Kvinnomisshandel

Kvällen led mot sitt slut, och jag tänkte lägga mig i sängen för att titta på film och sova. Jag hade hört innan att de i dörren intill grälade, vilket verkar ha blivit vanligt nu de senaste dagarna. Men jag tänkte inte mer på det, utan lade mig i sängen för att se filmen. Eftersom det var sent hade jag ljudet ganska lågt, så jag hörde hur de började skrika mer och mer där inne. 

Plötsligt hördes det som gjorde mig fundersam, dunsar, rumlande. Det lät som att någon kastades in i väggar, kastades in i dörren. Kombinerat med de här dunsarna hördes hög gråt och en tjej som skrek "aj" och "sluta". En tjejröst som kallade någon idiot, varpå det kom ännu fler dunsar och ännu fler kvidande "aj". Jag ryckte till i sängen och visste inte vad jag skulle göra, hjärtat slog i oerhört hög fart, och helst av allt ville jag gå dit och skrika åt killen att han skulle sluta (men jag kände att det kan vara lika idiotiskt som det skulle vara "bra". Så tankarna gick istället mot att ringa polisen, men just då öppnades dörren och tjejen verkade bli kastad ut tillsammans med hunden. Killen såg man dock ingenting av.

Hon gick ut, sen hördes snyftanden i trappen, hon kom tillbaka igen. Gick in i lägenheten, hemska ord skreks från killen, från henne hördes bara snyftningar. Plötsligt hördes mansröster i trapphuset, återigen placerade jag mig vid kikhålet. Fyra poliser kom upp för trappen. Någon annan hade ringt, eller så hade hon själv ringt då hon var ute. Jag var nära, men hann inte riktigt samla mig - för allt detta skedde under 1 kvart, och de första dunsarna tänkte jag inte på som att det var något allvarligt.




Jag har inte känt mig hjärta slå så fort och skrämt på länge. Känslan av att vara handlös, att inte kunna hjälpa. Man hör om kvinnomisshandel ofta, varje dag. Läser i tidningen. Plötsligt sker det i dörren intill, och är inte alls någonting man bara läser om, det blir verklighet. Och det är hemskt, all typ av misshandel är fruktansvärt. Jag förstår inte tankebanorna i misshandlarens huvud. Ingen förtjänar att bli misshandlad, ingen typ av misstag borde mötas av misshandel.

Är det "rätt" att misshandla om partnern varit otrogen? Är det "rätt" att misshandla någon som begått en våldtäkt på någon man bryr sig mycket om? Är det "rätt" att misshandla någon som går ensam på kvällen? Är det "rätt" att överhuvudtaget misshandla. 

En av dessa tänker man att det kanske är mer rätt än de övriga. Men inte ens det. Aldrig någonsin är det rätt med misshandel, oavsett vad en människa har gjort. Det handlar om att lösa alla våldsproblem  i världen, jag är rädd att det aldrig kommer gå.





Varsågoda, öppna era hjärtan.
Vad anser ni om misshandel? Vad har ni för frågeställningar, och vad har ni för svar?

Kommentarer
Postat av: antigone

Jag har varit med om exakt liknande som det du beskriver.

JAg handlade först och tänkte sen, rusade in i lägenheten och mer eller mindre "lyfte" bort killen som stod över sin sambo som liggandes på golvet mottog sparkar......jag i trosor och t-shirt och endast 1,57 lång.....efteråt fattar jag inte att jag vågade.

Killen drog, jag ringde både polis och kvinnojour till granntjejen.



Vet att detta blev sista kvällen de levde ihop men vägen till att bli "fri" för henne blev lång.

Vi behöll kontakten i ca 10 år, numera vet jag inte så mkt om henne.



Jag anser det vara en medborgerlig PLIKT att hellre ringa snuten en gång för mkt än fr lite.

Allföt många kvinnor/mammor/systrar drabbas av våld i hemmen....

2008-10-19 @ 10:56:21
URL: http://www.antigone38.wordpress.com
Postat av: Anonym

jag tycker det är hemskt. jag tycker det är hemskt. hemskt att man måste slå någoni, när man kan prata. när man kan använda ord istället. det finns ingen anledning att använda våld. någonstnas. aldrig.

jag tycker det är hemskt!

2008-10-19 @ 11:24:53
URL: http://tvillingsjal.blogg.se/
Postat av: scaria

Nej, det är aldrig ok att slå en kvinna, eller ett barn eller en man. Ingenting man gör mot någon rättfärdigar detta beteende.

Jag levde i 6,5 år med en misshandlande kille. Han förnedrade och slog mig så ofta att jag trodde det var så kärlek var. Han var min första kille dessutom, så vad visste jag?



Kika gärna in på min sida där jag berättat min historia, och där kommer jag att berätta mycket mera om hur det varit efteråt också, och hur detta påverkat mina relationer.



Mvh

2009-02-09 @ 10:48:51
URL: http://scaria.bloggsida.se/

Skriv dina ord här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0