Ibland blir jag rädd för det stora hela.
Är det verkligen meningen att Jag ska vara såhär lycklig?
Är det meningen att Jag ska ha en underbar famn att borra in mig i?
Är det meningen?

Varför kan jag inte bara vända de där tankarna till positiva tankar?
Snart kommer famnen hem. Den famnen som jag älskar att
borra in ansiktet i. Jag har spenderat 10 nätter tillsammans med
den famnen. Troligtvis de 10 bästa nätterna på flera evigheter.

Och ey, klart det är meningen. Det HÄR är meningen.
Det är min tur att vara lycklig nu, och jag ska njuta av det!

Kom igen nu vänner. Jag rycker upp mig. Du rycker upp dig.
Du rycker upp dig. Du rycker upp dig. Du rycker upp dig. Tillsammans
rycker vi upp oss! Och herre vilket år det här blir. Tvåtusenåtta är året.
Glädjefyllt, underbart, parkfyllt & bara bra helt enkelt!
Jag älskar er vänner, jag älskar oss! Och såna grejer som sommarjobb
and crap - det ska fixa sig! Vi lär lyckas styra så vi slipper stå tomhänta!


Det är liksom meningen!