Jag rusar.
Det rusar i mig.
Jag känner ett rus & ett magpirr.
Och jag vill rusa, springa omkring
 - virvla som ett rött höstlöv under en glad och solig höstdag.
Jag vill skratta högt. - Med någon.
Att gå och skratta högt inombords, med sig själv
 - är inte riktigt samma sak, även om det faktiskt är rätt skönt!

Jag är glad idag.
Dagar varierar, och allt går upp och ner.
Alltid.
Men jag antar att det är bra att det varierar,
annars skulle man inte uppskatta det som är bra
 - lika mycket som man gör, när man vet hur det dåliga är.

Jag kollade på en lägenhet idag.
Jag skrev kontrakt till en lägenhet idag.
Jag blev överlycklig idag.
Jag skrattade för mig själv på resecentrum idag (inombords).

Hörrni, jag fick en lägenhet idag!
(Nu ska bara öbo bekräfta allt stuff)
Men, fan vad glad jag är!



Helgen innebär utgång. + utgång.
 + jobb på söndag.
jag kommer nog dö litegrann, men det kan vara värt det :)

Jag mår rätt värdelöst på hösten. Ofta.
Och det är inget som bara sägs utan att det finns någon tanke bakom.
Utan det är så det är.
Det blir kallt & regnigt. Det blir ont i ryggen. Det blir ensamt. Till exempel.

Det kalla & regniga kan man inte få bort. Det får man istället försöka vända till något bättre.
Sitta med en kopp te, under en varm filt och kolla på film...
 - det är dock väldigt svårt att försöka vända det till något bra, när man jobbar 09-16 (eller 18)

Det onda i ryggen, beror nog på att man inte bedömer vädret helt rätt,
och helt enkelt tar på sig fel sorts kläder. Och så blir man stel osvosv.
 - man får alltså skylla sig själv.
Kanske, kan det bli bättre för stunden av massage.

Ensamheten?
För att jag ska må bra på hösten behöver jag närhet.
Närhet är som en nyckel till välmående. Det kan vända det kalla & regniga till något mysigt.
Det kan få en att glömma det onda.
Jag vill krypa in i en famn. Borra in näsan i någons hals.
Lukta på hud.


Just nu är jag mest kall.
Har ont i ryggen.
Och så är jag något odefinerbart på den där sista punkten.

Jag tror - att mycket känns bättre när jag har en lägenhet inne i stan.
När jag kan existera utan föräldrarnas press och dylikt.


___


Vad fan är felet med mig, när jag misslyckas med chokladpudding?

Okej, jag sa att jag skulle byta blogg. Men jag vet fan inte alltså.
Det är som en trygghet att ha en enda blogg.
Där man har en viss mängd människor som läser.
Där man har en grund, med ett visst antal tidigare inlägg som byggstenar.
Där man har sig själv.
Jag menar; det är ju jobbigt att börja bygga upp sig själv på nytt.
Det är som ett liv, där ingenting har hänt.
Jag har ju trots allt ett liv, där saker har hänt. En blogg, där saker har hänt!
Jag stannar nog kvar i det livet. I den bloggen.

_______


Har inte uppdaterat med något vettigt på ett tag.

Försovning. Ingen frulle. Busstur. Ica. 1 l ananasjuice & baguette med gräslökssmör. Jobb. Typ 7 (lite överdrift) koppar te. Extrem kissnödighet. Blöta fötter. Busstur. Bestod gårdagen av. Jag går inte in djupare på speciellt mycket mer än att Icafrullen var oerhört god, VAD jag njöt. Och att bussturen hem var förjävlig. Rent ut sagt förjävlig, ja!

Är trött och hatar hela världen och så går jag på 303an vid resecentrum. Bussen är ganska full men jag ser ett helt ensamt säte, där jag sätter mig. När jag plockar upp mp3n hör jag hur tanten bakom (ja, TANT) börjar lyssna på nokiamelodier. Tänk er Nokia 3310 - och de skrälliga & pipiga signaler den innehåller. + hög volym. Ilsket höjer Jag min volym på mp3n, och paniken stiger när jag inser att hennes jävla nokiamelodier hörs TROTS att jag har på högsta volym som skrålar in i mina öron och förmodligen trasar sönder min hörsel lite extra. Men efter en liten stund var det tyst där bak. Och jag suckade av lättnad, almost. Men då börjar hon isället sätta upp foten / knät på ryggstödet till min stol. Sådär så att det känns som att man har en jävla knöl i ryggen ni vet!? Jag försökte lite diskret luta mig framåt för att sedan lite halvhårt dunsa tillbaka med ryggen (ett antal gånger) så att människan skulle inse att jag fann det hon gjorde som något jävligt irriterande. Men hon tycktes inte inse. Hon tog bort foten/knät, för att sedan placera det där igen. Jag vet inte vad ni tycker. Men jag njuter i alla fall inte av att ha en knöl i ryggen. Jag finner det mest oerhört irriterande. Och ändå orkade jag inte säga till. Tanten betedde sig rent allmänt som ett barn i en föråldrad kropp. Så hon skulle säkert sagt att hon inte gjorde någonting - med en såndär idiotiskt tillgjord röst. Så jag satt och försökte tänka på annat...


______

Idag kikade jag på en lya i stjärnhusen.
Väldigt liten, men söt.
Jag tror jag skulle trivas där.
Så nu är det bara att hoppas.
Ska kanske glo på en annan lya imorgon.
Jag vill flytta nu!

