När man med fingrarna drar i skinnet intill ögonen så att ögonen blir china-eyes (almost), då är de elektriska ljusen i granen som en ljusexplosion. Plötsligt är det silvriga kulor, glittrande stjärnor, det vanliga glittriga glittret, och en mängd ljustrådar från ljuskällor lite här och där. Och plötsligt, plötsligt ser man också var det faktiskt saknas ljus. Och då låter man ögonen gå till sin normala position och så går man fram till granen för att justera den där bristen på ljus men, då...då inser man att det inte finns några lämpliga grenar just där.
       Och bit efter bit av mammas hemkokade marknadskarameller försvinner in i min mun och ner i min mage, och om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det beror på en tristess som heter duga, eller om det är pga ett extremt sötsug. Det där sötsuget vet jag inte riktigt om jag själv tror på, för det känns så sött och sliskigt i munnen efter ett par bitar, och ändå fortsätter jag och tar en till. Och en till. Och en till. Och sen tar jag en knäck också.
       Och sen kollar jag på West end star och tycker att vissa av dem förstör låtar jag älskar, som hon med alldeles för mycket vibrato på nästan varje ton, hon som sjöng låten från Phantom of the opera.
       Och sen förgås jag av tristess. Jag läser. Zafons bok som heter Vindens skugga .  Om jag minns rätt. Kan vara så att jag blandar ihop saker och ting. Men boken har i alla fall 477 sidor (tror jag) och handlar om en pojke som får adoptera en bok och sen är det massa konstigheter och en figur med bränt ansikte som påstår sig vara en figur i den där romanen som pojken får adoptera. Ett virrvarr av konstigheter är det, men jag tror att den verkar bra!

       Och sen
                     Och sen
                                     Och sen
                                                     Och sen
                                                                      Och sen ....

Ja, det är jul imorgon. Julafton. Då tomten som ingen tror på klämmer sig ner genom skorstenen med sin säck, och lägger klappar till barnen under granen. Och han säger till en docka med blonda lockar "Säg mamma", och dockan säger "mamma".  Jag tror inte på tomten. Men jag tycker nog julen är rätt mysig ändå, och jag har lagt mina klappar under granen. Imorgon är det jul. Julafton. Och jag hoppas att jag får roligheter inslagna i papper. Förmodligen inte, jag är bra på att drömma mig bort till allt för dyra ting nämligen!

Men, god jul gott folk. På återseende. För imorgon, då får ni nog inget inlägg från mig. Jag är säkert Alldeles för upptagen med att se till att lilla mormor har det bra. Och att den dessertgrejen med ananas som jag ska fixa - smakar bra.