Godnatt omvärld

Ramlösa, kyckling&baguette, mamma mia - soundtrack, idol, sång och skratt.

En helt kanonbra kväll. Jag & Elina, som det brukade vara. Det var kul, det var bra, och det var en mysig kväll. Nästa gång utökas kvällens soundtrack.

Några foton knäpptes innan eftermiddag övergått till kväll, jag skippade stativet, så suddigt blev det. Bilder kanske kommer imorgon, om någon blev bra.

Nu ska jag sätta på en film, och så ska jag sova! Godnatt omvärld!

Katie Melua - Perfect

Fredagen avklarad. Vissa stunder kändes det kasst och förjävligt, men jag överlevde utan större problem! Nästa vecka flyttar Tony över till andra skiftet (25-åringen), så då blir det jag och gubbarna igen, boring! Dock trivs jag på jobbet, folket är okej - de som håller sig tysta, och jag håller mig vid mina maskiner och kan dem väldigt bra nu - nästan. Ni tycker säkert det låter helt fel när jag säger att jag trivs, så som jag klagat. Men, det är så det är.

Om lite mer än en timme ska jag upp på stan och träffa elina. Kameran ska med, och vi ska fota lite mörker. Jag skippar stativet idag, så det kanske blir suddigt, men det får jag leva med, just denna kväll. Sen ska det lagas mat och kikas på idol! Det kommer bli fint och bra!


På måndag händer det förresten, då ni!
Hålls hemligt till dess.
Vad tror ni ska ske?   =)




Katie Melua - Perfect


Det snöar!

Jag slutar aldrig riktigt frysa och jag slutar aldrig riktigt ha lite ont i hjärtat. Det där med ålder känns som en tung och dum grej, särskilt när det handlar om så många åldrar som står emellan. 16 är lite väl många år emellan.
Det känns så dumt när man inte är överförtjust i jobbet, men helt plötsligt vill att måndag till onsdag på kvällsveckan, ska hålla i sig en evighet! Att man liksom längtar till måndag då det precis blir helg. Idioti och jag önskar att jag kunde sänka åldrar på folk, eller höja åldern på mig (nej, det förstnämnda är bättre).
Dookie försökte få mig att tänka att ålder är inget. Hon har rätt, men jag är så nojig och livrädd för omvärlden, så jag tycker ålder är ganska mycket, särskilt när det går upp till 16 års skillnad. Crapgrej!


Det snöar ute, har gjort sen igår. Men inget stannar på marken, utan där ser det bara blött ut. Bilarna har ett tunt vitt täcke, och jag ska snart ut och torka bort blött på min cykelsadel, för att sedan trampa iväg och frysa ännu mer.
Nu ska jag ta fram min matlåda, drickyoghurt och en satsumas, packa ner i väskan och placera håret i hårspännen, och sen dra på mössan.

Jag känner på mig att det här kommer bli en lång dag på jobbet, väldigt lång...

Ha det fint allihopa!

En fin helg väntar

Det snöar, och jag fryser. Jättemycket!

En dag jobb kvar av denna vecka, sen vankas en fin helg!
Imorgon kommer elina hit och då blir det idol och mat, och hårfärgning.
Lördag ska jag först träffa agnes en liten kortis, på kvällen ska jag träffa sandra (och mulin?). Det blir vin, utgång och en alldeles fantastisk kväll.
På söndag är jag sugen på att åka till karlstad för att ta en fika med Tim, vi har pratat om det ett antal år, men det har liksom inte riktigt blivit av. Men, svårigheten ligger i att jag tänkt sova någonstans i karlstad för att sedan kunna ta snålskjuts av låtsasförälskelsen på måndag morgon. Så, jag vet inte om det kommer funka!

Men nåväl, ni hör väl hur fin min helg kommer bli?


Planer på tatuering. Gud vad jag vill.
Jag ska ringa till studion imorgon eftermiddag och fråga vad hon skulle ta för min. Och så ska jag boka en tid, längre fram (eller snart - beroende på kostnaden), och så får man helt enkelt se om jag får förlängt igen.

Hon finns

Jag ringde upp mulin och språkade med henne lite, det var ungefär en evighet sedan, så det var skönt att höra hennes röst, veta att hon inte bara är ett minne, någon som fanns. Hon finns! Och vi ska ses vid Bara Varas fönsterbord nästa torsdag, det är där vi spanar på omkringgående människor, skapar små historier bakom alla.

Idag känns det tomt i hjärtat

Varför känns det tomt i mitt hjärta?

För att hela den här veckan har jag gjort saker.
Måndag, hem för att städa, sen besök av
låtsasförälskesen.
Tisdag träffa emlan en stund och efter det en pizza
på stan, med låtsasförälskelsen.
Onsdag, träffa elina en stund och efter det en cykeltur,
till låtsasförälskelsens verkstad, kaffe & prat.

Och nu. Jag har diskat, handlat, borde dammsuga.
Men det är ensamt, bara jag. Tomt, tyst!
Jag kan bara träffa låtsasförälskelsen mån-onsdagkväll,
torsdag eftermiddag åker han hem till sitt värmland.

Och vad gör jag?
Precis. Jag gör ingenting ikväll. Känner mig jätte ensam.
Och jag fryser.
Och jag vill bara, sitta o prata & skratta!

Kanske ska baka muffins om en stund. Och så funderar jag
ett galet långt bad, med lavendeldoft.
Funderar även på att sova tidigt, jag har tappat kontrollen över
mina ögonlock hela dagen känns det som. I alla fall varit sjukt
trött...

Imorgon kommer elina, så blir det mat, idol och onyttigt. Det ska bli
fina fisken, lätt!

En kaffe med låtsasförälskelsen

En promenad i höstmörkret, blev istället en cykeltur i det iskalla höstmörkret. En cykeltur som ledde till verkstan intill jobbet, tänkte att jag kunde sitta och språka med låtsasförälskelsen en stund. Så in där klev jag, till ett fikarum med konstigt grön färg på väggarna, och en bubblande kaffemaskin. Blev serverad kaffe och mjölk i rätt mängd, kaffe i glas. Och när det var slut, valde jag söderte. Pratstund almost 2 timmar, tiden flög förbi och det blir liksom ingen jobbig tystnad trots att han är, vuxen! Han kan fixa in mig på lyxigt spahotell i Estland till rabatterat pris för att företaget jag jobbar på har en filial där... Personalrabatt för Johanna Andersson och en vän. Jag bockar och bugar. Varma bad och drinkar i poolkanten. Jag har en vän som i nuläget behöver det lite extra, så vill hon och kan hon, och blir jag förlängd en gång till - då drar vi!

Vi pratade även om allmäna resor. Thailand, Grekland, Österrike, Kina...
Det är så lätt att prata.

När vi klev ut från verkstan så var det dimmigt ute, halt ute och iskallt ute. Vi slängde in cykeln i bilen och så fick jag skjuts hem. Jag fasar dock inför cykelturen till jobbet imorgon, kallt och halt, troligtvis dimmigt. Men, det blir spännande. Båda maskinerna funkar i nuläget, hoppas de krånglar lite imorgon, jag gillar att ha sällskap.

Och förresten - jag mår bra, jag mår helt otroligt jättebra.
Nu ska jag laga mat!

Besök...

Ett besök av Elina. Hon hade köpt med te och satsumas, och vi satt i soffan och drack te, åt satsumas och pratade. Och det var jättefint! Det blir att man ses allt för sällan, tyvärr. Det är något som måste styras upp! Problem kommer att lösa sig till det allra bästa, det gör det alltid!

Tack för en trevlig stund!



Resten av kvällen...laga mat, ett stort måste! och mer? Jag är inge sugen på att sitta inne. Sms.ar med the fakelovething. Alltid spännande. Han var het idag!

Om han var yngre...

Idag har jag spanat på honom hela dagen, så nu när jag kommit hem känns det lite tomt i hjärtat. Jag menar, igår kväll träffades vi, och även i måndags kväll. Men ikväll är det inget sagt, funderar på om jag ska dra med honom på en promenad, jag träffar honom ju bara en sväng innan han åker hemåt igen imorgon.

Om han var yngre, jag säger bara det....
OM HAN VAR YNGRE!

Håkan Hellström

Annelie sa åt mig att slå över till svt1. Förvirrat gjorde jag som hon sa. Vad möter mig där? En närbild på Håkans ansikte, och jag skrev till Annelie. Det räcker med att säga att jag skrev, jag vet inte vad jag skrev, det var nästan bara bokstäver, försök till ord som bara blev en röra. Jag blev så glad. Håkan är en favorit som jag ofta återkommer till. Man skulle kunna kalla honom "ingen särskild", men en mycket speciell "ingen särskild". Hans texter är underbara och han framför dem med en känsla som lyfter tak, jag har inte sett honom live än, och det är jag bitter för. (Men i februari!) Men känslan går igenom dataskärmen från youtube, den går igenom cd-spelarens högtalare och den bara fyller mig totalt och jag blir glad och ledsen om vartannat.

Egentligen är han inte snygg. Men allt det där egna, som är han, det gör att han blir snygg. Hans scenspråk, hans falska sångröst, hans personlighet - han verkar vara så oerhört varm som person, omtänksam och mysig.



Håkan om hur det känns att bli omnämnd som att han ÄR Göteborg. (Avenyn, Liseberg & Håkan Hellström)

"...och jag har väl inga problem med att se mig själv bli en gammal gubbe här. Förmodligen, ja, ja, det kanske kommer hända. Jag kommer väl stå i Vasaparken...om 30-40 år, o på en sån där trälåda och läsa högt, citera ur tidningar från år 2000 - när jag släppte min första skiva, läsa upp recensionerna högt för folk. Folk som går förbi och ba vad var det där för nån gubbe?  ah, han står där varenda morgon."

Jag bockar och bugar, djupt!

Vid halv sju kom han åkande och plockade upp mig. Och vi begav oss mot pizza planet, där jag beställde en sallad, kycklingsallad - den största jag någonsin sett! Han bjöd mig, och jag blev djupt tacksam och bockade och bugade en evighet (inombords). Så himla schysst människa, och det är så oerhört att avsky vissa av mänskligheterna på jobbet, tillsammans med någon. Ahh, jag gillarn! Och han bjöd mig på mat, närmare hundralappen, jisses!