Jag tror jag bryter här nu.
Traskar vidare till metrobloggen.se.
Man tjänar pengar där. 3 öre per sidvisning  XD
så - vem vet. det KAN ju bli stooora pengar, någon gång.
 - kanske!


http://www.metrobloggen.se/enlekmedord

Vad ska man säga?
Dagen innehöll skratt. Jag vek mig dubbel av skratt. Jag grät av skratt.
Våran coach var helt urflippad.
Men kul var det!
Undrar om folk får sparken snart?

Fikade med Malin efter jobbet <3
hjärtat ska börja på VM media,  så då får jag förhoppningsvis skymta henne LITE oftare iaf!

och jag ska glo på en lägenhet.
på västra vintergatan!
kul! :D

Hey. Vem är du? Vad är du? Varför är du?
      "It's a little bit funny, this feeling inside..."  - men inte funny i positiv bemärkning, som texten faktiskt syftar på.
      Jag har en konstig känsla i kroppen idag. Den här dagen är fan inte bra alltså. Jag känner mig felplacerad, bortkommen och allmänt lost.
      Att det var frost ute när jag vaknade i morse var väl dagens fetaste minus - det som gjorde mig rätt anti Allt ungefär. Sen att ta på sig mössan för första gången i år - det vägde upp, litegrann.
      Men när jag sedan kommer till jobbet, och det första jag får veta är att när Jenna & Johanna åkte hem från jobbet igår, så kom det än jävla 80+ kvinna och körde in i deras bil bakifrån! I en hastighet av ca 50 km/h. Man kan även säga såhär, seriekrock med 5 bilar inblandade! Det som känns av det här i min kropp, är att det var två jag kände inblandade. Den vanligaste tanken när man läser om bilolyckor eller något, är ju annars "Nej men, det händer inte mig. Det händer inte någon jag känner..."  Det dumma är ju att det gör det. Det kan visst hända mig. Det kan hända folk jag känner. Det kan fan hända vem som helst, och när som helst! Men tack och lov så är de OK i alla fall! En annan sak som känns lite weird är att om jag inte hade fikat med Alex igår, så skulle jag fått skjuts av Jenna hem. Då hade jag kanske varit med i en krock. Jag hade suttit i baksätet...   Eller  -  så hade någon fördröjning kanske skett, och så hade vi inte blivit inblandade i krocken. Jag tycker det är så himla läskigt. Det kan hända så mycket, som kan skada så mycket, bara inom loppet på väldigt få sekunder.
      Dagen på jobbet har varit seg. Så jävla mycket telefonsvarare och barn. Programmet vi arbetar i hängde sig hela tiden och var helt fuckat. Skönt visserligen, men samtidigt drygt. Såg Malin som var där på informationsträff <3  Lite lappskrivande och komik med Rosita & Hanna. Men ändå var jag fortfarande helt tung. Det har varit en sån höstdag då man aldrig riktigt känner sig lätt. Allt är bara tungt och kallt.  Och det enda man vill är att  ligga under ett täcke och drömma sig bort. Alternativt sitta med trevligt sällskap och dricka  te och dra några bloss på en vattenpipa.  Samtala  om småsaker, och bara vara. Ja tack!   :)
      Stötte på Jonas en snabbis på stan. Och även PJ.
      Och så var jag på Åhlens där jag äntligen köpte fotohörn. Och så köpte jag ett anteckningsblock också. Ett som är lite mindre, och därmed lättare att ha med i väskan - jämt!
      Sova på bussen var så skönt, så skönt så ni anar inte.

När jag kom hem, såg jag ett rosa brev från Jenny. Och jag blev glad, verkligen glad!
Dagens plus och uppmuntran. Tack hjärtat!

Fick ett litet klagomål från en läsare, om att jag var dålig på att uppdatera. ;) Så jag tänkte göra ett försök.
Anledningen till att jag inte uppdaterat är att det inte hänt så mycket under dessa tomma dagar. De har mest flutit på som vanligt. Lite existerande. Slappande. Och dylikt.
Men nu kör jag så det ryker!

Startar väl med gårdagen. Och den började med lite sovmorgon, för jag skulle åka med Jenna till jobbet. Plockade upp Johanna & Markus vid svampen. Sen var vi vid jobbet på få minuter.
Bestämde mig för att börja jobba in lite timmar. Såna timmar då jag varit lite sjuk - men bestämt mig för att det nog egentligen varit värre, bara för att vädret varit mindre lockande. Räknade nämligen lite på lönen igår. Och det låg på en allt för låg siffa. Så här ska jobbas. Jobbade 09-18 igår. Ska göra det resten av veckan, och nästa vecka. Hårt liv. Smärta. Dryghet. Men LITE mer pengar!
Det gläder mig att vi har funnit ett tidsfördriv (att dö för, för att citera Kent, right!?) på jobbet. Eller, de andra fann det väl redan förra veckan eller något, men då orkade jag inte. Förra veckan var rent allmänt - ganska fel. Men nu, nu jävlar. Skriva långa konversationer - brev - på lappar, som vi knövlar ihop till en boll som vi låter flyga genom luften för att sedan hamna i händerna på rätt person! Sedan invänta svar. Det är ett tidsfördriv som jag gillar. Ett tidsfördriv som faktiskt fördriver tid. Till skillnad från att läsa extremt tråkiga nyheter på NA.se.
Efter jobbet dumpades Johanna & Markus av vid svampen, och jag och Jenna åkte vidare. Vi dundrade på musik med hög volym och satt där och fulsjöng Gloria Gaynors "I will survive" och massa extremt tilltuffsade versioner av låtar. Skönt var det. Och kul!
Ungefär en mil innan jag skulle gå av stod regnet som spön i backen. Överlycklig blev jag...inte! Blev deprimerad över hur blöt jag skulle bli. Men, tack och lov så slutade det regna strax innan jag tog min cykel och trampade hemåt, upp för backarna.


