20.43 - höstsvacka
hur gör ni för att ta er ur svackor om de dyker upp?
Läser Självkänsla nu! Alltid Självkänsla nu!
Ja vad gör man? Man kämpar vidare. Rycker upp sig stundvis, försöker tänka positivt. Går i terapi, kanske. Skriver. Analyserar vad det är som egentligen är fel. Vad man saknar. Vad man kan göra åt det. Jag vet inte, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag var du. Fina vänner har du och en underbar sambo. Själv har jag stått ensam när jag mått dåligt. Med min mor. Och min mormor (som inte förstått mycket, men funnits där ändå). Jag säger inte alls att jag är starkre än du för det, jag säger bara att jag inte vet vad jag skulle ha gjort i din sits. Om jag hade haft vänner och livet jag ville ha (nu vet jag ju dock inte om du är helt nöjd med ditt liv) men ändå mått dåligt. Jag förstår i alla fall hur du känner (eller tror det i alla fall, varje människa är ju ensam om att uppleva sin egen känsla fullkomligt) när du känner dig livrädd och inte vill göra din partners liv till ett helvete. Men andas, det är väl mitt tips. Le åt de små sakerna. Le ofta, eller i alla fall så ofta det går. Så länge man kan det så klarar man sig. Nu pratar jag inte om fejkade leenden för leendets skull, utan hjärtliga leenden, sådana som visar att man ser något vackert i livet. För det finns. Och det tror jag du vet. Du bara gråter. Kanske borde du gråta ut. Låta det rinna ur dig. Förlåt, jag känner inte ens dig, hoppas att det fixar sig bara. Kram.
