Jag biter ihop, stenhårt, för att inte känna alla de där miljontals elakartade känslorna tumla runt inom mig och skapa den där klumpen som så gärna exploderar i form av tårar. Idag är har blivit en sån dag då jag inte kan ta in allt det fina Håkan sjunger, han gör mig bara mer rastlös och frustrerad. Jag kan inte ta in Winnerbäcks fina texter. Jag står inte ut med vackert pianoplink & Regina Spektor - röst. Helst av allt vill jag bara skrika och lösgöra alla små klumpar och knutar inuti mig, till det olidliga soundet från nåt av de där banden som låter likadant. Metal, hardcore. Men det går inte, hur gärna jag än vill så står jag inte ut med oljudet och skriken där man inte ens kan urskilja ord! Jag vill dölja huvudet i kudden och slå omvärlden gul och blå.

Jag tröttnade på kladdkakan jag bakade efter bara en bit. Det enda jag vill nu är att sova. Sova, sova, sova. Så jag slipper vara vid medvetande under de närmsta timmarna.

Explosionen. Har. Skett.

Vill låta orden flöda, men ordflödet som finns i min kropp nu är lika bra att hålla instängt.