Spelade in en del av Charlie and the chocolatfactory igår för att dryga grannar kom och överlämnade julklappar. Grannar som envisas med att tala allt för mycket. Och grannens son som följde med är runt 40, han och jag brukade spela ishockeyspel när jag var mindre, när jag var ca 9. Han tycks inte förstå att jag inte längre är 9, att jag inte finner något nöje i att sitta på golvet och spela ishockeyspel, och definitivt inte med honom.

Men ja, såg på Charlie idag. Alldeles jättebra. Den versionen var nog snäppet bättre än Tim Burtons, även fast det är knappt - för den är också så himla bra! Såg även Finding Neverland idag, och den är ungefär hur fin som helst. Med hela familjen närvarande känns det inte så lockande att börja snyfta, så jag lät tårarna stanna i ögat, och endast ge en tjusig glans där.

Jag fördriver tiden här genom att se film, puzzla, tänka på hur jag ska få någon inkomst i vår (jag kommer bara på saker som står långt utanför min förmåga och vad som är möjligt), fotograferar tomtebloss och blir förtjust över att det blir så snyggt ibland, klappar på katten, läser, äter julgodis och bara är. Jag har inte ställt mig på vågen, eller kollat på mig själv i helfigur, jag är rädd att magen kommer puta när jag kommer hem till stan igen, jag äter så mycket mer här än hemma...