Dagen idag började med att jag blev upplockad av Jenna. Vi Njöt av Ewan McGregors stämma i Moulin Rouge låtar. (Vilken man alltså. Jag säger bara det. En sån skulle man ha. Som sjunger med en stämma som får kroppshåret att resa sig, everywhere!) Och så sjöng vi till James Blunts smöriga låtar. Väl framme vid svampen skulle Jenna ta av oljelocket och fylla på olja, hon fick dock inte av locket. Som tur var så stod det tre bilkillar vid bilen intill. (en vit volvo. VOLVO, vad annars?!?) Extrema bilkillar, jag menar det. Alla tre stod och glodde ner i motorhuven, en hade en alldeles för böjd kepsskärm. (Kännetecknet för FORDON you know..). Hon hojtade dit en av dem, som inte heller han lyckades få av locket.
"Hörrni, kom och kolla på det här...!" Helt impad över att det var ett annorlunda oljelock. Totalt wicked. Alla tre stod plötsligt och glodde ner i motorhuven på Jennas bil. Men sen återgick de tack och lov till sin bil. Ihk. Bilnördar är inte alltid de hetaste. Inte de tre i alla fall :)
Jobbet idag bestod av lappar som flög i luften. Tedrickande. Struntsnack. Trötta människor som förvandlades till rena energiknippet efter LITE för mycket coffee ;) Skratt. Allt för kletig panpizza. Utspillt te. Alla saker är inte värda att skriva längre om. MEN - utspillt te, var klockrent. Och det roade en lång stund. Rosita bjöd Fredrik på te, och sen ställde de ifrån sig sina muggar på bordet. Pga glädje började Rosita pilla Fredrik i håret, och han viftade plötsligt till med handen. Hoppsan... Ena temuggen stod plötsligt inte så stabilt längre. Lite te rann ut på bordet. Mycket te rann ner på golvet. Det var ett sant nöje att se Rosita & Fredrik krypa runt på golvet och torka upp med papper. Jag och Markus satt mest och skrattade, kul var det (; Jag är rätt glad att jag satt så som jag satt, om jag suttit som reglerna säger att man SKA sitta på en stol, då hade jag nog fått ruskigt varmt vatten på mig, ganska mycket sådant också. Sen råkade vi visst dra över lite på rasten också. Sånt är så skönt!
Jag & Rosita tror att en människa börjat bli lite mänsklig. Han visar lite tendenser på att i alla fall vara på väg.
Efter jobbet drog jag iväg och väntade på Alex vid resecentrum. Givetvis kom den där gubben med hål Genom tanden gående. Snabbt upp med telefonen och ringa ett samtal. Jag tänker Inte riskera att han börjar prata med mig igen. Han äcklar mig, totalt. Och lär ju vara skapliga pedofilen. Usch!
Tyckte mig skymta Dino, men han svarade inte när jag ringde. (Men det var han, jag ringde honom sedan och vi sade hej och så vid resecentrum!)
Jag och Alex drog iväg, visste inte var vi skulle. Men hamnade på Glada Grodan. Hans initiativ, Jag var helt lost, visste knappt var det låg, kände mig som en nykomling i Örebro. Pinsamt ;) De hade hallonpaj på Glada Grodan. Det var ju givet att jag tog den. Jag och hallon för er som inte vet... Hallon är en Drog för mig. En drog på riktigt! Trevligt snack - längre än sist! Jag gillart. Alex är en lättpratad människa som är kul att snacka med, verkligen! :D Och som sprider glädje! Vattenpipa & vin styrs. Fan vad gött!  :)
Sist ut för idag - men inte minst - träffade Jerker på bussen. Han är så skön! Och han var så tjusigt klädd! Roande samtal även där. Busskamrat! Kanonbra!


Nu är det sömn som gäller.
Har lagt ut annons om lägenhet, på NAs hemsida, kommer även dyka upp i tidningen nästa vecka! :)
Nu jävlar är det dags. Jag måste flytta! :)
Örebro kallar på mig.

Godnatt! :)

Svensson Svensson håller måttet.
Kollade på reprisen från gårdagen idag.
Fan vad jag skrattade. Fadern Svensson är så klockrent Svensson.
Helt klart bra. Varje lördagkväll kl 20.00 (eller söndag 13.00) ska jag sitta bänkad med cashewnötter framför tv.n. Lätt!


Gårdagen var helt klart bra. Verkligen!
Jag tog bussen till lindesberg där jag kollade på Lovisas utställning.
Det var jättesnygga tavlor, verkligen!
Och det var mycket folk där. Mycket folk som jag inte sett sen studenten!
Och som jag idag insåg att jag saknat väldigt mycket!
Framför allt syftar jag då på Jenny & Charlotte.
Fick även träffa Jens för första gången, som är Jennys pojkvän. Och han var jättetrevlig :)
Jag färgade Jennys hår, rött. Och det blev jättefint!
& sen blev det China garden - dundergott och mättande!
Helt enkelt en Riktigt bra dag!
Jag hoppas vi ses snart igen hörrni <3

