Nu har jag postat mitt nej tack till folkhögskolan. Det var med blandade känslor jag lät kuvertet falla ner i lådan. För nu finns det verkligen ingen återvändo.
Men, det får bli som det blir. Nu ska jag bara söka lägenhet, och se till att få en!
Blocket och öbo är sidorna jag startar vid på morgonen.
Sitter ¨på jobbet nu. Händer inte så speciellt mycket. Ska vara någon fest för oss viasatare i augusti. Spännande :)

I natt kom jag på att jag måste planera kläder till bullret. Och även sovsäck och liggunderlag. Samt leta rätt på ett hänglås till tältet. Nu är jag almost fit for fight.
Alkohol verkar fixa sig. Och det ska bli så jävla kul! Ser fram emot lördagen mest. Uscb!
Finns på mobilen om ni saknar mig för mycket! ;D




(undrar vilka som läser min blogg förresten..!? (: )


 -

Träffade Agnes, Jenny & Lovisa en sväng. Fikade på Bara Vara (första gången för mig) - blåbärspaj, underbart gott! och satt där och .. Bara Var, helt enkelt! Det var kul att träffa dem!
Och Jenny flyttar imorgon! Till sin Jens i Jönköping. Så jag önskar dig lycka till med allt där nere, jobb och grejer. Jag tackar för att jag fått lära känna dig, och hoppas att vi håller kontakten! Jag kommer sakna dig, du är underbar <3


Augustibullermötet tog bara typ 20 min. Träffade Lowe efter, och Sanna.
Årets första Bajamaja-besök, den var så tom så det skvalade extremt mycket. Tur att det inte var extrem kö utanför :D
imorgon börjar jag jobba. spännande! :D


Goodnight :)

Vad händer och sker?
Jo jag har tagit tag i vissa saker. Jag frågade Björn idag, om det var möjligt få jobba kvar i höst.
"No problems" sa han.
Skönt, tänkte jag.
Sen ringde jag skolan, men de ville att jag skulle skicka ett skriftligt nejtack!  Så det ska jag göra imorgon.
Nu är det bara lägenhetssökande kvar.
Jag och Nilo glodde på blocket halva dagen idag. Hittade katter och småprylar som vi blev förälskade i. Datorerna vi kollade på förstod vi oss inte på, knappt. och vi skrattade åt många fula prylar.
Spillde ut chokladen idag, under tangentbordet. tack och lov inte PÅ tangentbordet. Spännande.  Råkade skratta en del i samtalet jag fick. Kunde inte hålla mig när jag satt där och höll  upp tangentbordet i luften, pratade med kunden, och  med Nilo framför mig som torkade upp chokladen som en tok... :P 


Rosita var sjuk idag, vi saknade henne. Jag lämnade in hennes timrapport, och jag fick ett paket av henne på bussen. Innehållande 3D-klistermärken & en kylskåpsmagnet från Lagerhaus, + ett litet brev. She is so sweet!
(jag Älskar Lagerhaus)


Ikväll blir det klädplanering för Augustibuller, samt plocka fram prylar som ska med. Sovsäck, liggunderlag, hänglås.
Imorgon kväll dags för bullermötet, spännande. Nu drar det igång med festivalande :D
Och Dino kommer förmodligen fredag kväll/natt - blev överlycklig när han skrev det !!!  Perfect :)

Jag kommer sakna Nilo dock, och Rosita. Men vi ses igen babes <3



Pssst, saker och ting känns lättare nu!

