Mitt i stockholmstankar och prat med kusin Evelen (Eveline. Men när jag var liten sa jag visst  "Tetta Evelen, en sneeeegel" till henne, sen hon påminde mig om detta, har jag funnit det väldigt lustigt. Men ja, mitt i dessa stockholmstankar som rumlar runt i huvudet då man jobbar. Då är det väl självklart tillåtet att låtsasförälska sig i mekanikern där. O, ja. Det har jag tänkt många dagar.

Blont hår i en hästsvans, rött skägg i en fläta, muskler som arbetar synligt under huden på armarna, dialekt som skriker GALEN, humor. Och se där, plötsligt en rumpa i arbetarbrallor (den snygga typen, med diverse lösfickor här och där. svarta) som putar i vädret när han plötsligt får ställa sig uppe på maskinen och iaktta hur borstarna inte tar bort avfallet. Det är nog den där rumpan, synliga muskelrörelserna under huden, dialekten och humorn som gört. Jag kan inte låta bli att dra på mig en låtsasförälskelse, det är kul!

Vi slog vad idag, han och jag. Om att maskinen skulle stanna under rasten, eftersom det var så olyckligt att han inte skulle vara kvar där under kvällen. Jag trodde den skulle stanna, han trodde den skulle fortsätta gå. Den fortsatte gå! Så, imorgon ska han få en valfri godbit ur automaten. Och så har jag dessutom utlovat kladdkaka. Så på morgonkvisten, medan jag väntar på min soffa & hylla, så ska jag ställa mig och baka. Minsann!


Tummen upp för låtsasförälskelser. Alla borde unna sig sådana!