Jag klippte mig nyss.
Polisongen var alldeles för lång.
Allt var alldeles för långt,
det hade kommit till den längden där det var mitt emellan kort och långt
 - och det bara lade sig ner på en gång när man försökte göra nåt spännande med det.
Så, jag hade inget annat val än saxen.
Jag är väl ingen frisör direkt, Henke kanske skäller lite på mig när jag kommer nästa gång.
Jag klippte lite här, och så klippte jag lite där.
Ganska mycket här, och även ganska mycket Där.
Men tillslut tyckte jag att jag hade fått till det.
Så snart ska jag göra något spännande,
och sen har jag bett om skjuts till bussen - så att jag KAN göra något
 - om jag cyklar är det helt meningslöst, för då blir det fuckat på en gång.
Kosan styrs mot Lindesberg. Där jag ska gå på Lovisas utställning.
Och sen färga håret på Jenny, och för första gången träffa hennes karl. Spännande :)

Jag sitter under en filt och tittar ut.
Tittar på regnet som öser ner, himlen har öppnat sig idag och släppt ut all sin tyngd.
Jag tittar på träden som börjat tappa sin gröna klädsel.
En hel del av det gröna är kvar, men man kan hur tydligt som helst se alla gula löv.
Och alla bruna. Det är de bruna som gör mig deprimerad.
De bruna löven är verkligen döda löv.
Snart kommer den tiden då alla löv ligger på marken.
Som en brun matta med några få gula inslag.

Jag tycker om hösten, det är inte det.
Jag tycker om hösten när löven har ramlat ner på marken,
och är som en heltäckande och färgsprakande matta.
När löven som fallit har en majoritet som är färgglad.
Olika nyanser av rött. Och olika nyanser av gult.
Jag tycker om hösten när den färgsprakande mattan på marken
består av torra löv som virvlar i luften när man går.
Jag tycker om hösten när solen skiner och luften är frisk.
När man lindar en sjal runt halsen och borrar in näsan i den
(eller snusar med näsan i någons nacke).
Jag tycker om hösten när de svenska äpplena börjar säljas i affärerna
och man tar en tugga av något syrligt och friskt,
istället för något som fraktats över hav och berg och land.
Jag tycker om hösten när vindarna viner och regnet slår i backen,
och man bara sitter i soffan, ihopkurad under en filt och kollar på en bra film.
Jag tycker om hösten när vindarna viner och regnet slår i backen,
och man sitter i sängen, ihopkurad under täcket och lyssnar på musik,
och kollar på det fladdrande skenen från ett tiotal levande ljus.
Jag tycker om hösten, när man sätter på sig mössan för första gången.

Jag tycker om hösten!
Men inte idag.

Idag är hösten fel.
Den består inte av någonting bra.
Löven på träden är bleka.
Det bleka gräset täcks inte av en färgsprakande matta.
Det regnar - men det blåser inte. (Det är kombinationen jag gillar.)
Nej. det bara funkar inte. Det är kallt, regnigt och trist. Var är solen och den friska men varma luften?
Dagar som dessa sjunger Winnerbäck i mina öron. Ljuva toner. Vackra & tänkvärda texter. & förhoppningar, om något.

       Jag slutar inte förundras över hans... försök !?
       Vad ska man kalla det?
       Jobb imorgon. Men sen är det helg. Fan vad skönt!
       & nu ska jag sova tror jag, minsann.

Jag matbloggade 1-2 dagar iaf. Var inte det bra?
Det är ju svårt att hålla stenkollen på tider och grejer ;)

En insamling till gatubarn i Brasilien.
Det var en människa som ringde mig nyss, som tydligen var med i någon organisation som samlar in pengar till de där barnen. Pladdrade på i en hejdundrande fart. Är det så jag låter? Undrar jag då. Iallfall så försökte hon få mig att lägga en summa, en gång. Det är Jättebra, att det samlas in pengar till gatubarn i brasilien. Men jag har inte råd. Jag vet - det låter värdelöst när man säger att man inte har råd, när man ser till deras situation. Men förhållandena är annorlunda här. Man kan inte alltid tänka att allt är så himla mycket bättre här. Det ÄR bättre här. Men i och med att det är bättre här så kostar allt. & utan den där hundralappen kanske man inte klarar av att ta sig till jobbet eftersom busskortet kostar närmare tusenlappen. Man kanske inte har råd med mat i slutet av månaden - för att hyran är så hög, och el tillkommer. Man kanske inte kan betala det där tandläkarbesöket.   - Just för att Sverige är "så bra", och därmed alla höga kostnader och prioriteringar.
       Jag skulle med glädje skänka en hundralapp eller så till någon sån där organisation. Men inte när de ringer hem till mig med ett okänt organisationsnamn som jag Aldrig hört förut. Inte när de ringer och ber om det. Utan då lägger jag hellre ner i en Röda Korset - grej på stan, någon gång då och då. När jag känner att min ekonomi behärskar en hundralapp mindre.

