bra grej. skulle man kunna säga.

och stativet är på G i hallen, skorna står redo. håret är sprayat och fastsatt med hårspännen. rebecca kirrar den varma chokladen, halsduken är slängd runt halsen i en fart och den är svart och vit, rutor. Bob Hansson ligger och säger Hallelujah liksom på stolen bredvid min säng, han säger det bredvid lampan. i grönt. och genom en röd och lustigt formad högtalar säger lars winnerbäck att han hugger i sten, och att han sakta börjar se en kontur. av armar och ben. i diskhon  väntar prickig servis och  ölglas på att bli mindre smutsiga och diskstället är redan fyllt. kalendern som ska förändra mitt liv 2008 har inte hunnit skänka mig så mycket förändring än, ändå vet jag redan att 2008 är en nystart och allting kommer bli okej. alla människor fortsätter prata och svamla runtomkring mig, i vågor. men ingen, ingen, ingen kan ha en aning om vad jag känner för dig & dig & dig. förhoppningsvis är det positivt, i alla fall om dig & dig & dig. kanske talar någon om för dig att det är abstrakta ting som gäller i år och det är liksom så jag skriver nu. abstrakt i kubik. kommer du ihåg när det regnade och vi liksom sprang med påsar på huvudet? det hjälpte inte så mycket, men vi skrattade i alla fall, mycket. det är så 2008 ska bli. kanske gör jag saker till ingen nytta, men jag ska ha kul. jag ska skratta och vara mig själv. jag ska göra vad jag känner för. om jag vill skylla allting på fullmånen ska jag göra det. anser jag att vattnet i mitt glas ska vara grönt så ska jag köpa karamellfärg nästa gång jag handlar, och färga det grönt. går jag och pratar om att jag ska vinna pengar så ska jag köpa en lott och se om jag vinner. ingenting händer om man inte själv tar tag i det. och tydligen syns det att jag gillar winnerbäck. att jag lyssnar på den musik jag gör. jag är abstrakt, jag är glad, jag är fotogalen, jag älskar att sjunga och, i sommar. i sommar ska jag resa till sol och klarblått vatten!