Vänner, I love you!

Idag har jag gjort två personer glada, det gör mig glad!

Och glad blir jag även över att bekanta hör av sig och frågar om vi ska hitta på något. Någonting som för några månader sen aldrig hade hänt. Det var knappt att mina närmare vänner hörde av sig, för att jag alltid sa att jag inte kunde, och detta på grund av att jag kände mig sjukt instängd, misstänksamhet var riktad mot mig, så det var helt enkelt inte kul när jag väl gjorde något.

Men nu, mina vänner och bekanta. Nu är jag tillbaka, mer Johanna än någonsin! Så nu hänger vi och umgås mycket och ofta, tycker jag! Ni är underbara, och jag är glad att ni hängt kvar trots att jag befunnit mig borta i ca ett halvår...

Love you babes!

-

Jag fryser ihjäl en lite bit,
för varje sekund som går
och ute snubblar mörkret närmare,
kylan skrattar hånfullt och tankar vandrar
till en mysig stämning med öppen spis
och varmt te

Pizza hit och pizza dit

Lite lycka var det när maskinen inte var på min sida så att både mekanikern (låtsasförälskelsen) och elektrikern fick komma. Jag är inte blyg numera, jag har inga som helst problem med att prata och skämta med vuxna män, om de är skämtvänliga vill säga. Vi skrattade, vi var bittra och vi samarbetade. Jag har blivit grym på att samarbeta, det är kul!

Träffade underbara Emlan efter jobbet. Hon är kanon, och hon är så rolig med alla sina karlar. Måste se till att ses snart igen. Det blev en matbit på Nobel och jag fick en stor skål pizzasallad helt för mig själv, helt stört.

Om ett tag ska jag iväg igen, till något annat matställe. Pizza eller dylikt med låtsasförälskelsen. Jag kommer bli gigantisk av detta, och fattig. Det blir nog sallad ikväll.
Och så måste jag laga mat ikväll också, matlåda till morgondagen. Cous cous och cremefraiche-sås med kassler!

Imorgon kommer Elina en sväng, ska bli fint att träffa henne och språka lite!

Skratt, te & valnötsbräck

Jag blir så glad, glad över att det finns vuxna män, som är vettiga, lättpratade och rent allmänt vuxna! Lyssnare och bollplank. Intressant att bolla tankar om orden jag fått slängda mot mig från en annan "man". Jag blir även glad, för att det finns så roliga människor. Här satt vi ett par timmar och bollade ord, skrattade drack te och åt valnötsbräck. Kollade på foton och på Eniro. Sjukt rolig människa, sjukt vettig och var ligger felet att ha en manlig vän som är över 30? Och troligtvis över även 35.

Så nu är det över. Låtsasförälskelsen har nu befunnit sig i mitt hem.
Fast nu har vi pratat så mycket, så nu är det inte längre låtsasförälskelse, jag tror mer på att det är vän nu. Jag blir lite gladare när han kommer gående till mig vid mina maskiner på jobbet. Men, inte längre samma nervösa glädje som jag pressade in i mig. Han är kul. Det är kul.

Rörigt inlägg - I know!

30x40

Fixar, donar, fryser.
Fotona var lite, lite för stora för mina 30x40 ramar som jag köpt, det kändes lite bittert, för jag hade verkligen tänkt sätta upp dem nu, idag!

Well, nu ska jag väl skriva en välkomnande rad.

Snälla, ge mig ett vikariat?

För att jag skulle kunnat få ut något på försäkringen, för det där med min stukade handled, som jag lyckades fixa på jobbet - så hade jag behövt vara sjukskriven i 14 dagar. Totalt värdelöst. Ingenting får jag, bara förlorad inkomst för 1 + ½ dag. KVÄLL! Dessutom.

Ett spännande möte som inte alls var spännande. Mer, deprimerande nästan. Det var om hur läget ser ut som det är nu, och att vi visstidare inte alls är så trygga. Det känns jobbigt. Jag vill plugga, hur gärna som helst, men nu till våren startar ingenting jag lockas av speciellt mycket, så om jag kunde få ett vikariat som sträcker sig till september nästa år, då skulle jag bli överlycklig. Eller, ett vikariat som sträcker sig fram till sommaren, vad som helst. Jag vill vara kvar.

Nu ska jag styra om till annat än arbetskläder, och så ska jag gå till ica och hämta ut mina foton som jag beställt! Förhoppningsvis ska jag lyckas få upp två av dem på väggen! Ska även köpa dammsugarpåsar, tråkigaste utgiften som finns. Sen ska jag hem och duscha, och städa litegrann, maybe!

Abba-tema vore nice

Bullar,
syltkakor, multivitamindryck,
pepparkakor,
ensam mamma söker,
mamma mia
 - som ett glädjepiller och
jag bara älskar alla roller i hela
filmen.

elin


prat om maskerad,
abba-tema, paljettigt tyg och
fladder i ärmarna


det kommer flytta in en liten gaykille i lägenheten intill,
eller så hörde jag fel när grannen nämnde vad för typ
som skulle flytta in. men en gaykille gör mig ingenting,
jag hoppas att han är gay på riktigt, då blir jag gärna hans
vän. för alla tjejer borde ha en gaypolare, de verkar vara
de allra härligaste.

...och så plingade det på dörren

Tidigare idag skrev jag om den tysta grannfejden. Det kändes lite jobbigt när jag precis hade suttit och sjungit för fulla muggar. Med det menar jag att jag verkligen sjungit högt, högt och länge! Ja, det som kändes lite jobbigt, var att hon plingade på. Just hon, hon som jag kör en tyst grannfejd med. "Jisses" tänkte jag, ska hon be mig hålla käften? Och så öppnade jag dörren, iklädd min gigantiska och inte allt för fagra blå tröja. Tydligen höll hon på att flytta. (Vilket nog är bra med tanke på vad som verkade pågå förra veckan.) Så, det hon ville var att fråga om jag hade några tidningar, så att hon kunde packa glasen lite lättare. Jag andades ut, lättad. Och plockade fram de få tidningar jag hade.

Nu har jag hittat fler. Bör jag plinga på?



Journalistik, kreativt skrivande, foto, sång.
Vad rekommenderar ni mig att hitta på i vår? De flesta roliga kursstarter dyker ju upp till hösten.

Dialekter & folkhögskolor

Nu sitter jag och kollar sånt där med folkhögskolor, igen! Vore fint att hoppa på någon folkis i vår, och hyra ut lägenheten i andrahand till någon bekanting. Hyra ut i andra hand, så jag vet, att jag kan komma tillbaka, så jag vet att jag har något att komma tillbaka till om jag behöver det. För min lägenhet är trygg. Jag har valt tapeterna själv, och jag känner mig jättejättehemma. Och det är alldeles lagom centralt.

Nu ska jag steka två lövbiffar, måste ha matlåda imorgon! Sen ska jag kolla vidare.

Pratar lite dialekter med Tim. Det är spännande. Och jag är väldigt glad att jag inte pratar extrem gnällbältiska. Det är inte den charmigaste av våra dialekter nämligen. Jag gillar värmländska, göteborgska & skånska (inte grov skånska, utan lagom!)

En tyst grannfejd

Vi för ett krig utan ord på våning två i min trappuppgång. Det är jag, och mänskligheten i dörren till höger om min. Hon ställer sin soppåse utanför dörren då hon tydligen inte orkar gå ut med den, tyvärr inte utanför sin dörr, utan utanför min dörr. Det är det som får mig på lite krigarhumör. Okej om det hade hänt en gång, men det har hänt minst tio gånger. Varje gång jag går ut och den står där, så kollar jag på den med avsmak, och sen kollar jag på hennes dörr med avsmak. Därefter puttar jag till påsen med foten, puttar den en aning närmre hennes dörr. När jag sedan kommer tillbaka från stället jag varit på, och påsen fortfarande står kvar, då kör jag samma grej. Det där med blickar fyllda med avsmak, och sen en putt med foten.

Jag bara väntar på att det ska bli som det blev där jag bodde förut. Då grannen under mig ställde ut sin kompostpåse (visserligen utanför sin egen dörr) och lät den stå i 3-4 dagar, så att stanken var outhärdlig. Man vill ta ut påsen för att slippa stanken, men samtidigt kvarstår en vägran, för man vet, att tar man ut påsen. Då har människan innanför dörren vunnit, och det får inte hända. För då kommer hon/han/den ta för givet att varje gång hon/han/den ställer ut sin soppåse/kompostpåse, så är det någon som tar bort den...

Vad vet jag, ni kanske hånskrattar åt mig nu och tycker jag är fånig som blir bitter över en sån här grej. Men jag står för det, det stör mig, ganska mycket faktiskt. Hur jobbigt är det att gå de där 2 metrarna utanför porten, för att slänga soporna? Man är tillbaka i lägenheten inom en minut.

En tyst grannfejd.

Det är jag och det är tystnad

Spela in. Sjung. Radera spår.

Kanske är jag ett pucko. Jag, försöker spela
in min egen sång. A capella, inget komp. Det
är jag och det är tystnad. Och det känns så
knäppt att höra sin egen röst så, även om det
kanske inte är dåligt så trycker jag på krysset,
raderar. Gång på gång.

Söndagssysslor. Tvätta. Handla - strax. Och småstäda litegrann.
Ikväll kommer elin, det blir mammas saft och elins bullar. Jag
plockar fram min kakburk också.

Massor av troligtvis, smöriga filmer nere nu. Jag ska
njuta av dem. Jag älskar smöriga filmer!


Har ni ställt om klockan?

I tankarna ser jag mig själv rulla tummarna

Svensson Svensson, jag drog på munnen och skrattade för mig själv, inte bara en gång. Väntan på att filmer ska laddas ner färdigt, i nuläget är jag faktiskt bara uttråkad, och jag vill att någon ska komma och roa mig ikväll. Spela kort, skratta och bara vara. För det här är trist. I tankarna ser jag mig själv sitta och rulla tummarna, sitta och sucka i soffan, zappa mellan usla program på tv, och hata att alla filmer som går ikväll är mindre bra. I tankarna, ser jag knappt mig själv, jag är allt för fylld av tristess, och det låter tragiskt men det är sant.