Nu har jag snackat med päronen, efter många om och men från min sida. Mycket tvekan och rädsla. Rädsla för vad? Skulle de kunna tvinga mig att betala de där 50000 kronorna som jag inte ens har? NEJ. Så vad fan var jag rädd för?
Jag ska göra så, att imorgon på jobbet ska jag fråga om det finns möjlighet att få jobba kvar ett tag. Om det gör det, ska jag ringa till skolan på tisdag och avsäga mig min plats. (kommer kännas, men jag tror det är det bästa!) Sen lever jag för Augustibuller resten av veckan. Entrévakt, USCB allstars, tältning, Dino (ser fram emot USCB och Dino väldigt mycket!)
Och sen veckan därpå ringer jag till Petterssons fastighetsförmedling och frågar om de har någon lägenhet till övers. Och så jobbar jag, som en galning, och bara får ihop så mycket pengar det bara går. Jobbar extra - om jag får den chansen. Har småjobb vid sidan av.
Och...bor i en egen lägenhet i Örebro.
(Pssst, nu ska jag glo på ikeas hemsida och massa sånt stuff ;p )

Spelar lite musik - övar.
Utvecklar mina fotokunskaper, ser till att min extremt bra fotoidé blir av.
Skriver, försöker få ihop till något bokliknande (?)
Bara ÄR. Mår bra. Träffar vänner.


Och ja... allt känns fan så mycket bättre nu.
jag vill verkligen gå folkhögskolan, men med de höga summor som krävs så är det en omöjlighet. då är allt jag skriver om nu en mycket bättre lösning!


Yesbox!

har städat rummet idag, kändes skönt. äntligen lite ordning!
har även klippt gräset, kände mig skapligt duktig. - vi har mycket gräs!


Tack för mig!

Var ute en sväng, på Satin. Men var inte så himla pepp på det från början. Det är allt för mycket annat som rör sig i mitt huvud nämligen. Men ett par gratis drinkar är ju inte fel!
Kul o träffa charlotte + marko också.
Och skymtade ju Rosita lite. Och my dear Signe och Elin - som jag inte träffat sen studenten. Sweetnesses. Och även Sanna, Elins flickvän.
Försökte få dit en hel bunt folk, det gick dock inte. och så försökte jag fixa skjuts hem, inte heller det gick.
McDonalds och onyttigheter, as usual.. mycket knas hände på Donkan, klantigheter och dylikt.

Men det bästa som händer dagar som dessa är sms.en från Dino.
Annars är det mycket som suger, stenhårt. och det är en sån period när jag skulle kunna gråta för minsta lilla som blir fel.
Fortfarande tankarna om skolan. VAD ska jag göra?
Tänk om jag inte lyckas få en lägenhet i örebro!? Jag pallar Inte att bo hemma längre.

Well, blir välkomnad hem av blåbär imorgon. Så ska jag medge mina tankar till mor och far. Se vad de säger...


Godnatt

Jag ska bestämma mig IDAG (eller imorgon) för hur jag ska göra med fotoskolan. Och på måndag ska jag kontakta dem oavsett vilket val jag än gör. För Om jag ska gå där, har jag en fråga till dem. Och om jag Inte ska gå, så måste jag säga det så snabbt jag bara kan!
Om jag Inte ska gå, så ska jag stanna kvar på Vm media.
Jag ska skaffa en lägenhet, där jag ska ha en laptop och fortsätta med mina fotogrejer. (Jag har fetaste fotoidén som SKA genomföras, och den kommer jag inte ha tid med om jag går fotoskolan..) Jag ska även ha en gitarr där och min keyboard, och så ska jag lära mig spela! Och sist men inte minst, jag ska skriva en bok. Av något slag.
Och jag Ska spendera tid med bla Malin. och Dino. och Rebecca. och Nilo + Rosita. och Charlotte. + skapa nya bekantskaper. Och jag ska tatuera mig, om jag vågar!

Jag Ska i alla fall inte bo kvar hemma. Det pallar jag inte för fem öre!


Ikväll ska jag iaf ut, jag får se det som en förfest till Augustibuller. (Fick förresten sms av Dino, och han kommer förmodligen till Augustibuller på lördagen. ATT jag blev glad :D ) 
Satin blir det ikväll, gratis alkohol och grejer. Tufft!

Eftersom jag är en arbetande kvinna så startar jag med att kort beskriva dagen. Coachen lurade mig, Nilo, Rosita och Andrea (!?) att datorerna kraschat, vi blev glada ? men sen sa han att det var ett skämt.

Uppstart ? prat om gårdagen.

