Jag skriver mindre och mindre. Men saken är den, att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Det är väl ingen som vill gå in på min blogg, och gång på gång läsa orden "Jag är kär!" Eller? För det känns som att det skulle vara ungefär det jag skulle skriva. Små ord. Förklaringar. Om kärlek liksom. Jag kanske bara har tappat bloggandan? Den har varit upp och ned förut. Så den lär ju komma tillbaka. Häng kvar folk, svik mig inte, för jag är snart tillbaka!


Ikväll:

Tobbe
Japanska kotletter
Så ska det låta
Chirre + cola
Kramar

Snörvligheten tar över och det känns ungefär som rinnande feberögon.
Läraren i delkurs fyra verkar i alla fall vara nice, och det är skönt.
Plus att det är den delkursen jag hela tiden trott kommer vara roligast,
men jag slutar inte vara livrädd för de muntliga delarna...

Vaknade upp bredvid Tobbe idag. Och kommer göra detsamma imorgon.
Just nu väntar jag på potatis, som blir enda riktiga Maten idag.
20 sidor textanalys ska läsas till morgondagen. Och LOST går ju inte
att glömma!



Tack för en fin fika idag, mulin & rebecca.
Jag ursäktar min slöhet. Ni är bäst!

Wow, det började visst bli agressivt talande från läsare. Då är det nog dags att uppdatera.

Citerat av läsare; vart är min dagliga läsning av johannas blog.. MORR! vad ska jag nu ha att läsa till kaffet


Jag ursäktar. Det har varit hektiska dagar. Eller egentligen inte. Det jag har gjort sen förra uppdateringen. Är att jag har umgåtts med Tobbe. Pysslat om ryggsmärtor så gott jag kunnat. Legat och pratat och kramats. Ätit dundergod tacos. Kollat på film, tv... Bara varit allmänt slappa. Jag har även hunnit med att plugga. Har bara ett kapitel kvar i boken som ska vara utläst imorgon.

Idag tog jag mig ut i regnet för att cykla till Tybble och posta ett paket. Det var ingen rolig grej. Jag tog på mig stövlarna, jacka och halsduk och vantar. När jag sätter fötterna på tramporna och trampar iväg - då upptäcker jag att jag lyckades välja de minst lämpliga skorna jag äger. De var hala, mina fötter gled omkring på tramporna och jag trodde att fötternas avhalkning från tramporna skulle resultera i en blodig historia mot asfalten. Men - som tur var så klarade jag mig. Det enda man skulle kunna kalla historia, är den om regnet. Om hur blöt hela jag var. Och hur extremt röda mina ben var när jag kom hem och tog av mig de extremt blöta byxorna. Men - det är inte en lika spännande historia som den om blod mot asfalt hade varit.

Nu ska jag ta ett bad för att tina upp. Och sen kommer Tobbe hit.

På torsdag ska jag äta lunch med underbara Agnes. Hon är saknad!

Jag har aldrig velat hjälpa så mycket som jag ville idag när jag blev väckt av att Tobbe var uppe och traskade omkring. Med ont i ryggen så det hette duga. Jag kan inte minnas att jag sett någon ha så ont. Och jag visste inte vad jag skulle göra, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag vet bara att det smärtade så oerhört mycket i mig att se dig ha så ont! Och jag vet, att jag blev så himla rädd. Jag är fortfarande rädd. Jag vill bara vara hos dig, krama dig en evighet och hoppas att smärtan kunde släppa av min beröring. Jag älskar dig!


och jag vill gömma oss i en evighet. bara känna hud mot hud, utan att liksom släppa taget, någonsin!

__

Träffade Anna en stund över en öl och sådär igår, pastabaren. Skumma snubbar kom fram till oss och talade något som liknade teckenspråk, vi förstod inte alls vad de ville få fram!
När Anna pös hem mot sin Micke, då tog jag mig in till Satin där jag träffade Rebecca + vänner. Och sen kom mina lindevänner. Adde, Lowe, Jocke, Jerker, Josef & Daniel. Det var himla kul att se er, verkligen!