Men jag tror att veckan kan bli helt okej. Förutom jobb så ska jag tydligen bjuda på smörgåsar på måndag, herregud. Det känns faktiskt helt ologiskt och ganska stört... Någon dag ska jag agera modell åt Elina. Kanske träffa lilla Emlan någon dag. Fredag kanske det blir utgång med Maja m.fl. Och lördag, lördag verkar det som att jag ska träffa fina Sandra. Hon föreslog att vi kunde gå ut då, och ha en fantastisk kväll, och det skulle sitta jättefint!

Och imorgon, imorgon kanske jag ska äta bullar & kakor med elin.


Blogginlägg på beställning.
Får jag sno katten snart?
Och mjukisbyxorna och tröjan, ett par strumpor och ja, duvet. Sno = Låna, när jag språkar om att sno bland vänskaper. I annat fall finns inte ordet "sno" med mig, som något jag gör.

Ikväll finns inga ord, tack för maten

Gårdagen innehöll hetsgång till bussen, blöta fötter, lågprismagasinet, god mat, idol, minttu & vin, kortspel, vattenpipa, nostalgiskivor, kissegos.

Och Charlotte åt tills hon höll på att spricka, när hon kom till det stadiet la hon sig på rygg på golvet och gjorde situps tills hon höll på att spy. Skickligt tjejen, skickligt!

Men tack för maten, och vinet och minttun.  Det var gott, alltihop.


Ikväll. Finns inga ord.


The wedding date, cola, tuttifrutti, Svensson Svensson.
Ikväll vill jag ha någon att ligga och klappa på. Ett djur. En mjuk katt, eller hund.

Bildbevis; random

Nu åker jag snart till Nora. Jag placerar lite foton här som ni oerhört gärna får se på, och tycka till om! Hoppas ni får en bra fredagkväll!





         


(De små bilderna är klickbara!)

Paket från cdon

Det är spännande då det plingar på dörren när man precis kliver ur duschen. Hej handduk, vira den tätt intill kroppen och öppna dörren i en liten springa. Någon postsnubbe som stod där med mitt paket från cdon. Snabbt spel här, 1 dag sen jag beställde! Men faktum kvarstår, röd handduk på kroppen, blå på skallen. Vattendroppar i ansiktet. Tjena, då känns det nice att öppna inför en totalt främmande gubbe, en totalt främmande gubbe som dessutom verkade vara en översocial typ, så han skulle prompt byta några ord. Jag var lycklig när jag kunde stänga dörren igen, och inse att fötterna var extremt grusiga...

Det handlar om trötthet

Det är sjukt. Hur, jävla, trött man kan vara
när man vaknar.

Men nu lyssnar jag på musik, bra musik,
hög volym, det är då musiken blir som allra,
allra bäst!

Coldplay, Regina Spektor, Soundtrack till Mamma Mia,
Veronica Maggio, Colin Hay, Miss Li.


Ikväll blir det Nora, god mat, idol och lite vin hemma hos
Charlotte. Jag kommer ignorera allt och bara leka med
hennes katt. (nästan)
Lågprismagasinet först då jag kommer dit, kanske kan jag
hitta guldljuset jag drömmer om, där. Kanske.

Och jag slutar aldrig gäspa. Nu måste jag ta tag i disk,
lite städning, och gå och ta ut en hundralapp till busskort.
Duscha, få ordning på hår. Slå in inflyttningspresenten.

Syltkakor!

Ikväll har jag bakat kakor.
Kakor med hallonsylt. Jag ska lägga
de flesta i min kakburk.
Men några, några ska jag äta nu.
Jag ska sätta mig i soffan med några kakor,
mammas goda saft, en filt och något halvuselt program på tv.n.

Eller så tar jag bara en kaka, och går och lägger mig sedan.


Nej, jag vill inte prata med dig!

Iklädd jeans, röd kappa, en sjal i lite brun/beiga toner och ballerina skor, gick jag iväg till affären. Socker och sylt. För jag har fått nåt ryck att jag ska baka hallongrottor. När jag kliver ut och har gått en bit, kommer en relativt kraftig man med utländskt utseende ranglande mot mig, vinglande, skevt gående... Och säger hej. Jag ger ett avvaktande hej tillbaka och fortsätter gå.

     - Vänta tjejen, gå inte. Vad heter du?
     - Det har inte du med att göra, och jag har inte tid att stå och prata.
     - Men tjejen, du var väldigt snygg, stanna en stund.


Ursäkta mig. Men nej tack, jag står över. Denna gång, och alla gånger.

Jag anser inte att främmande människor på skeva ben och med viss alkoholstank har någonting alls att göra med vad jag heter. De får gärna skippa att säga att jag är snygg också.

IKEA & äventyr

Jag sitter och skruvar bordsben med bittra ord som flyger genom huvudet. IKEA's möbler ska vara simpla  -  Jo tjena! Inte ens deras borde "lack" är simpelt, trots att det är något utav det simplaste för ögat att beskåda. Men jag kör på, sakta men säkert. Helst av allt skulle jag vilja ha hjälp, men det känns ju klent.

På IKEA köpte jag även en ljusbricka och två ljus, ett brun och ett vitt. (Vet någon var man kan köpa snygga guldfärgade ljus?) Vinglas inhandlades, två blommor till Charlotte. Och det var nog det.

Ett äventyr med bensinstopp på vägen hem. Vi fick stanna till och springa på bilväg, bro, över betongblock, i dike, över järnvägsspår och ja, kallt var det! Men tack i mängder för skjutsen!

In the lamplight, the withered leaves collect at my feet


25 000 kr i månaden, i 25 år

Kom igen folk, att få saker gratis är aldrig fel!

Man kan få tvspel, espressomaskin, presentkort, biobiljetter, 20 trisslotter, och mycket, mycker mer. Det enda som krävs är att man ska klicka sig in och bli medlem på några sidor, samt att man värvar lite människor dit. Det är ju enkelt, eller hur! Och tänk hörrni, tänk om de där 25000 kr i månaden i 25 år, finns just bland de här trisslotterna! Visst gör ni ett försök med mig?

Klicka här och bli medlemmar!

Svart, grönt, guld

Idag är min lugg skev, och handleden likaså.
Jag ska köpa nässpray till mamma och svänga
förbi jobbet med för att ge till pappa.

I övrigt vill jag till IKEA, någon som är på?

Mitt hem blir äntligen personligt.
Svart, grönt, guld. Låter det inte alldeles
ypperligt?

Jultema

Pepparkakor, julmust & satsumas.
I natt kör jag lite jultema, och längtar
faktiskt tills det är dags för julgran och
familjemys. Jag tycker det är fint!

Bitterheten, värre än någonsin!

Jag har ont i handleden, den känns stukad och jag gick till jobbet med handleden i ett stöd. De flesta frågade då vad jag gjort, och jag svarade som det var: "stukade handleden igår på jobbet". Trodde att nästan hela företaget visste om att min handled var stukad och kändes ganska allmänt av. Om inte, så känns det som att det var svårt att undvika att min handled kanske inte var helt frisk och välmående, när jag har den i ett stöd för att låta den vila i ett läge. De flesta visste, men uppenbarligen inte den jävliga gubben som skulle visa mig maskinen jag skulle köra.


Med en tång skulle man rycka bort överflödigt gummi som fastnat i formen. Jag provade med vänster hand, konstaterade att det inte gick. Provade med höger hand, konstaterade att det var en omöjlighet att ha handen i det läget som krävdes. Och så gjorde jag helt enkelt så att jag höll tången i höger hand, men hade vänster hand som stöd under den högra. Då gick det - någorlunda. Men så kommer den gnälliga, jävliga gubben och lägger sig i.
    
     - Vet du inte hur man håller en tång unge? Du gör ju helt fel!
     - Jo, jag vet hur man håller en tång, men eftersom jag har ont i handleden så kan jag faktiskt inte ha handen i vilken vinkel som helst.
När jag sagt det, så tar gubbjäveln tången ur min hand.
     - Såhär gör man, såhär håller man en tång (visar det logiska som jag redan vet). Testa nu!


För i helvete. Jag vet hur man håller i en tång, jag vet hur man använder en tång. Men pga stukad handled så är det en omöjlighet att hålla handen i alla möjliga vinklar.

Jag har talat om bitterhet tidigare, att jag varit bitter över det, över det och över det. Men det här tog priset. Fan vad jag var bitter. I flera timmar! Jobbade 14-19, sen funkade det inte med handleden längre.

Äntligen skapar jag ett hem för mig...

Jag blir inspirirad av att se och prata med vänner som är så säkra på det de vill göra. De får mig att tänka att "jag kan också". Och, det kan jag fan! Bara jag kommer på exakt Vad det är jag också "kan".

Fikan med Erika var kanon. Bara Vara, chailatte och en cream cheese/kalkon-smörgås. Vatten med apelsin&citron. Fönsterbordet och prat om hennes affärsidé (jag tror på dig stenhårt, det kommer bli sjukt bra!!!) och om relationer. Efter fikan begav vi oss till Clas Ohlson, och sen Indiska. Det känns äntligen som att jag skapar ett hem för mig, tidigare har det mesta varit, mest opersonligt. Men nu så. Köpte 4 ljus, och en ljuslykta.

Oerhört blåsigt, inte så himla smickrande för nya frisyren. Och inte heller så skönt för kroppen, isande kallt och det kändes som att man skulle avlida en bit.


Pga att jag får mitt hem mer och mer personligt, känns det svårt att göra något utav tanken som säger "hyr ut i andra-hand ett år, och läs en skriv eller fotokurs på folkhögskola". Men, jag vill ju! Så jag borde ju, definitivt! Men hur kommer jag ur det där bekväma och hemkära?


Nu ska jag bre mackor. Det får bli dagens lunch och kvällsmat på jobbet. Hårda mackor! Jag kommer knappast bli mätt. Stukad handled, och jag undrar verkligen vad jag får göra idag på jobbet. Handleds"skydd" inhandlat på apoteket idag, känns skönt.

