!
Efter lite té & kaffe begav vi oss ut i snöfallet som till en början var mest pest. Vi letade efter
maffiautklädsel till sofie, klurigt. Vad är maffia - i kvinnofall? Vi fann iaf en jättefin klänning åt
henne, på Indiska. Och handskar på Glitter. (Som blev en besvikelse)
Och snöfallet ökade i takt med att mörkret föll. Tillslut kändes det ganska mysigt faktiskt.
Se snöflingorna virvla mot gatubelysningen. Ja, det är rätt fint, trots att det är drygt!

Sen begav jag mig hemåt. Funderade på om jag skulle dra upp kameran eller inte.
Det blev inte, dumt nog.
Elisabet kom. Och vi bar ner massa lådor till mitt förråd. Och så skruvade vi fast
den där hyllan/skåpet, som hotade med att falla emot den som vågade öppna dörrarna.
Så nu vågar jag ha saker där. Och nu vågar jag börja planera in en inflyttningsfest!
Sen satt jag visst uppe halva natten. Och bara försökte roa mig vid datorn. Egentligen
så hade jag nog rätt tråkigt ändå.

__

Om en stund (ett par timmar) ska jag träffa Erica på stan. Inhandla lite nödvändigheter.
Vi traskar sedan hem hit och lagar till nåt käk, äter lite snacks och dricker lite alkoholhaltigt.
Vid 9 tiden går tåget mot Köping, där vi ska se Eremia. Och dricka mer alkoholhaltigt.

Nu är jag mest frustrerad över att jag inte hittar min pincett. Jag vill plocka mina jävla
ögonbryn. Har inte gjort det på länge. Och nu spretar de åt alla håll. (fast bara enligt mig själv.)
Kvällens outfit? Är det kallt ute?

Jag har börjat jobba med Jonas, i Forever Living Products.
Det jag arbetar med är Aloe Vera produkter.
Huvudprodukten är Aloe Vera Gel, som är en dryck.
Man bör dricka Aloe Vera varje dag. Alla bör dricka Aloe Vera varje dag.
Den här gelen innehåller vitaminer, mineraler, aminosyror... mm.
Den avlägsnar slagg i tarmkanalerna, vilket gör att man lättare tar upp näring, matsmältningen går lättare, energin ökar och kroppen kommer kort sagt i balans.

Hör av er om ni finner det som något utav intresse. Jag berättar gärna mer för er.
För jag vill att ni ska må bra. Och det vill väl ni också?

Man förlorar ingenting på att testa. Man har en Nöjd kund garanti.
Vilket innebär att man om man använder det här tre-packet och inte tycker det märks någon skillnad,
så får man - om man har alla tre dunkarna + kvitto kvar - tillbaka ALLA pengarna!
Jag vet inte än hur fungerande det är. Men kan inte även Du testa?
Antingen kommer din kropp i bättre balans och du mår bättre, eller så får du Alla pengarna tillbaka!

Vad är det som händer?
Är det ett bra tecken att ha en klump i halsen?
Är det normalt att se underliga saker i ögonvrån?
 - saker som omöjligt kan höra hemma i den miljön
man befinner sig i.
Eller börjar jag hallucinera?
Är det normalt att fastna med blicken
någonstans i ett ingenting
och bara inse att huvudet är fyllt
utav krossade meteoriter & ett virrvarr av mörka
meningar av kylskåpspoesi?
Jag börjar vara rädd för mig själv. Eller rädd är egentligen inget bra ord.
Jag börjar undra vad jag gör med mig själv.
Vad omvärlden gör med mig.



Well, helgen bjuder på öl
 & en Eremia-spelning i Köping.
Dvs; jag kommer bort från de vardagliga tingen.
Skönt!

Nu sitter jag på jobbet. Jag sitter på comhem igen.
Tredje gången gillt. Ska det gå bra nu denna gång?

Natten innebar msn-prat.
Och ja, jag gillart. Intressanta ämnen!
Men nu är jag lite trött.
Dock planerar jag samma syssla för denna natt.

Promenerade till jobbet, ska promenera från jobbet också.
Motion.
Dock har jag knappt råd med mat nu.

Vad händer i helgen? Någonting billigt?
Jag fortsätter hoppas att jag har sovplats i Köping lördag natt
 , för då kan jag kolla på Eremia med Erika.

Jag tycker om lukten i städskåp. Eller, i alla fall så tycker jag om lukten i Mitt städskåp,
(Tänk om till Skrubb varje gång jag skriver skåp...)
Det är en kombination av rengöringsmedel, ny dammsugare & massa småsaker.
Kalla mig konstig. Men jag skulle säkert kunna stå och andas i mitt städskåp flera minuter.

Jag fick en stöt idag. Jag fattade inte varför jag inte fick igång datorn,
så jag böjde mig över den och hade händerna på den.
Skulle kolla nåt bland alla kablar. Och plötsligt så far det en
elektrisk ström genom hela mig, almost.
Resulterade i hjärtklappning några extra sekunder,
samt funderingar på om håret reste sig på huvudet eller inte.
Förmodligen inte. Men - det hade varit spännande om det hade gjort det.

Huvudvärken är extrem idag. Den slår sönder huvudet inifrån,
sakta men säkert. Och smärtsamt är det.
Plus att jag fryser för att det drar ifrån min kära balkongdörr.

Har haft min första tvättid idag. Fick igång en maskin med vit tvätt - dvs enbart strumpor xD
De andra maskinerna fick jag inte igång.
Så nu har jag precis haft min andra tvättid, där jag körde i den maskinen
som jag fick igång.
Nu ska jag strax ner och hämta kläderna och hoppas att de är torra.