       Jag var på jobbmässan i Örebro idag. Ganska värdelöst. Kanske. Var så ruggigt mycket folk, så det som var meningen med hela grejen - att PRATA med arbetsgivarna som stod i montrarna - gick helt förlorad. Man kom inte fram. Vid vissa montrar kunde man lyckas noppra lite papper - om man hade tur. Men på vissa ställen gick knappt det.
       Men jag gjorde i alla fall en intresseanmälan till Aditro, så de sa att de skulle höra av sig i nästa vecka. Undrar om de gör det, haha. Det lär väl ha varit fruktansvärt många som gjorde intresseanmälningar...
       Träffade i alla fall Malin & hennes Peter, det var dem jag traskade omkring med där inne. Och Malin fick en försenad inflyttningspresent, ingenting märkvärdigt :)
       När jag drog därifrån var jag lite spontan. Skickade ett sms till Alex som jag aldrig träffat förut - frågade om han var på stan och kände för en fika. Vilken fullträff det blev. Han var på stan. Och han kände för en fika. Drog till Farbror Melkers och tog en varm choklad. Satt och hängde, snackade en del. Han var inte så farlig :)  Mycket trevligt!  Han tyckte jag skulle börja sjunga i ett reggeaband, haha - spännande :P 
       När han hade klivit på bussen traskade jag bort till arbetsförmedlingen och hittade Anna. Hon skrev in sig där, och när hon gjort det traskade vi in på diverse bokhandlar, och jag köpte en anteckningsbok som ska bo i min väska. Tillsammans med en penna. I den ska jag skriva upp småsaker som jag plötsligt kommer att tänka på. Saker som någon gång, kan passa in i någon novell / dikt / bok. Något!  Bra beslut av mig, tycker jag.
       Och jag borde också skriva in mig på arbetsförmedlingen, bara för att finnas där liksom. Usch!

Gårdagen innehöll jobb. & efter det stan. jag & marcus fick skjuts in till stan av han som brukar vara vakt utanför satin. Värsta bilen.
       Väl inne i stan stötte jag på Anders. och kort därefter Mia. och henne hookade jag upp med och vi drog vidare. stötte på ett antal människor hon kände, och så gick vi in på hm. mitt mål var; hitta en jacka. och målet bakom målet var ungefär; ta reda på om jag passar i en skinnjacka. Det första jag såg när jag kom in på hm, var just skinnjackor och dit styr jag mina steg. Såg en mörkbrun, ah - tänkte jag. Tog på mig den och kollade i spegeln. Vidrig syn. Plötsligt hade den snygga bruna färgen förvandlats till nåt som såg ut som plastig / guldig brun, av något slag. Äckligt! Sen såg jag jackan bredvid. Typ rödbrun. Ah - tänkte jag. Tog på mig den, och kollade i spegeln. LOVE!  och hej, där var ett spontanköp gjort!  & grabben i kassan var snygg. Därför tog jag lite extra tid och fyllde i lappar om hm-klubben.
       Jag & Mia var allmänt trötta, tror jag. Vi skrattade hysteriskt åt allt, och egentligen ingenting. Vi skrattade åt hur vi pratade, hur vi formulerade oss. Och vi skrattade åt nötter på Ica. Åt gester. & åt illaluktande män på bussar. Åt allt - skrattade vi. Och jag kan knappast säga att det var tråkigt. Ont i käkarna hade jag nästan, men det var det värt!
       När jag kom hem väntade ett paket på mig på bordet. YES. Äntligen. Ett tjockt paket i kartong som det stod Adlibris på! Mina böcker. Sex st böcker som jag beställt enbart till mig. Inga studier eller dylikt. Bara egoism och nöje. Upptäckte att David Copperfield innehöll ett högt sidantal - det visste jag knappt innan faktiskt. 907 sidor. Undrar när tusan jag kommer ta mig tid och läsa den. Spännande! Nu äger jag en tjock bok. En riktigt tjock. Bläddrade lite i alla böckerna på kvällen innan jag skulle sova. Måste nog erkänna att Bob Hanssons bok var största kapet. Den mannen, jag säger bara det. Hans ord. Hans formuleringar. Hans uddahet. Han.
       Sen kunde jag sova. Gott!


Idag har dagen bestått av jobb. Gorbys. Bokläsning. Musiklyssnande. & sömn på buss. Stekta köttbullar och mos med ketchup.
      Helt sjukt segt mellan samtalen på jobbet idag. Drygt? Nej. Mest jävligt skönt att slippa prata. Istället har jag lyssnat på underliga konversationer. & läst. Man skulle kunna säga att boken handlar om en snubbe som pga att han inte tycker om mänskligheten - flyttar ut i skogen där han en dag dödar en älg i extrem hungernöd. Sen blir han vän med den älgens kalv. Har den som huvudkudde. Låter den släpa på träd. Och låter sin son rida på den. Har den med inomhus hos en vän i samhället. Osv, osv. Jävligt underlig handling. & inte direkt av mitt intresse. Men författaren (Erlend Loe) skriver på ett så annorlunda och fångande sätt. Så jag kan inte låta bli att dras in i handlingen. Han använder annorlunda meningsuppbyggnaden, och är inte lika torr som vissa andra författare.
       Boken heter Doppler.  & jag har bara 40 sidor kvar.
      

Andra oviktigheter som sker och händer, är att jag anmält mig till högskoleprovet den 27 oktober.
 & imorgon ska jag på jobbmässa.

På lördag kommer Jenny & hennes Jens till Lindesberg. Då ska jag träffa dem. Följa med på Lovisas utställning. Och sen färga Jennys hår!  <3

Utgång på fredag? Är det någon som är på.
Funderar på Backstage, för att jag aldrig varit där. Och för att folk jag almost känner har hand om musiken då!
Är ni på folk? :)


__

Nu har jag fått dagens urflipp. Hoppas jag inte får något på länge.
Jag vet inte Vad det är med mig. Jag måste ta reda på det.

Kvällen blir nog film. <3
och skriva. när jag är såhär brukar det gå bra. så jag får hålla tummarna.
jag behöver skriva!

__

Imorgon ska jag jobba igen. YIPPIE!
men det ska fan bli skönt o träffa folk! Nilo & Rosita, mfl. jag gillar mina arbetskamrater.

vill dra en runda på stan och hitta höstkläder.  - och vinterjacka.
och lite sjalar osv, osv...
fan! 