Sen körde vi igång. Nilo hade köpt skvallertidningar som vi kunde roa oss med, bra! Annars?det gick bra idag. Jag var den som fick flest ordrar, det kändes skönt :)

In till stan fick vi skjuts av coachen. (Sorry, vet inte hur man stavar hans namn) Måste säga att det var en väldigt spännande biltur. Mycket skratt. En blandning av trötthet och lite answer på hans skumma skämt. Kul var det i alla fall!

När vi väl kom in till stan avvek Nilo och jag följde med Rosita till Gina Tricot, där jag fann en tunika och en blusliknande grej ? som jag blev helt förälskad i! Sen drog vi även en runda inne på Bikbok och på HM. På HM träffade jag sötMalin! Vi ska försöka styra nåt umgängesaktigt!

I övrigt, på djupare plan, så har dagens tankar ägnats åt en person.

Dino.

Jag startade dagen (två minuter innan mitt alarm ringde, 05.48) med att ringa honom för att få höra hans röst innan han skulle åka iväg. På det sättet startade dagen mycket bättre än många andra dagar.

Jag ringde honom även när jag väntade på bussen till jobbet, för då gick den där äckliga snubben (runt 60) som pratar med alla tjejer under 20 runt.. och jag ville verkligen inte prata med honom. Så jag fann det som en bra idé att ringa Dino. Det Var en bra idé. Höra hans röst igen och önska trevlig resa för fyrahundraelfte gången, almost.

Under hela jobbdagen har han vandrat omkring. Det är något skumt. Det var längesen jag tänkte så mycket på någon. Han kallade mig för ?min skytte? i ett sms, när vi pratade stjärntecken. Det kändes bra, och jag log och ler fortfarande när jag tänker på det!

Sweetness!

_________________________________________________________________________________

För övrigt är jag Hemskt rädd att jag faktiskt börjar få fetingångest inför fotoskolan. VILL jag verkligen det här? VILL jag verkligen lägga mer än 50 000 kr på folkhögskola, knappt ett år.

Klarar jag det? Kommer jag vara i den klass de vill att jag ska vara? Jag blev ju utvald mycket pga att Andreas kände mig och blinkade lite extra när de pratade om mig...

Det är dessutom så långt bort. Någonting gör att jag känner mig elak mot mina föräldrar och sticker så långt bort. (Men det är ju bara idiotiskt tänkande!)

Jag kommer dessutom komma så Väldigt långt bort från vissa människor.

Är jag modig nog att ta ett sånt här stort steg ut i livet?

Skulle det inte vara bättre att fortsätta jobba en stund? Med marknadsundersökning på VM-media. Och se till att skaffa en lägenhet i Örebro, för att sedan Nästa höst läsa på universitetet och utveckla mitt fotograferande lite på egen hand. För att kanske söka in till fotoskola senare.

Vad ska jag göra? Och vad ska jag Inte göra?

Jag kanske bara har den här chansen nu, och aldrig mer?
Eller så får jag kanske chansen igen, och står högre upp på listan av de som SKA bli antagna. Istället för att vara bland de lite halvosäkra korten, kanske jag blir bland de säkra?

Vad fan ska jag göra?

Det är ju dumt att ta ett steg, vara där ett tag. Och sen .. hoppa av.

Fan, jag klarar inte av de här tankarna. Red ut det åt mig, red ut Mig...

Well, är hemkommen från jobbet nu. Dagen var en skum dag. Vad ska man säga?
Dagen innehöll väldigt många telefonsvarare, hela dagen.
Alternativt folk som sa "nej, jag har inte tid att prata med dig!"  whaaaat? en halv minut liksom...
Jag har suttit och skrivit sms som en tok, hela dagen. Främst till den person som vandrar omkring i mitt huvud en hel del, Dino. (Som åker till utlandet inatt/imorgon, och förhoppningsvis kommer till augustibuller för då blir jag typ ÖVERlycklig!)
Min ledighet för nästa vecka är iallafall bekräftad nu. Augustibuller, here I come. Uscb allstars - here I come. Här ska dansas vilt!


