Melissa Horn sjunger sig rätt in i mitt hjärta,
hon sjunger för att stanna.
Och varje gång jag lyssnar på albumet så blir
det bara bättre, bättre, bättre & bättre.
Ingenting försämras, ingenting känns
medelmåttigt.


Jag börjar fundera på vem jag är, och vad jag vill.

Och en fundering som har kommit och gått, är hur det skulle vara att arrangera något. Någon konsert, någon liten kulturkväll med poesi, utställning och något band som spelar.

Den senaste tanken har varit att jag skulle vilja ordna en skrivarkurs som sträcker sig över några veckor, en skrivarkurs för högstadieåldern. Jag skulle be om pengar från Ungpeng, och bjuda in några olika personer som har skrivandet som sin grej. En poet, en journalist, en skönlitterär författare, en låtskrivare/artist. Låta ungdomarna se olika former av text, höra lite om olika former av text. De jag bjuder in behöver inte gå så djupt och vara allvarligheten själv, utan med sin egen erfarenhet visa att man inte ska begränsa sig, utan att alla möjligheter finns bara man går sin egen väg.