Jag klev av tåget på resecentrum och väntade på Malin.
Hon kom, och vi snackade bara småkrafs om hur äckliga vi kände oss för att det var så ruggigt varmt.
Sen gick hon. Och jag gick till pressbyrån och köpte min kära Loka, hallon/grape.
När jag väl gick därifrån och skulle traska hem till min bror, då gick jag förbi en massa busskurer.
I en av dem satt det en mörkhyad snubbe som kanske var runt 50. Han hade en öl bredvid sig och rödsprängda ögon.
"Hej" sa han. Och jag sa hej tillbaka.
"Come and sit here" sa han, och jag blev chockad och viftade med handen framåt, sa att jag var tvungen att gå.
"COME, and sit here with me"
"No, nono... I have to go"

Vad vill folk mig?
Vad vill Läskiga folk mig?

Den här snubben.
Och sen finns ju även han med det runda hålet mellan två tänder
 - han som bara snackar om bugg, och bjuder med en till buggafton i Brunnsparken, eller buggkryssningar...
NEJ, för tusan.
Låt mig vara, vetja!


Jag sitter och funderar på vem jag är.
Det är en väldigt bra fråga, som det är svårt att komma på ett väldigt bra svar till.
Men jag ska klura ut det.


Kollade nyss på Amelie from Montmartre.
Så himla härlig film.

(dock är det tråkigt att kolla på film ensam)


Godnatt nu.