Idag är en sån dag.
En dag då jag låter tårarna rinna när jag misslyckas
med pannkaka efter pannkaka.
Bara för att jag varit så stolt andra gånger jag
stekt pannkakor. Och nu, ska jag bjuda Tobbe
på mina fina pannkakor för första gången.
Men då blir ingen sådär alldeles utmärkt.

Så ja, jag gråter. Över spilld mjölk? Skulle
man kunna säga.
Och ja, jag känner mig fånig.

Men det är en sån dag. Jag vet inte riktigt var
jag ska göra av mig själv.

Vad har ni för huskur mot såna här dagar då
någonting annat än glädje tar över?



(jag är inte ens sugen på pannkakor längre,
trots att jag har hallonsylt och glass)


 ... nu skrattar jag tyst åt mig själv istället.
och så laddar jag hem Into the wild.