Universitetet och genomgång av uppgift, ljudet avstängt på mobilen - fyra missade samtal, dolt nummer och fundersamheten träder fram. På med ljudet litegrann och plötsligt tjoar "Gimme labba labba and I put you pants on fire"  fram och dolt nummer visas på displayen. Med telefonröst och artighet svarar jag och människan presenterar sig och säger att han ringer från ÖBO (Örebro bostäder). Det han ville tala om för mig, var att det var visning av MIN lägenhet idag. Tanken om min stökighet for förbi i huvudet. Högen med kläder på toaletten. Alla utspridda kläder runt om i lägenheten. (Tur att underkläderna i alla fall var borttagna). Dammsugaren. Reklamhögen precis innanför dörren. TUR - att jag i alla fall hade hunnit ta bort flaskor och ölburkar sen helgen! Han frågade om det var okej att de gick in. Vad ska man säga?!? Jag nämnde stökigheten, och jag hoppas att jag lät jävligt bitter - för visst borde de väl ringt några dagar innan? Så att det fanns en chans att fixa till och ta bort alla kläder från golvet. Eller? Jag ÄR bitter. Imorgon är det en visning till. Kl 3. Jag tänker inte vara hemma då. Se massa folk klampa runt med skorna på. Kommentera saker och säga "åh, såhär snyggt skulle JAG kunna göra av den här saken!" Nej. Jag pallart inte. Och bitter tänker jag vara, och förbli.
Jag kommer sakna mina djupa fönster så mycket. Och mitt badrum!

Efter universitetet idag åkte jag & mulin till Rebecca. (insåg i efterhand att vi hade kunnat åka EN hållplats istället för typ fyra. Och - alltså hade vi lika gärna kunnat gå.) Hon bjöd oss på mysig pratstund + glass med varma hallon - vilket kan vara något utav det underbaraste jag vet!
Efter det besöket tog jag bussen upp till Brickebacken, där jag hälsade på Elina & Sara i deras nya lägenhet. Jättefint! Verkligen! Skönt att bo så stort, och det verkade så mysigt att bo tillsammans Med någon! Te & kakor. Jag har saknat er!