Jag liksom ser tillbaka, liksom minns den där kvällen i juni. Kvällen - den enda kvällen, som jag verkligen har känt mig vacker, enda kvällen jag verkligen Varit vacker - i juni. Det hade varit en sista skolvecka. Brännboll. Karneval. Icke-existerande. Studentfester och häng på Loppholmarna. Det hade varit umgänge med klassen. Skratt & nästan tårar. Det hade varit studentdagen. Champagne, jordgubbar, kameror pennor och studentmössor som skickas runt (och jag måste läsa i min snart...) En biltur till skolan, och ett foto vid ån. Ett tal av klassföreståndaren, snyftningar och undringar - kommer jag träffa dig igen? Du är en av mina närmsta bästa vänner - men det känns som att framtiden blir abstrakt, kommer vi ses igen? Tårar i mängder och presenter till lärare. Smådysterhet promenerande i en klunga till idrottshallen där den löses upp och klingar ut i ett ES TRE, shalalalala, lyftadne på mössor och skratt. Hänvisning till ett bord som bjuder på nåt futtigt som en MER och en torr macka med renskav (eller vad det nu var!?). Aulasittande och de yngre esteternas konsert. Det var Bailando, det var Johnossi, det var bra. Och det var dryga fordonskillar på raden bakom som bara klagade och jag hatade dem! Konserten tog slut och det var dags för klass efter klass att rusa ut i solen, till väntande familjer, släktingar, vänner.... Vi var spridda skurar när vi sprang ut, för våra kära estetlärare stod utanför aulan, och kramade hejdå - och det kändes lite ledsamt. faktiskt. Ut i solskenen, förvirring. Leta efter skylten som visar en kopia av mig som barn, som jätteliten, och det var så många skyltar i luften och jag kände mig liksom blind och bortkommen en stund. Sen hittade jag mig själv, och min familj och jag har aldrig någonsin haft så mycket blommor runt halsen som jag hade då¨. Sen åkte vi runt stan i en hög kärra och skrek och tjoade och bara var allmänt bra! Mat och tårta och bullar och kakor och presenter och ännu mer ätande, sen studentfest och vad onykter jag var, bra onykter och kanske en av de roligaste kvällar jag varit med om!
                                    Kolla bilder här.
Dagen därpå var det bal, och det var det jag skulle komma till. Det var dagen då jag känt mig vacker, den enda dagen. God middag på noras stadshotell. Något slags liveband och äkta dans. Och jag dansade, och jag dansade bra! Det var tequilarace och det var skratt och prat, ett visst mått av avsky (!?) låg i luften, och jag kan inte annat än säga förlåt till dig A. Jag var en hemsk människa i våras. Det var hejdå-kramar och viss del av tomhet. Kommer jag någonsin träffa alla de här underbara människorna igen? Alla jag under våren lärt känna...?
                                    Kolla bilder här.


Ni som ska ta studenten nu i vår. Jag kan nästan lova er, att det kommer vara den bästa perioden i era liv. Det är så himla kul. Med allt som sker sista skolveckan, alla studentfester och dylikt. Jag skulle Gärna göra det en gång till...