Jag börjar tvivla på mig själv, när det gäller
universitetsstudier. Jag får panik av allt för
lite(!?!)
Vad säger ni om en hemtenta i textanalys
som ska ha ett omfång av 5 sidor och ska
lämnas in på måndag. Förutom det ska
jag ha en saga inövad så jag kan den almost
utantill - till måndag! Utöver det så ska jag
till imorgon skriva ca 2 sidor om hur
gränsdragningen mellan accent och dialekt
är.
Är det mycket? Eller är det bara jag som
inte riktigt förstår universitetslunket?

Vissa stunder känns det som att jag bara
vill skita i allt. Hoppa av. Gå tillbaka till
VM-media där jag mådde skit varje dag,
varje natt, varje dygn - men där tjänade jag
pengar, istället för att låna dem. Och känna
mig helt bakom flötet.

Känns som att jag blir blödigare och blödigare
som person, för varje dag som går. Tårarna
rinner för almost ingenting. Och jag känner
mig liksom, fånig. Löjlig.
Är det bara nu? Eller går det över?

Det känns som att det bara är en sak
jag är säker på just nu. Det är Tobbe. Jag
älskar verkligen Tobbe hur mycket som helst,
han betyder allt för mig, och gör allting lättare
att genomlida.