och det där suget efter att sjunga och stå på en scen, att göra det jag älskar och att folk älskar det jag gör. det suget har börjat dyka upp igen. men så modig är inte jag, att jag vågar ta tag i det. jag kan ju knappt hantera instrument liksom, hur ska jag då lyckas bli en artist? jag tänker ju inte vara en sådan som låter någon annan göra ALLT åt mig. och jag kan inte skriva låttexter. och det känns jobbigt, lite smått sådär. det enda jag kan är att skriva abstrakta inlägg på bloggen, dricka mängder med te och varm choklad på mysiga fik i inomhusvärme och mjuka fåtöljer eller stolar som får en rumpa att somna inom kort. jag kan drömma om sommaren med sol och klarblått vatten, att sträcka ut handen och röra sand och nästan moln. jag kan höra hur vinden sliter i träden och säger åt dem att buga sig för ingenting och vem är det som ska niga? jag kan skratta högt åt lustiga klipp på youtube och jag kan snyfta till hur löjliga små saker som helst och gärna till OC. jag kan låta stålringar möta varandra och håret snurras på ett finger och kanske dricka mig mätt på drickyoghurt med smak av hallon & blåbär, och av multivitamindryck. Jag kan lyssna på miss li, regina spektor, lars winnerbäck, maia hirasawa, alanis morissette, björk, tupelo honeys, timo räisänen m.fl och tänka på hur grymma och helt otroligt bra de är och bara önska att jag kunde ha en liten del av det de har. man skulle säga att jag kan göra nästan vad som helst, men när det gäller att skriva en låttext (framförallt på engelska - vilket är det språk jag vill sjunga på!) så är jag helt jävla nollställd. fantasin står på noll när jag sitter och låter fingrarna smeka keyboardens tangenter. men kanske vänder det någon dag? jag är ju trots allt bara nitton år, när jag är tjugotre kanske jag är bäst och helt klockren och kanske älskar alla mig då. (förmodligen inte, men jag har hört att drömmar ska vara bra!)