Pssst. Jag börjar på comhem igen.
Volvo och deltiden och folket var underbart,
men resultatet i plånboken var mindre underbart!

Och förresten så är dagens soundtrack
Jason Mraz's version av Rocket man.
Hans röst är helt enkelt grym på vissa ställen.

Jag har haft besök av en ganska bekväm träningsverk.



Ursäkta,
men hur känns det att ha
urinvägsinfektion?

Egentligen vill jag bara låta ett helvete bryta lös. Ett rent jävla helvete.
Ni vet ett sånt där helvete där tårar sprutar, knytnävar slås i kuddar.
Ett helvete där man bara vill skrika och vråla ut all smärta i kroppen.
Ett helvete då kylskåpspoesin inte bildar ljuva meningar,
utan snarare mörka och rubbade meningar.

Men innan helvetet bryter lös hinner man tänka efter.
De där tårarna, vad fan ska vara orsaken till dem?
Att jag har konstant huvudvärk? Att jag aldrig blir nöjd med jobbet?
Ni hör ju själva, vad är det för klena orsaker till sprutande tårar liksom!?

Slå knytnävar i kuddar?
Fan Johanna, det skulle bara vara patetiskt. Kännas patetiskt.
Inte alls vara sådär som när frustrationen slår ner i människor på film,
och de rycker och sliter och slår på kuddar.
Jag skulle bara finna det skrattretande och redan vid första slaget
ge upp, och börja fnittra åt mig själv.
(Men fnitter kanske vore bra?)

Det där med att skrika och vråla ut all smärta
 - jag är rädd att även det skulle verka patetiskt.
Hur skulle jag skrida till verket liksom?
Traska ut i skogen (är hos mina päron nu)
och plötsligt ge ifrån mig ett illvrål?
Kom igen för tusan, jag är ju rädd för skogen!
Särskilt i kombination med mörker.
Ni inser väl samma sak som jag?
Det skulle fan aldrig funka!

Kylskåpspoesin då?
Där kan jag ju kombinera vilka ord jag vill,
till ett sånt mörker och helvete som jag känner för.
Det är ingen annan som behöver märka mitt helvete
om jag använder kylskåpspoesi för att få ut det ur mig.
Direkt när jag har kombinerat de ord jag vill,
skapat de meningar och det helvete jag vill.
Då kan jag med handflatan dra runt orden till en enda röra
och vips
så är mitt helvete borta igen!
Det är ju skitbra, eller?




        Fan, ät en mandarin
        och var glad.
        Lyssna på peppmusik
        och tänk på glädjeämnen
                        istället för det där jävla helvetet!



[ Imorgon får jag min dator,
  så då ska jag börja blogga
  på riktigt igen,
   i min nya hemmiljö! ]

Dagens soundtrack; Dont try to fool me
Wow alltså. Miss Li gör mig hög. Hennes energi & annorlunda röst.
Nästa gång hon kommer till Örebro, då SKA jag se henne. Oavsett om jag ligger minus på pengafronten.

Det är mycket som händer. Jag hinner inte med mig själv och bloggen.
(Anledningen till att jag inte hinner med bloggen är främst
för att jag inte har någon dator hemma!)

Jag var hos tandläkaren i förrgår och skulle göra en bettskena.
Tanten pressar in olika storlekar på "skeden" i min mun.
För att se vilken som kan tänkas passa.
När hon väl hittat den rätta, då fyller hon den med grönt klet,
och sen pressar hon in den i munnen på mig.
 - resultatet av hennes våld,  blev två envisa blåsor.
En i varje mungipa. Smärtsamt, oskönt & jävligt irriterande.
Man tycker att tandläkare kanske skulle agera med en viss varsamhet
i sitt arbete. Eller?

Torsdagskvällen innebar besök från Ollie.
Och han hade styrt upp så att Erica & Nicke skulle möta upp
på Pastabaren.
Pastabaren innerbar ett par Sofiero + varsin "Zoo" / hallon-drink för mig och Erica.
Sött & sliskigt - men ack så gott!
Trevligt prat och umgänge. Och jag hoppas verkligen på att vi gör om det.
Snart!
(Öppnade dörren till pissoaren en gång under kvällen,
och en kille som just kom runt hörnet haffade mig och sa;
"Wow, kom du just ut från den dörren? Det hade varit JÄVLIGT coolt!!!"
  - well, tro vad du vill grabben.  ;D

Fredagen innebar största Max-frukosten ever.
Ollie bjöd.
Fast det var han som åt mest!
Sen satt vi och klinkade lite, spånade fram lite musik.
Riktigt, riktigt kul!
Kasst bara, att jag är så dålig på sångimprovisation.
Men jag tog det som en läxa!


Igår kväll åkte jag hem till mor & far.
Och här sitter jag nu.
Kvällen hoppas jag på Klubb Ninja - om någon har pengar!
Annars blir det väl mest popcorn & film för mig själv! =)

Det tycks bli ständiga Norabesök för mig. Fan.
Jag har inte råd med buss egentligen.
Men på kort tid nu, har jag varit på 3 tandläkarbesök, och den 20e november ska jag på ett till.
På måndag ska jag till vårdcentralen och kolla upp min ständiga huvudvärk.
Allt i Nora. Pepp?
Mina pengar rinner iväg på miljontals bussresor till Nora.
 - Och när kommer min dator?


Skönt att av en våldsam tandläkare få en "sked" intryckt i munnen,
en sked som är större än munnen
 - och dessutom fylld med grönblå gegga.

Jag sitter på biblioteket nu. I Nora.
Ska ta bussen hem, och ta ett varmt bad med ljus tända,
och glass på ett fat.
Och så ska Regina Spektor få regera över låtlistan!

Vi hörs - när jag existerar i en dator hemma!