Tätt intill mitt hjärta


Vad händer och sker? Chipsen och colan pulserar i mina vener och blodomloppet stannar upp gång på gång och liksom på ett hackigt vis så börjar blodet cirkulera igen. Idag är chips inte alls lika gott som det brukar vara de växer i munnen och skapar en klibbig eftersmak. Colan är ljummen. Okolsyrat skvalpar runt i munnen för att sväljas ner och landa i magen som är hungrig och helst av allt vill äta en tre-rättersmiddag, en såndär som inte är alldeles för glamourös och lyxig, utan mer vardaglig liksom. Allting känns uppvänt och nervänt - kombinerat och jag frågar mig själv saker om och om igen, utan att aldrig ge något riktigt svar. Tumnageln är trasig och duken under vattenpipan måste tvättas, allt för mycket aska och tobak har fallit ner där, askan - utan att ha gjort hål, tur. Det känns bara så ovårdat och plötsligt blev jag en pedant som inte orkar ta tag i städandet, just för att det är alldeles för mycket, ingen riktig start- eller mållinje. I huset mitt emot går någon upp för trappen och någon går ner, förmodligen så möttes de, kanske sa de hej till varandra och memorerade ett nytt ansikte i sitt huvud, kanske lär de känna varandra i övermorgon, medan jag bara memorerar för att senare glömma bort trots att personen kanske en stund betyder allt! Cámera Obscura är min drog och enda verkliga trygghet, den enda jag vet aldrig kommer försvinna. Mitt självförtroende, mitt hopp, det enda som ständigt är närvarande. Tätt intill mitt hjärta. Snart har jag en trygghet på höger ben också, det var dumt att ens börja skapandet av trygghetskänslor, jag kommer aldrig vilja sluta nu. Sakta men säkert bygger jag upp ett beroende av trygghet, och jag kommer aldrig riktigt känna mig trygg förrän jag tagit ett steg till. Kanske kan en viss trygghet skapas genom fika med nära vänner på Melkers & allmänna skratt med nära vänner. Jag hoppas min magkänsla säger rätt sak till mig, när den nu säger att jag har vissa vänner som faktiskt kommer stanna vid min sida väldigt länge, jag ska från och med nu våga lita på det. Ingenting blir lättare och bättre av att man går runt och är orolig att man ska tappa tryggheter på vägen framåt i livet, bättre att vinkla det åt det positiva hållet; att man kan hitta ännu fler tryggheter medans man går och går och går (utan att komma fram).

Kommentarer
Postat av: Kärin

Ja, det är väldigt lätt! Även fast pengarna inte finns kvar ibland :P

Jag har köpt ett sigma dg apo 70-300 mm och ett canon ef 50/1,8 mm! Fast det sistnämda har jag inte fått än. Men det andra är ett jätteorligt objektiv :) Kostade 2395 hos cyberphoto! Och det andra kostar 1250, så det är inte sådär mega mycket i alla fall :)

2008-01-19 @ 13:45:29
URL: http://Kaboff.blogg.se
Postat av: mulin

Hjärtan.

2008-01-19 @ 22:53:02
URL: http://mvp.blogg.se

Skriv dina ord här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0