"Cornelias smala fingrar smekte den vita gardinen åt sidan. Hon såg på idyllen utanför och log medan solen diskret sökte sig förbi gardinen och började spela på pianots tangenter. Tonerna var ljuva och sammanhängande och hon log då hon släppte taget om gardinen, tonerna fortsatte i skugga och hon vred huvudet och blicken mot den äldre kvinnan som satt i rummets mörkare del. Melodin som spelades på pianot blev mer och mer dramatisk, tonerna blev djupare och djupare med inslag av ljusa toner som skapade en vag kontrast mellan sol och skugga. Cornelia vände snabbt tillbaka blicken mot pianot då hon plötsligt hörde att det enda som spelades var en enda melodislinga, om och om igen. En melodislinga som blivit komponerad enbart för att skapa rädsla och skräck i sinnet på den som lyssnar. Hon famlade intill sig för att finna balans åt skräcken som dragit in i hennes kropp. Med ögonen vitt uppspärrade föll hon innan hon fått fatt i soffans rygg."