Sentimentalism

 

gråten i halsen
och drickande människor
med glädje/trötthet&sorg
i glaset

 

Borden fyllda
med tomma Kaiserglas
och armbågar som tillhör
en ivrigt framåtlutad människa

 

Kamerablixtar från olika håll
ett försök att skapa ett minne
av den sista kvällen

 

Kvällen då kontakterna skapas
och irritationen uppstår
för att man än en gång
inte besegrat blygheten
förrän det var
för sent

___

Ja, man skulle kunna säga att det var så det kändes igår, igen!
Dikten skrev jag efter sista kvällen i Österrike, när vi var där i maj!
Nu har kören från Österrike varit här, och sista kvällen var igår.
Det var på Jalla jalla, och visserligen utan tomma kaiserglas,
men nog var det kamerablixtar från alla håll, och allsång och prat och skratt.
Som vanligt, den sista kvällen! Och sen har man en klump i halsen när man kommer hem,
för att de där österrikarna trots allt kan vara så himla trevliga. Och för att Oliver är så trevlig. Och för att Lisa är så snäll. Att tanten med mustasch hade rest dit ända från Österrike för att kolla på oss i 45 min - det hör inte till klumpen i halsen. Hon bara är. Och hon är läskig dessutom!
Nej, det är himla tråkigt helt enkelt. Jag tycker inte om avsked. Det bara är så. Och jag älskar att sjunga. Och allsång med stämmor och glädje - det är helt enkelt något utav det bästa!
Jag hoppas det blir något liknande snart!

___

Nu är jag hemma hos päronen i skogen. Är smått uttråkad och vet itne riktigt vad jag ska göra.
Har lånat ett par engelska böcker på biblioteket - jag måste bli bättre på engelska!
Ikväll ska jag i alla fall äta daimtårta och öppna presenter, hoppas jag på!