Iklädd jeans, röd kappa, en sjal i lite brun/beiga toner och ballerina skor, gick jag iväg till affären. Socker och sylt. För jag har fått nåt ryck att jag ska baka hallongrottor. När jag kliver ut och har gått en bit, kommer en relativt kraftig man med utländskt utseende ranglande mot mig, vinglande, skevt gående... Och säger hej. Jag ger ett avvaktande hej tillbaka och fortsätter gå.

     - Vänta tjejen, gå inte. Vad heter du?
     - Det har inte du med att göra, och jag har inte tid att stå och prata.
     - Men tjejen, du var väldigt snygg, stanna en stund.


Ursäkta mig. Men nej tack, jag står över. Denna gång, och alla gånger.

Jag anser inte att främmande människor på skeva ben och med viss alkoholstank har någonting alls att göra med vad jag heter. De får gärna skippa att säga att jag är snygg också.