Tankar, tankar, tankar. Var ska jag göra av dem? Vad svårt det är att försöka besluta sig för något, som ändå är ett stort något.

Jag kan inte hela livet känna mig låst, jag måste våga kasta mig ut. Men vågar jag i nuläget?


Idag kommer det någon specialgubbe till jobbet som ska gå runt och kontrollera vad vi gör. Ställa diverse frågor om produktionen. Herregud. Jag är bara jag, hur ska jag kunna svara på sånt? Nåväl, idag, som alla dagar, vill jag bara vara hemma. Som vanligt så känns 23.30 allt för avlägset. Och idag har dessutom morgonen bara skenat iväg. Nu måste jag koka spaghetti.