ute är ljuset dystert och en lampa fastspänd mellan husväggar vaggar fram och tillbaka, blir blöt av glest fallande regndroppar. trädens grenar rör sig fortfarande, men inte längre så mycket att fönsterrutor skallrar. håkan hellström sjunger i mina öron, i höst ska jag se honom. minst en gång, förhoppningsvis två.