När jag var hos Dino i måndags erkände jag för mig själv, att jag är allt för dålig på att knarka i mig ny musik som släpps, jag har missat mycket.
Jag påminde även mig själv om att Silverchair en gång existerade, med underbara låtar som Ana's song, och I miss you love.
När jag var hos Dino i måndags påminde jag mig själv om hur urtjusig grabben är!  När han reser sig ur soffan och kliver iväg till köket...hans hår!




Det var en lång tid jag existerade och exprimenterade med mig själv, och inte riktigt visste vem jag själv var. Perioden visade sig starkast utåt när jag gick i ettan på gymnasiet. Då var jag svart-och-svår och bara var. Kände mig inte trygg i någon stil alls. Jag försökte skrämma bort saker som skrämde mig genom att vara någon annan än mig själv. Så jag sminkade mig på ett vis - som visserligen passade mig hyfsat - men som inte alls var jag. Och jag ägde bara svarta kläder.
Nu har jag kommit på att man inte skrämmer bort saker genom att vara någon annan än sig själv. Man ska vara helt tvärtom, man ska vara sig själv! Så mycket man bara kan. Man ska klä sig som man känner för, man ska umgås med de man vill, man ska Inte lyssna på dåliga saker folk säger om en, man ska inte stressa och göra saker som man verkligen inte vill.  (Om det är tvunget att göra dem, kan man tänka på det med en sund inställning. "Jag kan göra det här, det kommer inte ta livet av mig. Jag kan göra någonting roligare efteråt."
Man ska helt enkelt bara vara. Och vara sig själv. Lyssna på sig själv. Och spendera sin tid med att göra saker man tycker om, tillsammans med människor man tycker om.
Jag tror att jag hittat mig själv. Jag har hittat den typ av kläder jag trivs i. Jag skäms inte längre extremt om jag går utan smink en dag. Jag har hittat my kind of music. Jag har funnit det jag tycker om att göra (fota, sjunga, skriva). Det är bara några av många grejer. Och det viktigaste av allt; Jag har övervunnit min blyghet. Jag tänker inte längre att det inte kan vara Någon som vill umgås med mig, att jag är så jävla tråkig, ful och dryg. Klart man är tråkig om man inte försöker. Jag har börjat prata med folk. Och fått så himla många nya bekantskaper. Det är nog ett av de största kliven jag tagit. Och jag är stolt över mig själv, och över att kunna säga att jag känner mig själv nu. Och att jag nog om jag vill Kan komma någon annan person nära...
Det finns en sak som fortfarande skrämmer mig, men det är en sak jag inte tar upp här. Och den saken är jag säker på att jag kan hantera, jag kommer att få bort rädslan för det.



Tack för mig, nu ska jag kolla på film med min syster.
Allt är upplyst ska vi se.

Goodnight!

Jag sitter på jobbet nu, om jag får gissa så skulle jag tro att det är telefonsvararnas dag!
Men det är okej, då kan man sitta och föra konstiga konversationer med de andra som jobbar.
En del skratt och konstigheter idag!

Längtar till lunch - min lasagne.

Efter jobbet kanske det blir MCdonalds efter jobbet.
(För er som inte vet så har jag besökt MCdonalds efetr jobbet, med väldigt jämna mellanrum på senare tid!)
Det är den nya glassen som ska smakas. "Raspberry dream" tror jag den heter.
Jag är besatt av hallon - så det lär ju vara något för mig!

Och dagens blogginlägg blir så oerhört tråkigt, torrt och inte djup för fem öre.
Kanske något djupare senare ikväll, när jag känner mig lite djup.

Tack för mig så länge...

