Tusen och ingen, som mig
diskar gafflar utan att reflektera,
rör gardinen åt sidan med en smekning
och ser på glädje och raseri, kärlek, eufori
och hat på en solig gångväg, kantad av skugga.
Ser på värmeljusets fladdrande låga,
drömmer mig bort i dess skevhet och tänker
att det finns tusen och ingen, som mig,
ingen och tusen, som mig.
Hindra från att famla i mörker
allt så att saker aldrig hade någon
chans att ändras till det negativa
Man skulle måla murar runt allt som
var vackert och bra. Stänga in och
stänga ut.
Hindra en hand från att vara tvungen
att sträcka sig långt, så långt,
hindra från att famla i mörker, i
ovisshet.
Man skulle se till att gamla kyssar
aldrig hann med att bli gamla, utan
att kyssar för alltid skulle vara
fräsha, och existerande i nutid.
Tårar ner för bleka kinder, numera
är inte tårarna en självklarhet, de har
tagit slut. Nu finns bara de torra
snyftningarna kvar.
Man önskar att man visste, visste vad
som höll på att ske.
Det handlar om rätt fingertoppskänsla
direkt snudda vid rätt melodi, vid rätt klang.
Det handlar om att snurra sig osynlig in i
täcket i ett virrvarr av värme, påslakan och
rödaktigt hår.
Det handlar om godnattsagor berättade
med känsla och lugn, sövande tonfall
och fingertoppar som smeker bort den
där hårslingan som kittlar på kinden.
Det handlar om att stå på sig och hindra
ett kraftigt bultande hjärta från att bulta så
det syns utanför kroppen.
Det handlar om att måla fåglar på väggen,
på alla papper, på elskåp, på främlingars
vänstra hand. Fåglar som vittnar om att
varje människa är fri.
Det handlar om att våga sluta ögonen varje
natt och kunna känna en känsla av
välmående och lugn i magen.
Blivande novell
Ett kort stycke ur en blivande novell.
Vad tycker ni?
Invävd i mönster
ljuset skakar och själver
kvällens sista buss rullar sakta ut från sin
ficka, för att lämna staden
Busschauffören får höra resmål, knappar in
någonting på sin lilla maskin, han tar emot
pengar och ser på när busskort matas ner
i kortläsaren, som efter varje kort piper till,
för att bekräfta att kortet accepterats
Han sitter där, bara för att hans 'bäst-före' datum har gått ut
En gammal man, enligt honom själv
Fann för längesedan ett sätt att tjäna pengar på,
numera är han alldeles för invävd i mönster,
så bara tanken på att lära sig något nytt skrämmer honom
Lampor tända i mittgången
och några enstaka spotlights över enskilda säten
Längst fram sitter en gammal dam
med vitt hår och samtalar sakta med chauffören,
samtalar om dagar med regn och om sin
kolonilott i Brickebacken
och en kvinna som nog precis
har nått en 30-års kris sitter längre bak
med en tårtkartong bredvid sig, ska väl hem
till en tv-tittande man som imorgon fyller 33
och nyss har lagt deras 2-årige son
Längst bak sitter 12-åringarna som försöker
sminka sig äldre, tjocka streck runt ögonen,
sönderblonderade och ständigt tjatande
på sina föräldrar om de senaste Lee-byxorna
Omkring mitten håller de som inte bär på
något utmärkande (varken in- eller utvändigt) till,
de som är gråa och trista och aldrig ler
pyser till och släpper, med en suck,
in ännu en passagerare
Busschauffören ser bittert på hur kortet
matas ner i kortläsaren, som piper till
för att bekräfta att kortet accepterats.
