Okej, jag sa att jag skulle byta blogg. Men jag vet fan inte alltså.
Det är som en trygghet att ha en enda blogg.
Där man har en viss mängd människor som läser.
Där man har en grund, med ett visst antal tidigare inlägg som byggstenar.
Där man har sig själv.
Jag menar; det är ju jobbigt att börja bygga upp sig själv på nytt.
Det är som ett liv, där ingenting har hänt.
Jag har ju trots allt ett liv, där saker har hänt. En blogg, där saker har hänt!
Jag stannar nog kvar i det livet. I den bloggen.

_______


Har inte uppdaterat med något vettigt på ett tag.

Försovning. Ingen frulle. Busstur. Ica. 1 l ananasjuice & baguette med gräslökssmör. Jobb. Typ 7 (lite överdrift) koppar te. Extrem kissnödighet. Blöta fötter. Busstur. Bestod gårdagen av. Jag går inte in djupare på speciellt mycket mer än att Icafrullen var oerhört god, VAD jag njöt. Och att bussturen hem var förjävlig. Rent ut sagt förjävlig, ja!

Är trött och hatar hela världen och så går jag på 303an vid resecentrum. Bussen är ganska full men jag ser ett helt ensamt säte, där jag sätter mig. När jag plockar upp mp3n hör jag hur tanten bakom (ja, TANT) börjar lyssna på nokiamelodier. Tänk er Nokia 3310 - och de skrälliga & pipiga signaler den innehåller. + hög volym. Ilsket höjer Jag min volym på mp3n, och paniken stiger när jag inser att hennes jävla nokiamelodier hörs TROTS att jag har på högsta volym som skrålar in i mina öron och förmodligen trasar sönder min hörsel lite extra. Men efter en liten stund var det tyst där bak. Och jag suckade av lättnad, almost. Men då börjar hon isället sätta upp foten / knät på ryggstödet till min stol. Sådär så att det känns som att man har en jävla knöl i ryggen ni vet!? Jag försökte lite diskret luta mig framåt för att sedan lite halvhårt dunsa tillbaka med ryggen (ett antal gånger) så att människan skulle inse att jag fann det hon gjorde som något jävligt irriterande. Men hon tycktes inte inse. Hon tog bort foten/knät, för att sedan placera det där igen. Jag vet inte vad ni tycker. Men jag njuter i alla fall inte av att ha en knöl i ryggen. Jag finner det mest oerhört irriterande. Och ändå orkade jag inte säga till. Tanten betedde sig rent allmänt som ett barn i en föråldrad kropp. Så hon skulle säkert sagt att hon inte gjorde någonting - med en såndär idiotiskt tillgjord röst. Så jag satt och försökte tänka på annat...


______

Idag kikade jag på en lya i stjärnhusen.
Väldigt liten, men söt.
Jag tror jag skulle trivas där.
Så nu är det bara att hoppas.
Ska kanske glo på en annan lya imorgon.
Jag vill flytta nu!