Jag startar upp min blogg med ett citat från en av Sveriges mest kända kvinnor under 90-talet.
Pippi Långstrump.
Eller rättare sagt Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.
Hon är stark, självsäker, rödhårig och har en kappsäck full med pengar.
Dessutom har hon en apa, och så kan hon lyfta en häst.
Om jag jämför mig med Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump,
skulle det kunna se ut såhär;
Jag är svag, ganska osäker på mig själv, min hårfärg är brun med konstigt-färgade slingor i och en utväxt vars förnamn är Förjävlig, jag är fattig och skulle behöva (något större än en kappsäck) ett stort skepp fullt med pengar.
Jag är alltså inte det minsta lik Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump,
hon är och har almost Allt som jag inte är och har.
Fast där säger jag emot mig själv litegrann.
Jag Har faktiskt en apa, en Herr Nilsson till och med. Precis som hon.
Jag fick min Herr Nilsson i present när jag fyllde 5 år, han var den bästa presenten och jag vet inte hur många år jag sov med honom tätt intill mig, nu ligger han nertryckt i en plastpåse i källaren, tillsammans med andra av samma material som han själv.
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump kommer och går som hon vill,
hon gör det hon vill, och tar så lätt på saker och ting.
Själv rättar jag mig efter mönster.
Förut var det skolan dag ut och dag in, alltid samma tider.
Nu är det jobbet dag ut och dag in. Samma tider. (Visserligen böt jag nyss från kvällstid till dagtid.)
Jag är Lite för feg för att göra allt jag faktiskt vill,
jag vågar inte trotsa mina föräldrar och det är där problemet ligger.
De vill inte att jag ska göra allt som jag vill.
(För de tycks vara från stenåldern när det gäller vissa saker!)
Och jag vågar helt enkelt inte säga emot.
Jag tar väl ganska lätt på saker och ting, tror jag? Eller, vad menar man med det, egentligen? Var går gränsen?
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump kan lyfta en häst.
Om man ska tänka hennes fysiska styrka som en symbol,
så tror jag att det symboliserar en inre styrka.
Ju starkare man är själsligt, och ju mer man tror på sig själv och litar på sig själv - desto starkare blir man utåt -
på olika sätt.
Jag menar inte att om man har världens bästa självförtroende så blir man plötsligt världens starkaste man/kvinna. Men, ni förstår säkert. Man ser starkare ut.

Och nu blev det här mycket djupare än jag faktiskt hade tänkt mig.
Jag hade mest planerat att presentera mig,
men Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump var kul att jämföra sig med.


Men till saken då.
Jag heter Johanna Andersson och är 18 år, har gått klart gymnasiet och ska till hösten (den 22 augusti) gå på folkhögskola och läsa en fotokurs i ett år. Foto och musik (sång) och skrivande är de stora intressena, så det ska bli spännande.
Nu i sommar jobbar jag, för att (kanske) ha råd att gå på folkhögskolan. Jag jobbar på VMmedia, där jag just Idag faktiskt blev "uppgraderad" till marknadsundersökningsmänniska. Vilket jag gillade mycket bättre än att ringa till comhem-kunder och erbjuda dem digitaltv, det tog hårt på mig och jag ville verkligen inte till jobbet ibland. Ännu värre blev det att sitta vid comhem när mina bästa arbetskamrater försvunnit till marknadsundersökning... Men, nu mår jag bra igen och har ingen jobbångest eller dylikt!
Jag älskar att umgås med vänner och skapa nya bekantskaper. Jag tycker om känslan som finns när man är kär och älskad tillbaka. Dock har inte exakt Rätt känsla infunnit sig på ett bra tag. Men det kommer, kan jag tänka mig. (För tillfället finns det Någon som tar väldigt många promenader i min hjärna, sånt är spännande!)

En liten blick av mig kanske ni fick i min jämförelse mellan mig och Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.
Annars kommer jag ge er möjlighet till att lära känna mig här och nu, genom det jag skriver, och genom att ta kontakt med mig om ni har lust!
Om ni vill att jag kanske ska fotografera någonting åt er / med er så ställer jag gärna upp om jag har möjlighet, hör bara av er en stund innan så ska vi se vad som kan fixas. Och samma sak om det är någon som vill ha med mig på något sångliknande, jag är mer än gärna på, för jag kommer sakna scenen mycket!


Have a goodnight!