Jag ringde upp mulin och språkade med henne lite, det var ungefär en evighet sedan, så det var skönt att höra hennes röst, veta att hon inte bara är ett minne, någon som fanns. Hon finns! Och vi ska ses vid Bara Varas fönsterbord nästa torsdag, det är där vi spanar på omkringgående människor, skapar små historier bakom alla.