21.36 igår cyklade jag mot jobbet. Det var jag och 5 personer till som jobbade, och jag var ensam i den hallen jag befinner mig i. Så det var relativt skönt att jobba, kunde sjunga med i låtarna på radion, sms.a, låta tankarna vandra... Mellan 01 och 03 var ögonlocken dock väldigt tunga.. Knarkade dextrosol, ett halvt paket, nu är jag less på dem... Drack en cola, ville bara ha fler. När jag klev ut från jobbet kl 06.00 så möttes jag av extremt kall luft, och almost frost. Cykelsadeln var blöt och jag hade inget att torka med, tur att jag bara skulle hem. Mindre tur att jag valde vägen mellan villorna - där jag aldrig cyklat tidigare - och virrade bort mig. Men hem kom jag, min lilla felaktiga sväng gjorde mig bara en eller två minuter sen.

Jag kirrade ett nattpass och kommer få fin lön för det sen i oktober.... Det känns kanon!  Dock finns det annat som känns mindre kanon. Det där med känslor, varför finns det inte någon on/off-knapp? Det här gör mig galen, jag går sönder inifrån och ut, gång på gång på gång...

Nu ska jag sova några timmar. Godnatt, eller vad säger man?