Blondinbella i tv-form(!?!?!)
Blondinbella. Jag läser hennes blogg ibland. Tycker väl inget speciellt om den/henne egentligen. Hon är ute på galor, hon är moderat, hon lägger 300 000 kr på en 18-årsfest, hon shoppar, och verkligen sprider runt omkring sig att hon "är så rik!!!!". Okej, de flesta grejer jag nämnde talade om att jag kanske inte tycker att hon inte helt faller mig i smaken.
Nu finns ett tv-program med henne också.
På frågan: Kommer vi att få se några nya sidor av Blondinbella?
Där lyder svaret: - Absolut! Det var lite tanken av att jag ställde upp på det här. När man läser en blogg så skapar folk lätt en egen bild av hur man är som person. I tv kan det förhoppningsvis bli en mer korrekt version. I bloggen verkar ju livet så himla på topp jämt. Men här kommer man få se att det inte är så glamoröst jämt. Och jag kommer inte vara sminkad hela tiden.
Och så kikade jag på hennes lilla tv-program. Ni kan se det här.
Jag blev nollställd. Fullkomligt nollställd.
Är tjejen sådär otroligt blåst och otroligt blåst som hon framstår som? I det första avsnittet av hennes 3-minuters tv-program talar hon verkligen som den blonda stereotypen. Som att hon är den blondinen som det handlar om i "blondinskämt". Man vet inte om hon driver med sig själv eller om hon är sån. Jag känner mig helt, tom på ord. Ärligt talat, jag vet verkligen inte alls vad jag ska tro.
Vad tycker ni om Blondinbella och om hennes tv-program?
Jag vill slå omvärlden gul & blå
Jag tröttnade på kladdkakan jag bakade efter bara en bit. Det enda jag vill nu är att sova. Sova, sova, sova. Så jag slipper vara vid medvetande under de närmsta timmarna.
Explosionen. Har. Skett.
Vill låta orden flöda, men ordflödet som finns i min kropp nu är lika bra att hålla instängt.
Tänk, vilken idiot jag nog är
Det jag ångrar - är att jag skippade att gå på folkhögskola. Jag skulle ju för fan ha gått värsta fotoskolan på Viebäcks folkhögskola. Visserligen var jag osäker på om dokumentär & reportage - foto var min grej, och så var kostnaderna väldigt höga. Men ändå. Tänk vad mycket jag skulle ha lärt mig. Tänk vad allt jag lärt skulle varit till nytta längre fram. Tänk vad roligt det hade varit att fota på heltid (istället för att sitta på ett ruttet jobb och må åt helvete). Tänk vad roligt det hade varit att bo på internat och lära känna många nya människor, att känna den speciella gemenskap som alla talar om när ordet internat nämns! Men jag valde bort det. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ska jag klandra mig själv? Eller ska jag inse att valet jag gjorde nog har fört med sig något bra!? Egentligen så ångrar jag det nog allra mest för att jag går miste om internatlivet, alla verkar ha så roligt. Jag ångrar det inte så mycket pga all den lärdom jag missat, för jag var ju trots allt osäker på om jag ville lära mig just det där.
Jag ångrar lite att jag inte valde att gå den där skrivarlinjen på Ölands folkhögskola. För tänk vad jag älskar att skriva. Och tänk, den där kostnaden hade inte blivit lika hög. Och tänk, tänk vad mycket jag skulle lärt mig även där.
Tänk, tänk vilken fullkomlig idiot jag nog är. Det som jag hållt som en hemlighet ända sen jag tackade nej till min plats. Det var att det fanns en kille med i bilden. (Man får inte göra något så idiotiskt för en kille!) En kille som det ändå gick åt helvete med, innan det ens hade tagit en riktig början. Ni hör ju idiotin i det hela. Jag skippar min framtid - för en kille.
Jag kan söka igen i år, visst kan jag det. Men det blir ändå inte samma sak. Nu har jag lägenhet och sådär - den kommer jag flytta från i slutet på april. Men sen då - om jag söker, så får jag besked i maj/juni om jag kommer in. Vad ska jag göra? Skippa att försöka få tag i en ny lägenhet för att jag inte vet om jag KANSKE kommer in på folkhögskola? Flytta hem. Bo där över sommaren. Jag skulle inte palla! Förstår ni? Jag skulle inte palla för fem öre! Jag medger och får helt enkelt stå för att jag satt mig i en idiotisk sits. Jag vet att jag skulle trivas med att bo på internat. Och jag går miste om så himla mycket. Alla säger det. Och jag tror dem!
Packning
Sitter just nu och lyssnar på julmusik, försöker få lite julstämning. För det är ju trots allt bara 4 dagar kvar till jul. Helt sjukt!
Ikväll får jag presenter hemma.
Nu borde jag koka pasta så jag har något att äta... hmm!!!
Seriously
Kl 05.00 vaknade jag, och var pigg. Det kallar jag sjukt, så ska det liksom inte vara. Jag låg i sängen och försökte somna om, men när jag varit vaken en halvtimme, och inte alls var trött. Då kände jag att den sista halvtimman innan kl skulle ringa kunde skippas. Så jag gick upp. Pigg och alert. Kl 05.30! Detta tidiga uppvaknande resulterade i att jag blev klar alldeles för tidigt. Nu sitter jag här och gör ingenting, jag är visserligen i valet och kvalet när det gäller kläder. Men bara jag bestämt vad jag ska ha på mig, så tar det ju bara ett par minuter att få på sig dessa kläder. Svart tunika och svarta leggings + svarta shorts, och en blommig sjal runt halsen? Svarta leggings / mörka jeans & lejongul tunika? Jag har beslutsångest!
06.50 ska jag gå ut. Kl är nu 06.23.
En mandarin blev min frukost. I lindeskolans matsal serveras idag julbord. Jag trodde jag skulle slippa undan från lindeskolans mat när jag slutade där, men icke! Det enda positiva med att vara där igen, är citrondrycken. Den är ju gudomlig.
Det skrämmer mig
Natten innebar mycket prat på msn med olika personer.
Det skrämmer mig att det som skrämmer mig så starkt, inte alls verkar skrämma vissa andra.
Och det skrämmer mig, ännu mer...att jag inte på något sätt kan ändra deras åsikter om det hela!
Fick dock lära mig mycket nytt av andra personer under natten. Det var intressant. Jag kan inte påstå att jag förstod allt till fullo, men jag har i alla fall tagit in det i ett fack i hjärnan, och så lagras det där och till slut, till slut kommer jag förstå det bättre!
Nu sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck för att putta iväg klumpen i halsen som finns där pga att jag om 15 minuter ska gå till jobbet. De kommer prata om kryssningen, och säkert skälla på mig för att jag skippade den, och sa till med så himla kort varsel. De kommer vara på mig, klaga på mina GF. Jag orkar inte, orkar inte alls!
Jag fyller år i morgon. Det blir första födelsedagen med en klump i halsen. Och det blir första födelsedagen utan presenter, för jag bor själv, jag bor inte hemma längre. Det blir första födelsedagen då jag jobbar! Men tack och lov, så ska jag till lindesberg och sjunga en sväng med min kära gamla kör, + kören från österrike. Så det är bara deltid imorgon. 16-21, sen är jag ledig fram till den 27e.