Man söker sig till människor som varit med om liknande saker,
träffat liknande personer. Och sen blir man vän med dem. Det
är lite så världen fungerar.

Kvällen har serverat söndagsångesten på silverfat, men den är
inte så farlig egentligen. Det är bara jag som gör saker mycket
större än vad de egentligen är.

Jag har tänkt på framtid, och det hör inte längre till ovanligheterna,
jag vet verkligen inte vad jag vill bli, vad jag vill göra med mitt liv.
Jag vet bara att jag vill tjäna pengar så att jag känner att jag kan
existera lite då jag inte jobbar. Jag vill helst av allt tjäna pengar på
att fota, sjunga, skriva. Men det känns så avlägset och svårt, så
långt ifrån min verklighet!