   

Kul att förkylningen har börjat ta över min kropp. Huvudvärken natten till fredagen var en grund till allt. Att jag sedan var helt darrig och skev i hela kroppen var väl också ett tecken.
Jag är tack och lov inte trött och almost död pga förkylningen. Det kommer väl imorgon. Så att jag missar lite timmar på jobbet.

Men om ett par timmar kommer Nilo, Elina & Anna <3

Sårskorporna har börjat trilla av från tatueringen nu. De är inte som skorpor, de är liksom...mjuka och luddiga typ.
Men fan, snart är det läkt ;)

Nu ska jag åka och hämta Nilo!




11.00 En tallrik yoghurt med för mycket socker.

13.55 Pommes med grillkrydda & ett glas citronvatten. + gurka och tomat såklart

15.50 Singoalla, chokladkaka med passionsfrukt & ett glas vatten.

17.50 Påste - svartvinbär

21.25 Jag känner att det var en stund sen jag åt. Jag är hungrig. Borde äta.


   -

Hudvårdspartyt var kanontrevligt. Elina & Anna har varit saknade. Vi måste ses snart igen <3
Och för Nilo gick det bättre än förväntat (!?)  Hon har värvat oss allihop.
Så nu är jag en blivande hudvårdskonsult. Hör på den ni.  :)
När jag skjutsat Nilo till bussen så blev det lite allmänt småprat med Elina & Anna. Och när Elina hade åkt, så blev det te och Life Aquatic.  - som var sådär, inte jättedunderbra (förlåt niclas ;P )

   & nu blir det telefon. fundera på om jag ska till jobbet imorgon. skriva brev. ta hand om Mig & min tatuering

godnatt

Om jag skulle matblogga skulle ju hela världen kunna se hur onyttig jag är. Med helger som enbart innehåller kladdkaka, tex.


För övrigt så känns det tungt att det snart kommer en vecka med arbete. Jävligt tungt.
& fick nyss ett litet knasy besked som var lite trist. men jag ska göra det bästa av situationen.


Jobbmässa på torsdag.

Umgås & snack med Malin någon dag, jag hoppas det blir av.
Malin är så bra!


& jag saknar människor.
jag saknar Agnes, Sara, Sötfia, Marielle, Jenny, Annelie.
(och elina & anna, men er träffar jag ju imorgon <3)
ni gör mig hel och helare. jämt.
men nu är ni så långt borta, nästan allihopa. eller så har jag rent allmänt inte träffat er på lång tid bara.
det känns så konstigt, för förut träffade jag er nästan dagligen. jag saknar er!

Jag vill vara djup. Jag vill vara en människa som kan många komplicerade ord & som även har förmågan att sätta in de där komplicerade orden i ett sammanhang. Men alla komplicerade ord, jag kan dem inte. Eller jag kan en del av dem, men de orden känns inte som Jag, och därför känner jag mig mest, fånig eller något liknande när jag försöker använda dem. Tyvärr.
      Jag vill vara smart. Vara bra på att tänka logiskt. Vara bra på att finna lösningar. Jag vill vara bra på att argumentera, vara så påläst inom Många olika saker, så att jag Kan argumentera. Så att jag har argument.
Men det känns som att de enda saker jag kan är att skriva & att sjunga &  att fotografera.
      Eftersom jag hela livet har älskat att läsa så är skrivandet som en självklarhet, och något jag vill göra någonting med. (Men trots all läsning är jag kass på att använda komplicerade ord.)
      Sången, är också något jag hållt på med hela livet. Och som jag också på något vis, vill göra någonting med.
      Fotografering - jag har ett fotografiskt bildtänkande och det är jag jävligt glad för. Dock är vissa av bildideérna svåra att genomföra, och jag är rädd att de aldrig kommer bli av.
      Jag måste bli bättre på saker. Bättre på att argumentera. Detta ska jag bli bättre på genom att läsa mer. Läsa allt. Läsa om sånt som intresserar mig, men även om sånt som inte intresserar mig.
      Jag måste bli bättre på att använda mig av ord som jag vill använda, detta genom att använda dem trots att jag är rädd för dem. Jag ska slå upp orden i ordböcker och bli säker på dess innebörd.
      Jag måste bli bättre på att analysera. Texter. Fotografier. Människor. Detta genom att tänka mer på småsaker i själva helheten. Leta efter dem, söka, gräva. Jag ska prata mer, ge av mig själv för att lättare få ta del av andra.
      Jag måste bli bättre på utförandet. Se till att genomföra saker. Inte bara avvakta och skjuta fram allt. Jag ska se till att göra saker jag vill göra!


JAG SKA ÄNDRA MIG, när det gäller saker och ting!
ja .

Jag var hemma från jobbet igår. Motivationen flödade inte riktigt efter en natt då huvudvärk hade hållt mig vaken, för många timmar. Jag somnade om istället. Och gick sedan upp och åt 5 rostade mackor med bara smör, och en yoggi - skogsbär. Sen satte jag mig i soffan med en filt och kollade på Moulin Rouge, som garanterat är en av de bästa musikalerna som gjorts - någonsin. (iallafall av de jag har sett)

På eftermiddagen kom Niclas & Matilda hit och lämnade en film. Sen lurade de med mig till Örebro där det blev ett Nuggetsmål på Max  &  sedan doobidootittande och filmtittande. Efter många om och men lyckades vi nämligen välja film, och det blev Garden State, som var sjuktsjuktsjukt underbar och bra. Och jag förstår inte varför jag inte sett den förrän nu!?
Fick även skönaste kommentaren om min tatuering.
"Fick du ha på dig bh? Eller fick du typ sitta med tuttarna lösa?!"       - Matilda,   så himla sköna ord!