Frukostfika

Vaknar med halsont och såndär extrem seghet. Jag känner mig liksom inte helt kry, och vill helst av allt stanna hemma från jobbet idag och ligga i sängen, ta igen sömn jag missat, läsa en bra bok. Men när man har sin pappa på samma jobb så är det inte lika enkelt att sjukanmäla sig lite spontant, och då och då. Tyvärr! Den här hösten gör mänskligheten sjuk, om och om igen, konstant och hela tiden! Knepigt är det.

Frukostfika med Erika nu, snart. Det ska bli så himla roligt att höra om hennes affärsidé, nyfikenheten är gigantisk!
Får se om jag får ordning på luggen och övriga mig.

Jag har sjukt ont i handleden.

Lönespeeec!

Dagen på jobbet var tung. Lära sig nya maskiner, armar i konstiga vinklar. Min kropp kommer ömma imorgon. Men jag gick omkring och var nöjd över håret, och blev glad över att så många sa att det var snyggt. Till och med män sa det, jag blev förvånad. En daim. Tiden gick långsamt, men i efterhand rätt fort.

Jag skojade inte med ordet tung, att dagen var tung. Men jag skojar heller inte när jag säger att det allra jobbigaste idag, var att cykla hem. Motvind i extrem styrka, och stundtals kom jag knappt framåt.... Helt slut när jag kom hem!

Frukostfika med Erika kl 10.00.
Matlåda köps nog på stan då med.

Fick lönespecen idag, jag ler. Och jag skuttar litegrann!

Bildbevis; klippning


Jag svävar på rosa moln idag!

Det känns faktiskt som att dagen kommer bli positivare när jag nu har varit uppe tidigt och hunnit med att uträtta massa saker på stan, positivare än den hade blivit om jag vaknat, suttit vid datorn, och ingenting mer. Jag tog bussen till stan och gick in på salong Huvudsaken och satte mig, väntade på att Henrik skulle komma, och kom gjorde han. Så fick jag placera mig i frisörstolen och äntligen klipptes lite slitet hår bort, håret klipptes upp, och dra på trissor!  - något mer hände. Vad får ni se senare, ska testa det där med att skriva ett inlägg via mobilen tänkte jag.

När jag var klar hos Henrik gick jag ut som om jag svävade på rosa moln och begav mig mot Åhléns, där jag ville köpa ungefär allt de hade, men det slutade med att jag inte köpte någonting. Sen gick jag till Hemtex, jag älskar deras grejer, och att de alltid har 50% på nästan allt, det gör ju inte saken värre. En duk till köksbordet, och två prydnadskuddar till soffan. Efter det gick jag till ica och köpte någon wok i färdigt-disken, detta blir min matlåda, ska nog ta ett litet smakprov innan jag beger mig till jobbet, så jag får i mig någonting. Köpte även Jalla drickyoghurt och ett högt antal satsumas.

Beger mig mot bussen hem, fortfarande på rosa moln. Jag är jättenöjd med håret, i alla fall sålänge det håller sig så som Henrik har fixat det... Blir värre sen när jag trilskas med det själv, och det vägrar lägga sig så som jag vill. Men det problemet får jag ta när det kommer!

Packa plåtar

Nu: ut i regnet för att ta sig upp på stan.
Klipptid hos Henke, och jag hoppas jag
blir i alla fall lite snygg.

Jag hoppas jag får packa plåtar på jobbet
idag med. Det resulterar i mer ryggont än
vad som är möjligt. Men, jag slipper
springa mellan massa olika maskiner.
Jag vill ha mina maskiner, lugn och ro,
automatik. Men i nuläget slut på gummi
 - sucks.


Handla:
     Kudde/kuddfodral
     Skor?
     Tröja?
     Ljus + ljusstakar
     Hårfärg? 
     Vinglas?
     Satsumas
     Något att ha som matlåda
    
Affärer:
     Hemtex
     Indiska
     HM
     Gina tricot
     Åhléns
     Ica


Nu pyser jag.

Jag fick förlängt!

Hej jag heter Johanna, och idag fick jag besked om att cheferna insett att orderingången inte var så låg som de hade trott. Så de skulle inte klara sig utan mig i nuläget. Förlängt till sista november, om jag ville, klart jag ville! Jag ska fortsätta vara hur duktig som helst (läs; duktigare), så att de inser att de vill ha mig kvar även därefter, ett tag!

Mer tid med låtsasförälskelsen, jag ringde honom idag och berättade, och skämtade om diverse saker. Skrattande.
Mer tid med lagerkillarna som är hur schyssta som helst!
Mer pengar!


Idag var Tony helt urflippad, dagen gick fruktansvärt segt, men samtidigt var det kul!
Gummit tog slut till mina maskiner, så jag fick packa plåtar. Monotona rörelser och jag fick hur ont i ryggen som helst. Massör, ja tack!?!

Klipptid imorgon kl 10.00.

Nu dusch
Sen sömn.

Godnatt

(idag somnar jag med lite större glädjehalt i kroppen!)

Almas fik

Skorstensrök och frostig andedräkt, regnbågsfrusna fingra. Kristallknaster under fötterna och världen andas tyst fram sitt lite ljusare mörker. En balkongdörr är öppen och släpper ut månadens doft, av apelsin och nejlikor. Och för att visa hand-i-handkärlek för de som väljer att se.

       Luften är frisk och kall, den fyller mitt huvud med ord och citat, citat som jag ska skriva i himmelsblått på ett skört papper och sedan posta som ett brev. Ett brev med en slags uppmuntrande gest till en främmande vän, på obestämd adress.

       Från kvällens klara himmel plockar jag de stjärnor som ser ut att vara nära att falla, som tappat sitt skimmer. De gnistrar till på nytt i min hand, och varsamt lägger jag ner dem i kuvertet som jag sedan klistrar ihop. Stjärnor skimrar igenom det vita kuvertet. Glädje skimrar igenom. Positivt skimrande glädje i stjärnform, till främmande vänner.

       Jag lämnar fotspår efter mig i de knastrande kristallerna, ser in mot glädjen som tycks befinna sig innanför många av de fönsterrutor jag andas imma på. Pianotoner stiger upp ur en skorsten någonstans. Notbilden syns nästan framför mina ögon, melodin går i moll. Ton för ton, not för not.

       Gatorna tycks vara ödelagda ikväll, bortsett från mig. Och prästen som går sin vanliga runda. Han höjer artigt på ena ögonbrynet som hälsning.

       Almas fik har öppet ikväll, precis som alla andra kvällar. Dörrklockan plingar välkomnande och där inne sprakar en brasa, för att värma upp frusna. Blickar reser sig från värmeljusens lågor, från djup ögonkontakt, blickar vänder sig från alla håll. Från takbjälkarna hänger torkade vallmobuketter, som en påminnelse om sommaren och ljusare tider. En tidning ligger på bordet jag placerar mig vid, jag läser lite i den samtidigt som mina händer värms upp och blir espressovarma.


We don't have much room to live

När man vaknar klockan 10.00 och det
är mörkt ute,
då blir man lite ledsen. Det där
oexisterande suget inför att gå till jobbet
försvinner lite, lite mer för varje minut som går,
och motivationen är ju inte ens hög till en
början.

9 dagar kvar.
Kommer de meddela mig att de behöver mig
lite till?
Jag vill ju inte när de behandlat mig såhär,
men jag känner att jag måste, för pengar är ju
trots allt alltid ett måste, till allting.
Nästan ett krav för att kunna leva.


Innan jag jobbar ska jag:
  -  diska
  -  handla bröd och satsumas
  -  koka nudlar
  -  dricka te och äta hårda mackor
  -  lyssna på peppmusik

Skratt landar på mina axlar ikväll

Jag dricker te ur min stora temugg, och
skratt landar på mina axlar ikväll.

Räkningar betalade, och fattigare och
fattigare blir jag. Men jag orkar inte deppa,
vem får ut något utav det?

Haft besök av mamma & pappa och mina två
bröder idag. Det var promenad, tårtjakt, en
marängbotten från ica. Grädde, banan & lite bär.
Inget café nära hade öppet.
Men simpelt blir ibland oerhört gott, tårtan tog
slut på nolltid!

Kvinnomisshandel

Kvällen led mot sitt slut, och jag tänkte lägga mig i sängen för att titta på film och sova. Jag hade hört innan att de i dörren intill grälade, vilket verkar ha blivit vanligt nu de senaste dagarna. Men jag tänkte inte mer på det, utan lade mig i sängen för att se filmen. Eftersom det var sent hade jag ljudet ganska lågt, så jag hörde hur de började skrika mer och mer där inne. 

Plötsligt hördes det som gjorde mig fundersam, dunsar, rumlande. Det lät som att någon kastades in i väggar, kastades in i dörren. Kombinerat med de här dunsarna hördes hög gråt och en tjej som skrek "aj" och "sluta". En tjejröst som kallade någon idiot, varpå det kom ännu fler dunsar och ännu fler kvidande "aj". Jag ryckte till i sängen och visste inte vad jag skulle göra, hjärtat slog i oerhört hög fart, och helst av allt ville jag gå dit och skrika åt killen att han skulle sluta (men jag kände att det kan vara lika idiotiskt som det skulle vara "bra". Så tankarna gick istället mot att ringa polisen, men just då öppnades dörren och tjejen verkade bli kastad ut tillsammans med hunden. Killen såg man dock ingenting av.

Hon gick ut, sen hördes snyftanden i trappen, hon kom tillbaka igen. Gick in i lägenheten, hemska ord skreks från killen, från henne hördes bara snyftningar. Plötsligt hördes mansröster i trapphuset, återigen placerade jag mig vid kikhålet. Fyra poliser kom upp för trappen. Någon annan hade ringt, eller så hade hon själv ringt då hon var ute. Jag var nära, men hann inte riktigt samla mig - för allt detta skedde under 1 kvart, och de första dunsarna tänkte jag inte på som att det var något allvarligt.




Jag har inte känt mig hjärta slå så fort och skrämt på länge. Känslan av att vara handlös, att inte kunna hjälpa. Man hör om kvinnomisshandel ofta, varje dag. Läser i tidningen. Plötsligt sker det i dörren intill, och är inte alls någonting man bara läser om, det blir verklighet. Och det är hemskt, all typ av misshandel är fruktansvärt. Jag förstår inte tankebanorna i misshandlarens huvud. Ingen förtjänar att bli misshandlad, ingen typ av misstag borde mötas av misshandel.

