Nu är jag hemma hos mamma och pappa, för att umgås lite med min syster innan hon åker hem till Norrköping. Jag är i skogen, har tre kilometer till buss, har inga saker här, ett segt bredband, en bok som jag insåg att jag redan hade läst, och en tv som inte visar någonting roligt. Jag befinner mig där tiden står stilla i en evighet.

Jag fick sms från mulin förut.
      "Hej gullan!
       Vad gör du ikväll?
       Om du inte har något för dig
       får du gärna komma hit.
      Jag försöker styra en utgång
       med lite människor.
       Puss."
Och åh vad glad jag blev, men sen insåg jag att jag var här, och skulle spendera tid med min syster. Inga fel med det, jag tycker om min syster massor! Men just att bra utgångstillfällen med bra människor dyker upp sådär, just i de osmidigaste lägena som finns!
Jag får helt enkelt hålla tummarna stenhårt för nästa helg eller så!



Min katt snarkar. Jag är förkyld. Det blåser, så om jag går ut blir jag bara ännu mer bitter - och min kamera, den ligger hemma i stan.
Vad gör man? I såna här trista lägen? Släng tips och nöjen över mig. Jag behöver dem liksom!


Efter Tobbes önskemål har jag nu bytt till ring i läppen. Den alltid lika humoristiske och glada Tobbe. Störtskön, drar fram skratt ur mig, och dessutom tror jag tamigfan att du älskar min bitterhet - trots att du alltid påpekar den så!