Vad är det som händer?
Är det ett bra tecken att ha en klump i halsen?
Är det normalt att se underliga saker i ögonvrån?
 - saker som omöjligt kan höra hemma i den miljön
man befinner sig i.
Eller börjar jag hallucinera?
Är det normalt att fastna med blicken
någonstans i ett ingenting
och bara inse att huvudet är fyllt
utav krossade meteoriter & ett virrvarr av mörka
meningar av kylskåpspoesi?
Jag börjar vara rädd för mig själv. Eller rädd är egentligen inget bra ord.
Jag börjar undra vad jag gör med mig själv.
Vad omvärlden gör med mig.



Well, helgen bjuder på öl
 & en Eremia-spelning i Köping.
Dvs; jag kommer bort från de vardagliga tingen.
Skönt!