Är det "rätt" att misshandla om partnern varit otrogen? Är det "rätt" att misshandla någon som begått en våldtäkt på någon man bryr sig mycket om? Är det "rätt" att misshandla någon som går ensam på kvällen? Är det "rätt" att överhuvudtaget misshandla. 

En av dessa tänker man att det kanske är mer rätt än de övriga. Men inte ens det. Aldrig någonsin är det rätt med misshandel, oavsett vad en människa har gjort. Det handlar om att lösa alla våldsproblem  i världen, jag är rädd att det aldrig kommer gå.





Varsågoda, öppna era hjärtan.
Vad anser ni om misshandel? Vad har ni för frågeställningar, och vad har ni för svar?

Det kallas att radera de sista spåren

Tandborste i soptunnan. Askkopp med en mängd fimpar, i soptunnan.
Det kallas att radera de sista spåren, och herregud. Vad rätt det känns.
Jag är fri, jag är Johanna. Jag kan träffa mina killkompisar utan att få
dåligt samvete, jag kan hitta på spontana saker med mina kompisar
(som jag inte har fjäskat för att bli vän med).

Det är så skönt att kunna säga nu att jag mår bra, för jag gör verkligen det,
det är ingen omöjlighet att må bra. Jag skrattar, jag pratar glatt och oblygt
med nya människor som korsar min väg. Jag vågar, jag är mig själv.
Jag mår skitbra!


Nu ska jag sätta igång Polarexpressen och så ska jag krypa ner i sängen,
och somna så sött. Imorgon ska jag tvätta kl 10.00. Sen kommer
mamma & pappa in till stan vid 12, och vi ska väl träffa bröderna mina. Vet
inte alls vad som står på schemat. Men, så är det!

Godnatt alla fina människor!

Drömmar

Coca cola, riesen & satsumas.


Drömmar där en badbomb exploderar i skållhett badvatten, sprider ut körsbärsdoft och avslappning. Just när drömmen skulle nå sitt klimax och jag skulle placera mig i badkaret och bli sådär skönt avslappnad. Då vaknade jag.

Jag tycker att drömmar kör lite på samma uppbyggnad jämt. Här fick jag inte uppleva det som så sakta byggdes upp. En annan dröm jag hade för flera år sen, då jag blev jagad, runt, runt, runt. Av något abstrakt, jag vågade inte stanna, men tillslut var jag så trött av springandet, så jag beslutade mig för att stanna upp och låta detta abstrakta få fatt i mig, så jag fick se vad det var. Men, jag vaknade!

Får man någonsin reda på slutet av sina drömmar?


Jag skrattar...

Jag är ett barn,
och de jag umgås med har visst samma IQ som en räka
 - de umgås ju med mig.
Jag har ingen egen vilja, jag gör bara som mina vänner rekommenderar.
Jag fjäskar för att få vänner.

Jag är oförmögen att må bra,
så jag sitter och deppar och lurar i mig själv att jag mår bra.
Jag är nämligen emo i hjärtat, så jag kan inte kosta på mig
att må bra.

Det kan inte vara lätt att vara mig. Nej,
inte alls.




Jag skrattar.
Så här är det ju faktiskt inte.
Det är bara den bilden T har av mig
i nuläget.

Parteeeey med en vän jag ännu inte träffar IRL...?

I natt somnade jag sent, somnade medan grannarna grälade, ord slängdes mellan munnar och dörrar slogs igen, klackar i trappen och jag tryckte kudden över örat. För jag ville bara sova. Jag skulle vakna 5 timmar senare, för att jobba. Och jag vaknade, cyklade till jobbet i frost. Jobbade, pratade med Tony, jobbade, ringde låtsasförälskelse 2 ggr, + lite sms - krånglande maskin deluxe - så, vad gör man inte! Jobbade lite mer. Och en hel hög diskussioner med Tony, skönt att någon lite yngre finns att språka med i alla fall... Han har varit jobbat mycket inom resturanger i Örebro, han ska höra sig för med först och främst, några cafeer, om de skulle vilja ha en Johanna. Och i övrigt tipsade han väldigt ivrigt om Norge!


Nu sitter jag här, ska gå ner och låsa cykeln, för jag har insett att jag glömde det.
Och så ska jag få tag i mina bröder, om inte de kommer, kanske det blir utgång. För första gången på evigheter, med en vän som jag ännu inte träffat och hennes vänner. Läskigt, men kan nog bli kul också.
Måste hinna med städning av golv, toalett och så måste jag boka en tvättid!

En dimma sveper mig tätt intill

En dimma sveper mig tätt intill, viskar till mina öron att utesluta ljud, viskar till mitt hår att lägga sig tillrätta över kudden, viskar till mina ögonlock att blicka ut mot gatulampan, för att sedan sakta slutas. Den viskar till min hjärna att låta täcket värma ännu en natt, viskar att den ska låta ännu en natt vara lugn. Viskar att jag ska slumra in.

20.16

Rebecca var fin och Disa var fin. Och jag ställde helt fel fråga inför helt fel person. Jisses. Men fint att räddningen blev så, trovärdig ändå.


När jag gick hem var det fågelsilhuetter mot en svagt rosafärgad himmel.

-

Nu gör jag mig i ordning, för att gå upp till stan och träffa rebecca & disa. Annat som kvällen bjuder på är städning, idol, skrivande och lite random music. Imorgon ska jag först jobba 06-13, sen kommer mamma & pappa.

Text ur hjärtat

Ett fladdrande sken från en darrande låga, ett skumt mörker, som är mörkt utan att egentligen vara det. För det finns fyra leende ögon som hjälper den darrande lågan att lysa upp. Cellotoner från obestämt håll och suckande vindar som lämnar fönster vidöppna och armar utsträckta för att stänga. Det är ett regn som mjukt rör vid marken och borstar bort spår från en annan värld. En annan dimension.
         Spelkort vänds upp, de vänds ner. Låga skratt och fingertoppsnuddar. Man kan säga att dag möter natt, men någon märkbar skillnad finns inte. Det är mönster som aldrig byter håll, som aldrig behöver brytas. Spelkort vänds upp, de vänds ner och det är ofta suckande vindar som lämnar fönster vidöppna. Det handlar inte om att förstå, utan om acceptans. Låga skratt och fingertoppsnuddar.
         Temuggar som sedan länge är tomma, de har bara varit fyllda med smaksatt vatten. Ingen annan behöver sätta sina munnar mot dess kant, och blåsa för att det ska svalna på ytan. Det är ingen annan som kommer in här, då skulle mönster brytas, och spelkorten skulle vändas i korsdrag, istället för i en suckande, men ändå harmonisk vind.
         Bokblad vänds av en knotig hand, fingrar som en gång manade fram tårögda melodier ur pianot de kände så väl. Leende melodier. Numera, hörs bara ensamma melodier. Trots leende ögon som tyder på att ensamhet, egentligen är långt borta.

48

"Fågelflockar som bugar sig ovanför taken, de kan endast skymtas ordentligt från ett fönster på våning 4, det är där de befinner sig i samma nivå och dessutom ännu högre, upp. Tillsammans med mörker som kryper närmare, moln som blir mörkare och gatulyktor som efter några blinkningar tänds för att låta oss se. Tillsammans med detta, blir fåglarna mörkare, de blir fler och fler, flyger i cirklar, bugar sig ovan taken och de talar det språk som vi aldrig kommer att förstå. "

Hope there's someone

Det här ger ingenting, känns det som.


Nu ska jag ta ett glas cola med lime, några geisha-bitar,
och sätta mig i soffan och läsa. eller se på tv.


Det är lustigt hur snabbt livet kan vända från säkert till,
osäkert. Helt förtjust är jag verkligen inte.


Just nu lyssnar jag på underbara Anthony and the Johnsons.
Kan även kallas magiskt.



Körsbärsdoft

Jag. Tänkte. Unna. Mig.

Jag köpte en cola och en geisha. Bara, för tröst liksom.
Lövstahallens satsumas var äckliga och fula,
så jag köpte två apelsiner istället.

Jag tog mig ledigt från jobbet idag, för att utnyttja
sista ansökningsdag till diverse universitet.
Jag glor verkligen igenom allt som finns, allt!
Och jag söker, mycket saker.
Helst av allt vill jag jobba, fotografera, sjunga & skriva.
Och få betalt för de tre nöjena.


Ska ta ett bad med körsbärsdoft sen.

Hundslagsmål & virrvarr

Det låter som världens hundslagsmål ute, och jag
sitter så sjukt obekvämt att jag inte orkar resa mig och
kolla läget.


Ett enda virrvarr med diverse universitets & högskolors
hemsidor i flikar och fönster, fightas med varandra.
Fightas med mig och hånskrattar, för att jag är jävla
lost. Och åt anledningen till att jag söker.


Nu ska jag läsa Bob Hansson en stund, jag vill skriva. Skriva som en gud.

Jag måste sluta vara så himla hemmakär, hemmablind, feg.
Inte tänka så mycket, utan bara göra istället.
Jag menar det här med att flytta någon annanstans för att plugga,
i nuläget vågar jag inte, och det är bara knäppt!

I en lägenhet där elementen faktiskt är på

Jag känner mig helt svett & vidrig,
ungefär som om ett helt galet träningspass har
utförts.

Fast det i själva verket handlar om att jag
har frustrationspratat om panik och en plötslig vändning
av framtiden.
Och detta klädd i en stor blå, stickad tröja, i en
lägenhet där elementen faktiskt är på.




Återigen gnager tankar, känslor, ett enda virrvarr.
Stockholm?
Jag måste läsa någon kurs i vår. För att bli lite bildad,
och för att få pengar.

Allt som händer har en mening

Allt som händer har en mening. Så måste det ju vara, och så ska jag se det här med att jag blir avskedad pga finanskrisen. Nu är det upp till mig att komma på vad som ska hända. Ska jag kräla på marken för att leta mynt? Ska jag flytta? Ska jag söka jobb? Ska jag plugga?

