...och så ramlade vi runt igen och plötsligt föll regnet upp istället för ner och gatulamporna blinkade till och blev svarta. Och adventsljusstakarna i tegelhusens fönster lös upp i natten och stjärnorna bidrog också med ljus.

Runtomkring är det mest som att jordens dragninskraft har flyttat och blivit Jupiters dragningskraft för allting rör sig runt mig medan jag fortfarande står still. Löv & regn virvlar uppåt. Rosa barnjackor virvlar uppåt och barnskrik från barn som kollar upp mot himlen hörs och deras ballonger rycker och sliter i snöret och plötsligt virvlar en glittrande och rosa barbie upp i luften. Och en turtle. Och en my little pony. Och en delfin.

Och en bunt med papper virvlar plötsligt iväg från den slarviga studenten som bär sina viktiga papper så oförsiktigt och han famlar i luften och runt omkring sig, till ingen nytta. Sätter sig på huk på marken och börjar rädda det som är någorlunda nära men det är smutsigt och blött och nu måste han vända och gå hemåt för att skriva ut allting, en gång till. Kanske inser han det osmarta i att vara oförsiktig och satsar på något slags smart drag när han ska ge sig ut i vind och konstiga dragningskrafter nästa gång. Kanske. Eller så gör han om samma grej igen och vem vet, då kanske barnfötter i jakt på sina barbie och turtles och my little pony och delfin - ballonger trampar på dem så att det dessutom blir små, små, små skoavtryck på viktigheterna.


Och så ramlade allt ner igen.