Idag Är jag mest. Läser lite. Har lyssnat på åskan och på haglet som smattrade på taket. Jag har skrivit brev - längtar tills svaren kommer. Och jag har försökt finna snygga formuleringar i mitt huvud. Och nu ska jag gå ner till mitt rum och hålla min kära vän Helosan sällskap i ett par minuter.
Ikväll blir det filmtittande & chips, det lutar åt att det blir Ed Wood, en film av Tim Burton. Jag hoppas att jag inte blir besviken.

(Nästan lite matblogg här va? ;p )




 - du, jag kan inte låta bli att sakna dig .

      Haha, Jenny...
      fan vad söt du är!

      "Lust att söka till Idol igen, med mig? ;D"

     
 
      Jag saknar dig <3




(och en arbetsvän pratade med mig om lägenhet idag!
jag håller tummarna och hoppas på tu-tu-tuuuren :D  )

Idag på jobbet har jag blivit tvungen att dra upp tröjan ett par gånger och visa min tatuering för några arbetskamrater. De tyckte det var snyggt. Och det gör jag med! =)
Några grabbar fick dock inte se tatueringen. Haha!
Finns bara En grabb som får se den irl just nu.

Men här är den, för det är så många som bett om att få se den!

Jag riktade blicken uppåt mot det vita taket. Till vänster om lampan med de envist bländande lysrören satt en grå fläkt som snurrade runt, runt. En fläkt som gjorde att luften i rummet inte stod still. Ovanför huvudet hade jag en lampa som lös med ett grönt sken, ett avslappnande grönt sken. Genom allt detta lugn hörde man nålar som genomborrade hud. Nålar som doppats i färg, och snabbt, snabbt tryckte sig igenom - hud.
Jag, var en av de - vars hud blev genomborrad av en nål. En nål som snabbt tryckte sig igenom huden och lämnade ett svart spår efter sig. Ett svart spår som aldrig skulle bli till Ingenting igen. Ett svart spår som bildade bokstäver, som bildade ord. Ett svart spår som bildade Cámera Obscura.

Hur kändes det? antar jag att vissa hade planerat att fråga.
Ja, vad ska man säga? Alla människor har olika smärttröskel. Jag tror att jag kan klara ganska mycket. (Nu låter jag kaxig, men det är sant. Jag har tänkt på det även förut...)
Min tatuering är placerad på ben. På revben. Hon som tatuerade mig var helt chockad och upprepade ett flertal gånger hur Duktig jag var, som inte sa ett knyst om att det gjorde ont eller så. Att stället jag valt inte var något ställe folk brukade placera sin första tatuering på.
Men konstigt nog så gjorde det inte speciellt ont. När hon gjorde långa "streck" i ett drag, då var det lite obehagligt och mitt högerben ryckte till (haha). Men annars var det Helt lugnt. Stundtals kände jag ingenting alls. Det bara surrade och jag kände att Någonting rörde vid mig.
Den värsta smärtan (som inte heller var så farlig) kom efteråt. Det kändes ungefär som en solbränna. Det brände och kändes lite stramt och skumt. Och så tejpen som stramar åt huden så att man inte kan röra kroppen hur som helst - för att det kanske lossnar. Så att man känner sig helt stel, helt skev och ganska så lost och handikappad... Men man återgår till sitt vanliga jag rätt snabbt igen. När man vant sig vid den där dryga tejpen!


     Jag träffade Malin vid 12. Fikade på Bara Vara och pratade lite strunt. Jag gillart.
     Sen gick vi hem till henne, och Äntligen fick jag se hennes lägenhet.
     Jättefin & inte så stor - men alldeles lagom. Skulle vara lagom för mig med den storleken.

     Vid 3-tiden hittade jag Dino vid tåget, och vi gick till Strike för att bowla,
     med Charlotte & Marko.
     Givetvis var jag sämst. Men jag skyller på mitt handikapp - jag var inte HUR rörlig som helst ;)

     Sen kom jag hem.
     Välkomnades med föräldratjat det första som hände.
     Underbart....fan, jag vill flytta hemifrån, nu!

     ...och jag hoppas på helgen.
     jag saknar närhet, en hel del!

Jag sitter och försöker trolla bort min nervositet genom att skratta hysteriskt åt Anders & Måns. Så jävla bra är dem!

http://www.youtube.com/watch?v=lgcHM5PCEg4&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=qv0YO6s6RLI&mode=related&search=

Det virvlar runt i magen. Stannar upp och bildar ett frågetecken. Fortsätter virvla, fightas med de andra frågetecknena. Stannar till, bubblar sakta upp i halsen - som ett fnitter som bara vill ut. Ett hejdlöst fnitter.
Men - ingenting kommer ut. Trots att jag öppnar munnen för att verkligen släppa ut allt. Så sitter det fast i halsen. Fnittret sitter fast.

Det jag beskrev nu, är någon sorts nervositet.
JA, jag är nervös inför tatueringen idag. Det ska ske om 3 timmar liksom.
Vad väntar ni er? Att Jag inte ska vara nervös?
Jag som brukade bli så nervös att jag inte kunde äta innan konserter.
Klart som tusan att jag är nervös nu.
Men det kommer gå bra! Det kommer vara kul!
Och efteråt ska jag träffa Malin, och sedan blir det bowling med Dino & Charlotte!

