Med pennan i handen, kollegieblocket framför mig och uppgiften likaså,
ögonen läser uppgiften om och om igen.
Och plötsligt känner jag mig så jävla dålig. Till vilken nytta gör jag det här
när jag känner att jag inte fattar det jag läser? Hela kursen grundar
sig på det vi läser nu. Och jag heter Johanna och förstår liksom inte.
Det känns tungt, väldigt tungt faktiskt. Och motivationen flödare inte riktigt.
Man vet dessutom att på morgondagens lektion kommer fröken Överklass
säga någonting med snobbig ton och skratta lite lätt och säga "Förkunskaper du vet..."
 , vifta till lite lätt med handen och skratta. Man vet även att Grynet kommer
spana in mina & mulins anteckningar - och inte komma med något eget,
den människan går mig på nerverna och någon dag om jag är på
lite sämre humör - så kommer någonting bli drabbat av min ilska över grynet.
Min ilska över allting. Fast egentligen är ilska fel ord.
Vad är jag? Vad gör jag?
Nedvärderar mig själv och peppar inte mig själv, alls. Hur ska man ändra på det?
Hur ska man göra så att man blir sugen på att plugga, sugen på att försöka
förstå saker som tycks stå på ett helt främmande språk. Jag vill försöka förstå,
jag försöker. Men allting går in - för att direkt pysa ut.

Tips, ideer. På olika sätt och vis.
Vad ska jag göra?



(Dags att steka kyckling, göra currysås & koka ris)