Jag startar upp min blogg med ett citat från en av Sveriges mest kända kvinnor under 90-talet.
Pippi Långstrump.
Eller rättare sagt Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.
Hon är stark, självsäker, rödhårig och har en kappsäck full med pengar.
Dessutom har hon en apa, och så kan hon lyfta en häst.
Om jag jämför mig med Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump,
skulle det kunna se ut såhär;
Jag är svag, ganska osäker på mig själv, min hårfärg är brun med konstigt-färgade slingor i och en utväxt vars förnamn är Förjävlig, jag är fattig och skulle behöva (något större än en kappsäck) ett stort skepp fullt med pengar.
Jag är alltså inte det minsta lik Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump,
hon är och har almost Allt som jag inte är och har.
Fast där säger jag emot mig själv litegrann.
Jag Har faktiskt en apa, en Herr Nilsson till och med. Precis som hon.
Jag fick min Herr Nilsson i present när jag fyllde 5 år, han var den bästa presenten och jag vet inte hur många år jag sov med honom tätt intill mig, nu ligger han nertryckt i en plastpåse i källaren, tillsammans med andra av samma material som han själv.
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump kommer och går som hon vill,
hon gör det hon vill, och tar så lätt på saker och ting.
Själv rättar jag mig efter mönster.
Förut var det skolan dag ut och dag in, alltid samma tider.
Nu är det jobbet dag ut och dag in. Samma tider. (Visserligen böt jag nyss från kvällstid till dagtid.)
Jag är Lite för feg för att göra allt jag faktiskt vill,
jag vågar inte trotsa mina föräldrar och det är där problemet ligger.
De vill inte att jag ska göra allt som jag vill.
(För de tycks vara från stenåldern när det gäller vissa saker!)
Och jag vågar helt enkelt inte säga emot.
Jag tar väl ganska lätt på saker och ting, tror jag? Eller, vad menar man med det, egentligen? Var går gränsen?
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump kan lyfta en häst.
Om man ska tänka hennes fysiska styrka som en symbol,
så tror jag att det symboliserar en inre styrka.
Ju starkare man är själsligt, och ju mer man tror på sig själv och litar på sig själv - desto starkare blir man utåt -
på olika sätt.
Jag menar inte att om man har världens bästa självförtroende så blir man plötsligt världens starkaste man/kvinna. Men, ni förstår säkert. Man ser starkare ut.

Och nu blev det här mycket djupare än jag faktiskt hade tänkt mig.
Jag hade mest planerat att presentera mig,
men Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump var kul att jämföra sig med.


Men till saken då.
Jag heter Johanna Andersson och är 18 år, har gått klart gymnasiet och ska till hösten (den 22 augusti) gå på folkhögskola och läsa en fotokurs i ett år. Foto och musik (sång) och skrivande är de stora intressena, så det ska bli spännande.
Nu i sommar jobbar jag, för att (kanske) ha råd att gå på folkhögskolan. Jag jobbar på VMmedia, där jag just Idag faktiskt blev "uppgraderad" till marknadsundersökningsmänniska. Vilket jag gillade mycket bättre än att ringa till comhem-kunder och erbjuda dem digitaltv, det tog hårt på mig och jag ville verkligen inte till jobbet ibland. Ännu värre blev det att sitta vid comhem när mina bästa arbetskamrater försvunnit till marknadsundersökning... Men, nu mår jag bra igen och har ingen jobbångest eller dylikt!
Jag älskar att umgås med vänner och skapa nya bekantskaper. Jag tycker om känslan som finns när man är kär och älskad tillbaka. Dock har inte exakt Rätt känsla infunnit sig på ett bra tag. Men det kommer, kan jag tänka mig. (För tillfället finns det Någon som tar väldigt många promenader i min hjärna, sånt är spännande!)

En liten blick av mig kanske ni fick i min jämförelse mellan mig och Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.
Annars kommer jag ge er möjlighet till att lära känna mig här och nu, genom det jag skriver, och genom att ta kontakt med mig om ni har lust!
Om ni vill att jag kanske ska fotografera någonting åt er / med er så ställer jag gärna upp om jag har möjlighet, hör bara av er en stund innan så ska vi se vad som kan fixas. Och samma sak om det är någon som vill ha med mig på något sångliknande, jag är mer än gärna på, för jag kommer sakna scenen mycket!


Have a goodnight!