Varför blir fågelbajs så oerhört halt när det regnat på det? Jag vet inte hur många gånger jag har skyndat över järntorget för att hinna till bussen, och där vid ena sidan av torget - varit nära att halka omkull. Och varför har jag varit nära att halka omkull? Jo, för att det varit fullt med blött fågelbajs där. Det är fan som såpa. Hälen glider iväg och man famlar i luften för att inte falla handlöst mot marken. Hur idiotiskt lär inte det se ut från ovetandes synvinkel. De som inte vet att det brukar sitta fåglar i just det trädet & att dessa fåglar skiter på marken nedanför trädet. Och att bajset blir blött när det regnar. Och i och med att det blir blött, blir det halt som tusan. De som inte vet det lär ha jävligt kul åt mig. Well, jag har inte ramlat någon gång än så länge!
Varför står min kroppstemperatur stilla på typ - 30 grader? Jag klagar alltid på att jag fryser. Det finns flera anledningar till det.  1. utan att det ens hunnit existera värme & sommar i år, så har en extrem kyla tagit över världen. Och varje morgon cyklar jag till bussen kl 06.50. Det är morgon - luften har inte hunnit värmas upp Alls, och jag har fel typ av kläder på mig. (Nu harjag dock börjat med vinterjackan!) Orsak nr 2 är att jobbet har bytt lokaler. Och det är något fel någonstans, på något vis (fattar inte vad människorna snackar om!) Så värmen kommer inte riktigt igång ordentligt. Den sprids inte så som den ska, och de tycks vägra sätta på de vanliga hederliga elementen, av någon idiotisk anledning. Antagligen för att de vill att vi ska frysa ihjäl, kanske tror de att vi presterar bättre då? Att vi håller oss vakna... Jag tinar aldrig riktigt upp. Förutom möjligtvis på nätterna. Men jag får aldrig riktigt känna hur det känns att inte frysa - för på nätterna sover jag.
Varför kommer senhösten långt innan sommaren ens hunnit existera? För att världen fan inte kan må bra längre. Allt är förskjutet / påskyndat. Allt är helt enkelt en salig röra. Det där som kallas gud. Det som styr över saker och ting här nere på jorden. Han kan fan inte planera så bra. Eller så Är det helt enkelt så att det som kallas gud inte riktigt finns. Och allt är människornas fel. Växthuseffekten har tagit över allt totalt och kör sitt eget race. Förmodligen kommer inte snön förrän i februari - mars. Och sen kommer inte sommaren förrän i oktober. Våren kommer inte existera utan snön kommer försvinna pga att det plötsligt blir 40 grader varmt ute. Logiken i allt kommer försvinna för att vi har låtit miljöförstörelsen gå så jävla långt!
Varför blir jag lätt så rastlös? De har stängt av internet på jobbet. Spärrat alla sidor, förutom de sidor som företaget arbetar med. Tex, Viasat, Comhem, Na, Sydsvenska, Hitta.se. Jag finner inte innehållet på dessa sidor som något så oerhört stimulerande och spännande läsning. + att jag dessutom är så dum så att jag läser Nerikes Allehanda hemma på morgonen, under den tiden då jag äter min rostade macka med smör. Bristen på internet har gjort att jag blir rastlös. Jag hatar att stirra in i skärmen och se Loxysoft "ladda" samtal. Jag hatar att sitta och glo in i skärmen i 2-3 minuter. Jag hatar att bara sitta! Jag rotar runt i väskan efter något spännande. Men efter att ha rotat runt i väskan ca 7 ggr finner jag inte heller det som något stimulerande. Jag får en tidning av en arbetskamrat. Slukar snabbt det som står. Snabbt? Varför då? Längtar tillbaka till rastlösheten kanske? Fan. Försöker föra en konversation med de andra. Men inte så himla lätt när var och en plötsligt avbryts av ett samtal / telefonsvarare. Sitter och trummar med fingrarna i bordet. Rätar till luggen. Kollar på klockan. Trycker konstant på en bläckpenna en stund. Tar av mig skon för att sedan sätta på mig den igen - direkt. Ritar lite i paint men kommer på att jag är kass, och stänger genast ner mitt konstverk. Rastlösheten på jobbet har gjort att jag inte heller hemma kan sitta still utan att göra något. När jag pratar i hemtelefonen sitter jag och slänger med mobiltelefonen. Kladdar lite med en blyertspenna. Slänger upp kudden i luften. Fan, arbetsskada i hög grad.


Fler varför med förklaringar kommer, när jag väl lyckats klurat ut dem.
Imorgon tatuerar jag mig. Hur fan ska jag lyckas hålla tankarna i styr?
Hindra mig själv från att tänka på att det gör ontontont...!?

Idag var jag på hudvårdsparty hemma hos Rosita. Med Nilo som hudvårdskonsult.
Hon var så proffsig <3
Och jag inhandlade en återfuktande hudcreme, samt en creme att ha runt ögonen som motverkar påsar under ögonen.
Sweet. Här ska användas flitigt!
Och nästa söndag blir det lite hudvårdsparty hemma hos mig. Med Elina & Anna, och förhoppningsvis så jobbar inte Sara då - så kan hon också komma.
Jag saknar dem <3


Nu ska det spelas GTA vice city, lånat av bror min.


Resecentrum kryllade av polisbilar. Och folk som verkade demonstrera. Men det verkade inte vara för Muhammedgrejen. För alla var svenskar. Och såg allmänt läskiga ut. Var de rasister? Som motdemonstrerade?
Ähfan, vet inte vad det var. Men många var de i alla fall. Och många poliser var det också.
 - Spännande.
Kan säkert läsa om det i NA imorgon.