Ute hörs ett kattslagsmål och här inne sitter jag tillsammans med min icke-existerande sömn och dricker te. Med förhoppningar om att varmt, smaksatt vatten ska trolla bort allt det där tjocka i min hals. Det där tjocka som hindrar mig från att svälja, och från att sova. I sängen ligger en sovande vacker, jag önskar att mina andetag kunde vara lika avslappnade och i djup sömn som hans är nu. Jag har hunnit med, ett flertal gånger, att med korta ben, klättra över hög sänggavel, bara för att inte komma åt hans ben via den lätta vägen. Vill låta honom sova så rofyllt och ostört det bara går. Mina ögon är svidande, jag behöver verkligen sömn. Vill slippa den mörka skuggan under ögonen, slippa det där med att aldrig riktigt vara pigg, att aldrig riktigt kunna sitta i soffan och se på tv utan att somna. Jag tänker på att skrika i kudden medan min kärlek ska få dra vaxremsor från mitt ben, jag ska ge det ett försök till. Om det inte funkar den här gången, då vet jag att jag och det där med vax aldrig var menat att kombineras. Jag tänker på det där om att äga en hårborste, eller en kam. Tovorna börjar existera i mitt hår. Och jag tänker på att ge mitt hår en friskare färg

Kattslagsmålet har tystnat nu, och temuggen är tom. Nu ska jag lägga mig intill en sovande vacker, och hoppas, hoppas på att även jag kan somna.