Tårar och ånger

Igår kväll kunde jag inte sluta le. Nu gråter jag, jag hoppas jag kan sluta...!
Tobbe har varit här och hämtat soffan nu. Plötsligt känns det så real och jag avskyr det. Jag vill inte ens det här, så varför, varför har jag gjort så att det blivit såhär? Det är obeskrivligt hur mycket jag saknar, finns inga ord. Jag ångrar det så oerhört mycket. Vi mötte varandra inne på HM idag, det kändes så fel, och så overkligt att inte kyssa varandra.

Jag älskar dig!

Kommentarer

Skriv dina ord här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0