...det här är så jävla svårt och tungt. jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska säga. vet inte hur jag ska få någonting att kännas en liten, liten aning bättre. det här handlar om att resa sig upp från något raserat som var underbart i ett halvår, som var det bästa jag upplevt under ett halvår någonsin. det är jag som har raserat det, och ändå gråter jag. konstant. känslosmärtor är de hårdaste jag har upplevt, det hugger i mig. tårarna fräter ner mig till ingenting. och jag kan inte se klart.

det som kommer göra mest ont, är tanken på att du kanske rör någon annan så som du rört mig. och det gör ont, så fruktansvärt ont.