Tusen frågor, tusen möjligheter.

Jag har nu sökt en kurs på distans, umeås universitet. Religionsvetenskap grundkurs. Andrahandsval är en kurs i kreativt skrivande (den känns det som att jag borde kunna klämma in vid sidan av, den är bara 7,5 poäng). Och tredjehand är en kurs i journalistik. Religionsvetenskapen är den enda som är 30p, så jag hoppas på att komma in på den.

Vad ska det bli av mig? Läser lite random kurser hit och dit, och drar på mig ett lån som är gigantiskt.
Mjo, men jag har hört att man bara lever en gång.
Och någon gång blir det väl något av mig med. Trots att jag för tillfället bara kollar på enstaka kurser.

Men så är ju frågan. Vad ska jag göra innan kursen börjar? Den börjar i januari, och det blir också då någon gång jag får första csn. Jag måste ju klara av att leva nu i november och december. Hur ska jag gå till väga med det?
Vikariepoolen? Gå runt till lite diverse butiker och vara lite extra glad och trevlig och höra mig för om jobb?

Någonting ska det bli. Men mest av allt hoppas jag faktiskt på att de ändrar sig, på jobbet jag har nu. Och ber mig fortsätta. För då gör jag det. Givetvis. Lönen är fin och det funkar, faktiskt!

Jag ska försöka vara så positiv som möjligt, trots situationen jag blivit placerad i.

Idag kom beskedet

Idag kom beskedet. Det där jävla beskedet.


Om att min anställning inte kommer fortsätta efter oktobers slut. Jag tillsammans med alla andra visstidsanställda och inhyrda kastas bort därifrån. På grund av pengakrisen. Men hur smart är det egentligen att tänka kortsiktigt, så som de verkat göra nu?

Företaget ligger i nuläget efter med leveranser, ligger efter i produktionen. Hur blir det nu, när 3 personer på mitt skift försvinner, och ungefär samma antal på andra skiftet. Produktionen kommer ju gå ner ännu mer, de kommer ligga efter ännu mer.

Hade det inte varit smartare att tänka långsiktigt? Genom att fortsätta produktionen på den här nivån, skulle de komma ifatt inom en inte allt för lång framtid. De skulle kunna ta emot nya kunder att producera till, därmed få in mer pengar.

Att tänka så kortsiktigt som de gjort nu. Lämna besked 2 veckor innan våra kontrakt går ut, bara slänga iväg oss. Ingen framförhållning. Det kommer inte löna sig. De kommer inse, inom en månad att de har gjort så oerhört fel.



Jag är sur, irriterad, arg, besviken, ledsen.
Jag ville vara kvar. (inte bara för att låtsasförälskelsen finns där, det Är bra lön, det Finns några vettiga människor) Det är ett helt okej jobb.

Från och med 1 november har jag en ny titel.
Arbetslös.
Och jag avskyr den redan!

Satsumas

Helt sjukt hur trött jag är när klockan är
05.00. Kanske för att jag fram till nästan tolv i natt,
satt och hjälpte en vuxen karl med kärleksproblem, kanske för
att jag drar mig för att sova, för att jag vet att morgondage med
jobb närmar sig väldigt mycket snabbare när jag sover.
Men det är skönt,
att sova.


Mina satsumas var sjukt goda. Varför köpte
jag bara tre. Två är redan borta, och den tredje ska jag festa på
under frukostrasten.

Kycklinggrytan blev jättegod, och alla runt bordet kommer bli avundsjuka.


Jag glömde förresten
att köpa socker, igen!

Nu måste jag göra iordning frukostmackorna.
Jag längtar tills klockan är 14.00.
Men det finns bra folk på jobbet, det gör det, men självklart,
min låtsasförälskelse....två veckor är sjukt lång tid!


Chokladmoussetårta

Bara Vara tillsammans med elin. Prat
om mycket, och ingenting. Bra prat,
bra tjej! En sån som jag vill träffa igen,
liksom.

Chokladmoussetårta.

Vi gick till ica.
Satsumas, grillad kyckling. Två olika
creme fraiche. Grönsaksbuljong & sweet
chili-sås.
Jag ska göra kycklinggryta, ungefär nu.

Innan jag mötte upp med elin gick jag och
var bitter över att inte veta vilken kudde av
alla fina på
indiska.
Vilken jag faktiskt ska ha. Mitt mål var att köpa
fyra. Det blev en.
En i taget är bra, säger vi!

Klipptid blev bokad också, hos Henke,
as usual! Nästa tisdag, kl 10.00.
Nu ska något hända med min lugg. Och längden?
Bra fråga. Antingen blir den kvar, eller så,
försvinner den.

Och just det. På 12.an pratade vi bl a om tv-serier,
en tant med oranget och ojämnt läppstift lade sig i och höll
med mig om att Lost är bra.
Och idol.


Massage

Blev överraskad av en plötslig massage, från Jesper som kom gående för att språka lite. Mina maskiner dånade så mycket, så jag hörde inte att han kom. Men, nice med spontana massager sådär. Det gillas.


Nu ska jag upp mot stan. Indiska (kuddar & rökelse) och lite hit och dit. Sen fika med elin!
Det kommer bli niiiice!


Tänk om...

Tänk...tänk om jag kunde återvända till sängen.
Sova, bara några timmar till. Vakna igen kanske
runt 10, känna mig utvilad, någorlunda. Pigg.

Jag ska sätta mig på cykeln i kylan om
11 minuter.
Vantarna ska på idag.
Och så ska jag iväg till jobbet och
trilskas med ilskna maskiner som inte alls
kommer vilja göra som jag säger åt dem.


I eftermiddag ska jag fika med elin,
imorgon ska jag bli fotad av elina,
på onsdag ska jag till dino i arboga.
Jag har för mig att något händer även torsdag, jag
minns inte. En kalender måste inköpas.

Kuk?

Varför i hela friden sitter k intill l på tangentbordet?
Jag vet inte hur oändligt många gånger jag trycker
k istället för l, och det blir så oerhört fel om man
ska skriva ordet kul.

"Har du haft kul i helgen?"
eller
"Har du haft kuk i helgen?"

Det blir en så oerhört fel innebörd om man råkar
slänga iväg meningen där man råkat trycka på
k istället för l.





meningslöst. ja!

Helgen i korthet

Swebus: fototidning, snygg tjej med skarpa ärr på armarna, otillgängliga fotovänliga ställen.
Norrköping:
Fredag: hård systerkram, promenad i gult, 4 jobbiga spiraltrappor, fräcka fröken, kladdkaka, idol, småprat om allt & inget. Lördag: usla komediserier på tv.n, 3 timmar stadsrunda (underkläder, strumpor, linne, badkulor, sjal, smink), när&fjärran - sällskapsspel, japanska kotletter, ciderhusreglerna, smink & fix, ekologiskt vin, marshmellows, bra musik och min systers vänner.
Söndag: grekiskt lantbröd, biljettköp, promenad i gult, väggfotograferande, ugnspannkaka.
Swebus: för mycket folk, mamma mia - soundtrack, sömn.


Hemma: ikea-montering.

Bra helg. Och nu känns det tragiskt att en ny vecka startar imorgon!

Underlig dröm

Jag drömde sjukt konstigt. Men, just nu minns jag ingenting utav drömmen,
sånt hatar jag.

Well. Nu sitter jag här i pumashorts och en gigantisk, blå, stickad tröja,
jag drunknar i den, men den är så skön!
Jag ska packa ner det jag tagit fram inför helgen, och så ska jag inviga
min nya tröja! Kasta sopor, sminka mig, fixa håret litegrann, och så bär
det av mot stationen för att möta Dino & Ricard.


Jag är ingen hejare på det där med dans, men, min syster har beslutat
att hon ska supa ner mig så jag dansar. För hon vill ut imorgon.
Utgång i Norrköping - det hör inte till vanligheterna. Hoppas jag lyckas
dansa, utan att behöva bli allt för nersupen, för jag vill bara ha lite lagom.

Jag saknade honom idag...

Jag tänker lite på, hur sjukt mycket grejer det är jag skulle vilja göra om NU. I det läget jag står i nu. Några arbeten på gymnasiet som jag spydde över då. Några musikgrejer, fotogrejer. Saker som jag vet att jag skulle klara utan problem nu! Det är så synd bara att jag ryckt upp mig, först nu.

Jag kom på mig själv med att säga till min gamla musiklärare idag, att jag mår jättebra. Och fan, det gör jag. Jag mår alldeles utmärkt.


Ena maskinen gick sönder idag, lycklig blev jag, för plötsligt kunde jag jobba i en relativt tyst miljö. Dock saknade jag min kära mekaniker, fick sms.a lite med honom för att fylla tomrummet. En hel del snack med Tony. Bland annat om drinkar, och att det där att säga "det är så dåligt med jobb.." inte funkar. Det handlar om att ta tag i det, jobb finns alltid. Något, någonstans!


Nu ska jag packa litegrann inför Norrköpingshelgen.
Imorgon tänkte jag gå upp vid 09.00, hinna med lite smått här hemma. Sen träffa Dino & Ricard vid stationen, joina dem upp mot stan, gå till Stardust och prata om tatueringstid, sen gå till HM/Lindex och köpa diverse nödvändiga underkläder. Sen går bussen mot Norrköping 14.05.

Tröjan!


Just det. jag har ju köpt denna tröja nu. Känns underbart och perfekt!



Låtsasförälskelse, Im gonna miss you!

Jag längtar lite till den 3e november. Då är det kvällsskift igen,
ett kvällsskift där the låtsasförälskelse is back.
(synd att han inte är yngre, men med samma syn på världen,
kärlek, allt. då skulle jag skaffa mig en riktig förälskelse!
troligtvis även han. höhö!)


Veckan med kvällsskift innan han är tillbaka, kommer vara trist.
Och jag går förresten och bara väntar på besked nu, besked som
handlar om ifall jag får vara kvar efter sista oktober eller inte.
Jag ogillar jobbet. Men ärligt talat så blir jag ledsen om jag inte
får vara kvar. Kanske får besked idag. Jag håller tummarna.
Stenhårt. Hela tiden.


