Jag har börjat läsa noveller av Per Hagman, ur en bok (Skugglegender) som jag lånat av mulin.


Några rader jag på något vänster fastnade för, var de första raderna i novellen "Syster".
Mindre än en timme kvar och hon tänker än en gång på
hur det finns bilder minnen scener som aldrig bleknar,
aldrig förlorar ett uns av skärpa eller tynd, hur många
gånger man än i den förhoppningen spelar upp dem för
sig själv. Som en grammofonskiva inuti huvudet som
aldrig slits ut, hur många varv och hur tungt man än
låter nålen gå genom spåren.
Jag älskade de raderna. Jag vet inte varför, men jag tror att de där uteblivna punkterna spelar lite roll. "bilder minnen scener". När det är lite eget, och när saker - som enligt regler ska finnas - saknas. Det ger texten lite extra liv, det talar om att författaren vågar trotsa "regler". Sånt gillar jag!

Och jag är sugen på att skriva nu. Sugen på att skriva och sväva ut och ge ut roman efter roman. Om det bara fanns tillräckligt med fantasi och inspiration. Jag letar efter den.

---

Lite inspiration till att experimentera i photoshop har jag dock haft idag. Resultatet kan ni kika på här nedan. Blir jätteglad för åsikter och sådär.
Bilden är tagen för ett år sen inför studentbalen. Den skickliga fotografen är min kusin Eveline, jag är henne väldigt tacksam för att hon tog så många fina bilder!
Redigeringen, är då gjord av mig.