Utlandsresan med emlan bör ske på en vecka då jag jobbar förmiddag,
på det sättet förlorar jag inte lika mycket pengar som jag skulle göra
på en eftermiddagsvecka.


Otroligt. Oerhört. Sjukt. Trött.

Otroligt. Oerhört. Sjukt. Trött.
Och idag grabbar jobbångesten tag i magen igen,
igår var det lugnt. Idag är det lite kalabalik. Det
kommer bli sjukt trist utan möjlighet till låtsasförälskelse.


Jag funderar. Ska jag köpa en ipod, eller ska jag tatuera mig?
Ska jag leta som en tok efter kurser i storstaden? Eller ska jag
för alltid vara kvar här? (Jag skippar storstaden nu till våren
i alla fall.)

Just nu avskyr jag det som händer och sker i trapphuset. Tror
att det är en massa hantverkare där, kanske bara två. Men det
ekar så att det låter som det dubbla. Det hamras och bankas
och pratas och, uh.

Ska jag svälta lite idag? Eller ska jag orka gå till affären och
köpa en fånig färdigpizza? Kanske ett par extra mackor,
istället?

En kväll på jobbet

Två oöppnade förpackningar står på mitt golv, undrar när de blir monterade.

Idag gick tiden fort på jobbet. Jag fick relativt mycket tid med min låtsasförälskelse.
(jag undrar hur gammal han är.)
Maskinerna krånglade, jag ringde glatt efter hjälp. Fikarast, jag gick ut till hans
lilla fikarum i verkstan och så åts det kladdkaka.
Mer maskinkrångel. Och prat om kärlek, samboliv, resor, hobbys, diverse, allt.
Oerhört skönt att prata om saker som varit, med en som har ett vuxet sätt
att se på världen. Och det var Lätt att prata om det.
Under halva kvällen blev det dessutom massa ironiska sms. Det var kul.
Det är sms nu med. Känns jätteknäppt. Han vill komma hit och bli bjuden på en macka,
men det känns lite väl! Så jag säger att jag ska sova.
...och så får jag inte skymta honom förrän om 2 veckor... jisses,
det kommer bli tråkigt på jobbet.

Och sneöga, är också kul att prata med. Människor älskar att skrämmas på
det där stället jag är på. Idag var det han som stack fingrarna i midjan på mig
så det kittlades och jag skrek till. Andra dagar är det portugisen som plötsligt
skriker rätt ut för att skrämmas. De är galna. Jag avskyr gubbarna, samtidigt
som vissa har sin "charm" och är lite lustiga. Framförallt de som är tysta av sig.
Finnen & polacken.


Jisses vilket jobbinlägg det blev. Där har ni!
Det är för att jag tyckte dagen gick fort. För att jag inte led så mycket.
Och förmogligen för att jag är sjukt trött också. Orden bara flödar ur mig,
tyvärr inte snyggt ordflöd. Men det får duga ändå.


Mammas blandsaft & kladdkaka

Soffa och hylla har kommit nu. Det kommer nog inte monteras ihop förrän nästa helg, då mamma & pappa kan hjälpa mig. Om det inte är någon som vill och kan hjälpa mig? Glad är jag att jag slapp vara en av de som bar soffan upp för trappen. Jisses vad de stånkade och stönade. Haha!

Jag har bakat kladdkaka idag. Självklart blev den god, det var många, många år sen jag misslyckades med kladdkaka. Jag är skicklig och kan det där! Ska bjussa mekanikern och sneögat. Gubbarna får inget, det är de inte värda, med sina torra skämt som man måste skänka ett torrt och artigt skratt... Nej, vi tre som är yngst får njuta. Sneögat och jag tar cykelsällskap från jobbet - värdelöst att jag tror han kommer sluta sista oktober, just när jag börjat språka med någon vettig, och den enda förutom jag som är under 30....

Just nu dricker jag mammas blandsaft, lyssnar på soundtracket till Mamma Mia och äter kladdkaka. Lite. Ska strax göra iordning mackor till rasten. Och sen trampa iväg, och inte avslöja för lagerkillarna vad jag har i påsen, för då är kladdkakan slut på nolltid. De får en nästa vecka, kanske!

En låtsasförälskelse - det är kul

Mitt i stockholmstankar och prat med kusin Evelen (Eveline. Men när jag var liten sa jag visst  "Tetta Evelen, en sneeeegel" till henne, sen hon påminde mig om detta, har jag funnit det väldigt lustigt. Men ja, mitt i dessa stockholmstankar som rumlar runt i huvudet då man jobbar. Då är det väl självklart tillåtet att låtsasförälska sig i mekanikern där. O, ja. Det har jag tänkt många dagar.

Blont hår i en hästsvans, rött skägg i en fläta, muskler som arbetar synligt under huden på armarna, dialekt som skriker GALEN, humor. Och se där, plötsligt en rumpa i arbetarbrallor (den snygga typen, med diverse lösfickor här och där. svarta) som putar i vädret när han plötsligt får ställa sig uppe på maskinen och iaktta hur borstarna inte tar bort avfallet. Det är nog den där rumpan, synliga muskelrörelserna under huden, dialekten och humorn som gört. Jag kan inte låta bli att dra på mig en låtsasförälskelse, det är kul!

Vi slog vad idag, han och jag. Om att maskinen skulle stanna under rasten, eftersom det var så olyckligt att han inte skulle vara kvar där under kvällen. Jag trodde den skulle stanna, han trodde den skulle fortsätta gå. Den fortsatte gå! Så, imorgon ska han få en valfri godbit ur automaten. Och så har jag dessutom utlovat kladdkaka. Så på morgonkvisten, medan jag väntar på min soffa & hylla, så ska jag ställa mig och baka. Minsann!


Tummen upp för låtsasförälskelser. Alla borde unna sig sådana!

Jag vet varken ut eller in

För bara 4 månader var allting så självklart. Nu, är jag livrädd, ensam och jag vet varken ut eller in. Jag vet inte om jag ska vara kvar i Örebro, jag vet inte om jag ska flytta till Stockholm. Jag vet inte om jag ska jobba, eller om jag ska plugga. Jag vet inte Vad jag ska plugga, Om jag ska göra det. Jag vet som sagt, ingenting.

Jag vill vara ett barn igen. Allt var enkelt då. När någonting kändes tungt kunde man rusa in i mammas famn och snyfta litegrann, sen var allt okej igen. Så vill jag kunna göra även i nuläget.

Idag har jag klump i magen inför jobbet, och jag vill
bara vara hemma hos mamma & pappa, klappa på
kissen och spela alfapet med mamma.
Tänk så skönt det vore!


Om att våga

Tankar, tankar, tankar. Var ska jag göra av dem? Vad svårt det är att försöka besluta sig för något, som ändå är ett stort något.

Jag kan inte hela livet känna mig låst, jag måste våga kasta mig ut. Men vågar jag i nuläget?


Idag kommer det någon specialgubbe till jobbet som ska gå runt och kontrollera vad vi gör. Ställa diverse frågor om produktionen. Herregud. Jag är bara jag, hur ska jag kunna svara på sånt? Nåväl, idag, som alla dagar, vill jag bara vara hemma. Som vanligt så känns 23.30 allt för avlägset. Och idag har dessutom morgonen bara skenat iväg. Nu måste jag koka spaghetti.

Helt. Otroligt.

Helt. Otroligt.
Jag har så sjukt ont i ryggen, ont i armarna, ont i kroppen. Växtvärk, minns ni det man kallade växtvärk? Så känns det, men, det är snarare en grund till träningsverk. Olagligt mycket att göra på jobbet idag de första timmarna. 50 plastlådor med detaljer skulle ösas över i pappkartonger - detta låg på Johannas ansvar. 50 plastlådor blev till ca 66 pappkartonger och värk i armar och övrig kropp.

Emlan ringde mig och livade upp lite, bra samtal, bra tjej! Verkligen!!
Pratade även med Charlotte - bra tjej där med må jag säga!

Under hela kvällen; stockholmstankar. Bör jag kasta mig ut, chansa? Göra något jag aldrig gjort förut - flytta till en stad så mycket större och rörigare, med så mycket mer möjligheter än Örebro. Rädslan ligger i att flytta så långt mamma och pappa - kalla mig föräldrakär, fånig, vad ni vill. Men jag är mån om dem, och de blir äldre...jag känner att jag kanske behövs. Lägenheten jag har, ska den sägas upp, eller ska den hyras ut i andrahand? (Till någon bekant - någon som vill hyra!?!) Möblerad eller omöblerad. Så oändligt många frågor, snurrar runt & runt. Det är spännande, det är läskigt.

Stockholm, help me!?

Människor säger att man måste våga sig kasta ut, även om man är tveksam och rädd. Och jag vill kasta mig ut, jag vet bara inte i vad. Min kusin säger att jag borde joina henne och komma och leva o bo i stockholm. Men, vad ska jag göra där? Jobba, plugga, vadvadvad? Hjälp mig, tips och ideer till en lantmänniska, om stockholm.


Nu ska jag ta på mig mina blå arbetsbyxor och lida till 23.30. Ska lyssna på Mix Megapol, och låta tankarna vandra. Ser fram emot massor med tips i kommentarfältet, och massor av blogginlägg att läsa ikväll!

Jag vill vara hemma idag..

Jag slutar aldrig gäspa, och tankar mot sol och klarblått vatten drar i mig. Ännu mer sugen blev jag när jag igår såg Mamma Mia, som utspelar sig på en grekisk ö. Det såg allt för underbart ut! Jobbet lockar inte det minsta idag (gör det någonsin det?!). Jag vill bara vara hemma, krypa ihop i täcket och läsa eller se på film - har tex laddat ner Mamma Mia...den vill jag se idag, igen!

Dröm

Hemsk och jävlig dröm, jag liksom vred och vände mig för att komma undan, vidrigast på länge. Vakna av solstick i ögonen och någon slags panik över att ha försovit mig - vilket jag inte har gjort. Sms från IKEA om att mina varor plockas på lagret nu, och att de kommer kontakta mig för att avtala en leveranstid.

Idag ska jag koka spaghetti. Och städa hade jag tänkt, men jag är inte det minsta sugen. Så förutom att koka spaghetti så blir det nog mest, dricka cola och lyssna på musik. Hoppas att den här veckan, och alla andra, går fort. Och att helgerna tar evigheter på sig för att övergå till måndag.

Klockslag och diverse "informativt", nästan

Börjar känna att det kanske är dags att sova nu, klockan är 00.52. Och jag vill liksom komma upp i rimlig tid, trots att jag inte börjar förrän kl 14.00, och egentligen kan sova till 12.00 om jag vill det. Vill gärna kliva upp vid 10.00, eller en timme tidigare ändå, så att jag kan känna att jag får lite eget existerande utanför jobbet.

Just nu sitter jag och drömmer om olika ipod's, skulle verkligen vilja ha en då jag jobbar och sliter. Framförallt på kvällarna. Lyssna på ljudböcker, eller småkurser till andra språk. Italienska, franska, spanska... Det tipset fick jag av Mia nu, och det lät ganska så intressant. Lyssna och lära, under tiden jag jobbar. Kanske underlätta lite för kommande utlandstripp, någonstans, någon gång.

Men nu, nu ska jag slå på någon film, ingen aning om vilken...Och sen somna in till den. Imorgon ska jag försöka hinna med att städa litegrann, och koka spaghetti. Det känns som att pasta med olika tilltugg är vad jag lever på. Sjukt tråkigt och enformigt - trots att jag varierar tillbehöret.

På onsdag kommer soffan och bokhyllan. Vet inte hur och när, och med hjälp av vem jag får ihop sakerna. Vill ju få ihop dem direkt, men det är mitt i veckan, och då jobbar alla vuxenheter då jag är ledig, sen jobbar jag på kvällen. Och helgen där, så åker jag till min syster i Norrköping.


Sov gott, godnatt!

Jag strör höstlöv över golvet

Jag sitter i den största och mest äkta tröjan jag äger. Den är blå och stickad av mamma för många år sen. Stor, krypa-in-vänlig och mjuk. Det är höst utanför fönstren, utanför tröjvärme, rökelse och höstlöv spridda som en matta över golvet. Det är höst utanför värmen. Och helst av allt vill jag kura ihop mig, arbetslös, men med en otroligt stor trissvinst. Kura ihop mig i höstkylan. Bara pyssla och dona, läsa, se på film. Träffa vänner, åka tåg, resa utomlands, fotografera. Sjunga & skriva. Och framförallt. Njuta av att slippa vara vuxen och gå till ett jobb. Njuta av att slippa vantrivas.

Mamma Mia!

Under helgen har jag varit hos mamma & pappa. Skönt att komma till skogen, landet. Lugnet. Kolla på tv, småprata, hjälpa till lite smått med maten, läsa, promenera i höstlöv, kolla ännu mer på tv.

Jag har läst två böcker i helgen.
Ro utan åror  -  oerhört lättsam om ett oerhört tungt ämne. skriven av en kvinna som led av den dödliga sjukdomen ALS. Läsvärd, läsvärd och väldigt läsvärd. Man fick följa förloppet från diagnos till the ending.
Alkemisten  -  den var bra, bra mycket bättre än jag trodde. man fick följa en herdepojke på hans jakt efter den skatt han drömt om. Boken handlar om möten, om levnadsöden, om världssjälen. En bok som lämnar tankar om vad man själv har för drömmar, och vad det är för tecken man ska följa.

Idag föreslog mamma att vi skulle åka in på bio, se Mamma Mia. Jag blev jätteglad, för det var evigheter sen jag var på bio med henne. Mamma Mia var helt underbar, verkligen en film man bör se på bio första gången man ser den. Ett glädjepiller i filmform, och lätt det bästa jag sett på länge! Ikväll går ABBA-låtar runt, runt och jag blir nostalgisk och även sugen att se Mamma Mia på 21-föreställningen. Är även rätt pepp på Sing-Along - premiären sen, kan vara spännande!

Men ja, kort och gott. En skön helg. Jag tycker om mamma & pappa. Och det är skönt att komma ut till lugnet på landet ibland. Känna att man tar bort lite tyngd från mammas axlar, genom att hjälpa till att laga mat och liknande småsaker.

Bildbevis; höstfärger








Nu tänkte jag bege mig mot Nora. Först de få marängerna som är kvar, sen promenerar jag mot bussen. Skriver kanske någon gång i helgen - annars, söndag eller måndag. Ha det fint, mänskligheter!

Oooops!

Oooops, jag skulle jobbat över, till kl 15.00. Men, klockan halv 2 stod jag tillsammans med de övriga och skrattade åt vietnamesen som pratade om galenheter, han är rolig. Och ptja, övertid blev det ju visst inte.

Nu ska jag sminka mig lite, plocka iordning det som ska med till mamma & pappa, försöka placera klösbrädan i en papperspåse, äta några maränger, städa litegrann, lyssna på musik. Och förhoppningsvis slänga upp något foto här i bloggen.

Bildbevis; Cámera Obscura and These pumps are made for walking

Update:

Det lutar åt sömn nu, för att orka en morgondag på jobbet. Jag åt glass och maränger, jisses vad mätt jag blev, för mätt!

These boots pumps are made for walking...




Alldeles proppmätt är jag, får se om jag orkar äta någon glass med maränger sen... Har i alla fall planerat kvällen litegrann nu. Ska elda rökelse, för det har jag inte gjort på några veckor nu... Och så lutar det åt att läsa lite Bob Hansson, och fototidning. Samla energi för att gå till jobbet imorgon och jobba över ca 2 timmar. Kl 8 blir det självklart idol, och efter utröstningen där så ska jag sova.

Kameran och min anteckningsbok ska med hem till mamma & pappa imorgon. Hoppas på att få några snygga bilder tagna, och några snygga rader nerskrivna. Innan jag kommer till mamma & pappa ska jag dock hälsa på Charlotte i hennes lägenhet, ska bli spännande att se den!




Johanna special

Nu har jag testat fjärrutlösaren, men har dock inga klockrena ideer, och inte tillräckligt med ork för att göra något häftigt. Men det dyker upp, jag lovar! Jag tänker mest på matlagning, och att det känns så drygt. Men, att jag borde ta tag i det nu, så att jag har det gjort. Kycklinggryta med pasta. Johanna special!

Inköpslista, i efterhand

Matlagningsgrädde, maränger, gammaldags vaniljglass, bananer, Lindh - mörk choklad med mint, blockchoklad...

Idag ska jag göra kycklinggryta. Jag ska (kanske) göra lite marängsviss till mig själv. Jag ska fundera på att baka Maryland cookies, jag ska äta mintchoklad.

Nu vill jag att min fjärrutlösare till kameran ska komma. Jag vill genomföra några små fotoideer jag har. Dock har jag ingen aning om ifall posten kommit, har inte hört något postspring i trappen - vad jag vet...



Elin fick mig på lite positivare humör faktiskt. Prat om bengaler (sån katt jag drömmer om...) och diverse kattdrömmar. Bra grej, tack!


Update:

Posten kom sent, men med sig hade den både fjärrutlösare och en 180 sidors photoshoptidning. Så, nu är jag nöjd! Dagen har gått till något lite positivare.

Estelle

Nu är hon borta, min fina Estelle. Just nu känns det som kaos i hjärtat och jag saknar henne redan. Just igår kväll och imorse innan hon åkte, så visade hon extrem tillgivenhet för första gången. Hon ville ligga tätt, tätt intill och gick med på att få pussar på nosen. Hela tiden har hon följt mig var jag än gått, och hon har mött mig vid dörren när jag kommit hem från jobbet. Nu då? Nu är det jag, nu är det ensamt och tomt igen. Crap! Men det blir bäst såhär, tyvärr.

I miss you Estelle!


update:  Det känns knäppt och ganska så fånigt att jag snyftar över en katt som jag haft knappt en vecka. Nu är hon borta och nu vänder tankebanorna. Är det det HÄR som är fel? Borde hon vara kvar och vara min fortfarande? Idioti Johanna, idioti!

Det är svårt att ta undan sakerna, känns som att jag raderar henne och allt känns fel. Fan.
Vilken människa jag är.

Choklaaaaaaaaad!

Först skrev min syster på msn att hon bakat "Maryland cookies" -liknande kakor. Jag blev jättesugen på kakor/choklad. Vilket jag började prata med Elina om. Det hela resulterade i ett oerhört chokladsug. Och nu funderar jag på om en promenad till Lövstahallen är nödvändigt, eller om det är onödigt. Choklad & cola vore fint. Cola med lime och is. Kladdkaka vore gott också. Jisses, vilken sits jag har placerat mig i.

Extrasömn

Wow, nu har jag sovit en himla massa idag. Extrasömn. Behövd sömn. Jisses vad skönt det varit. Lyssnar just nu på Duffy och småglor lite mot tv.n. Den här veckan är första veckan på ca 2 veckor som jag haft tv.n på. Nu vill jag bara att min soffa ska komma, så jag kan sitta i soffan och glo på tv. När den finns här är ni alla välkomna! Dock är ni det nu med, verkligen. Blir glad och leende om jag får besök!

Och jag vill ha kvar Estelle, men samtidigt inte. Hon värmer upp knät så skönt, och möter mig vid dörren då jag kommer hem. Men det där samtidigt inte, är inte något som fungerar.


Vrickad dröm

Feberfeelings, extra sömn - sjukanmälan till jobb. Lustig dröm med hysteriskt skratt, troligtvis skrattade jag i sömnen till och med. Så sjukt skum grej.

Jag satt och åt med en hel del personer som gick estet. Bla Jaqueline som gick ett år under mig, Lena som gick två år över mig, och så Anna, som gick i min klass. Bredvid Anna satt det en liten bebis. Plötsligt tappade Anna något, mitt i den ivriga diskussionen (minns inte vad den handlade om). Och när hon tappade det fick hon en så lustig min, när det hon tappade, sedan studsade på bebisens huvud, då fick den en så sjukt rolig min. Åt det hela började jag skratta, hysteriskt! Och sedan försökte jag förklara för Anna vad jag skrattade åt. Hon fann det tydligen inte alls lika roligt.

Jag vaknade av att jag knappt fann luft efter att ha skrattat så... Helt vrickat!

RSS 2.0