__


Dagens irritationsobjekt;  Människan en trapp ner, har haft en och samma soppåse stående utanför sin dörr sen i torsdags. Jag blir irriterad i mängd - och det börjar lukta äckligt. Nästan så att jag blir sugen på att - som en liten pik - springa ner och ställa min kompostpåse utanför hennes dörr. Och varför inte soppåsen också, när jag ändå är i farten! Lägg ner - ta ut dina sopor istället för att låta övriga människor känna stanken av Din påse!


__


Nu ska jag läsa boken Den skrivande människan ,  som ska vara utläst till onsdag, då vi ska göra någon diagnosikt test där vi ska hänvisa till den boken. Scary!!!!!

Jag dricker rosa bubbligheter ur ett ölglas, kanske är det inte kombinationen man allra först tänker på. Men jag har hört att man ska våga bryta trender. Så jag bryter nu en trend. Om man bortser från rosa och bubblig cider, så kan jag säga att jag även brukar dricka juice, vatten & cola ur dessa ölglas. En riktig trendsättare, right?

Ikväll är mitt tema Lite rockig.
Med svarta brallor, en kritstrecks-väst, fejkconverse & frisyren! Jag gilart. Och jag ska till Pastabaren med Anna!


Som tack för att jag fotade min kusin + flickvän - så fick jag en vinflaska (freixinet - vinet jag ÄLSKAR!!!! men - det visste ju inte dem!?!?) och en bunt cider. Jag bockar och bugar. Och nu ska jag traska.
Önskar jag hade råd med satin!!!!

från att ha vaknat med morgontrötta kyssar och famnvärme,
lite småprat om egentligen ingenting. och i natten frågor i
alla ämnen - sånt man borde veta. och inse att fan , jag är rätt
kass. bettskena med skratt och en borttrollad magklump.

det känns alltid lika tomt när du åker.


__


Idag ska jag fota min kusin och hans flickvän. Och sen?
Kanske utgång. Fast jag är inte riktigt sugen trots allt...

Vad ska ni göra ikväll?

Min bovärd ringde nyss. Under de två visningarna av min
lägenhet, som var för 2 veckor sen eller nåt hade varit
utan resultat. Det var inte någon som ville ha min lägenhet.
Så, nu på onsdag är det en ny visning. Och en på torsdag.
Jävla öbo. Varför ska de krångla så? Hade de inte kunnat göra
det enkelt för sig? Helt enkelt låtit mig ta över lägenheten...
Men icke. Såklart. Lite bitter blir jag. Nu måste jag hålla det städat...
Det var ju i alla fall snällt av snubben att han denna gång ringde
FLERA dagar innan. Så var det ju inte direkt sist.


Tentan...vad ska man säga?
Jag satt i två timmar. Två timmar av fem.
1½ timme ägnade jag åt sista uppgiften - den med ungefär
alla poäng. Skitsvårt.
Och nu väntar ett par veckor i ovisshet. Jag hoppas att jag får godkänt.

__

Kollar på reprisen av melodifestivalen nu. Det är skrattretande.
Jag förstår inte vem det är som väljer ut de tävlande!? Alla
bidrag är ju verkligen usla. Jag skäms om något av detta ska
representera Sverige i Eurovision. Skäms på riktigt!

__

Snart kommer tobbe, äntligen!!!

...och jag förstår nog egentligen inte vad jag gör uppe.
den här tiden borde vara olaglig.
det blåser ute. och mycket troligt är det att jag
kommer blåsa bort på väg till uni, med tanke på att
jag faktiskt är nästan lika liten som en vante.

jag ska rulla pannkakor med sylt nu. och kirra det
som kirras skall. sen ska jag göra en del av en
gammal tenta. jag borde inte. borde verkligen inte.
men tyvärr ser jag det som ett tvång.

jag längtar till i eftermiddag. god mat. tobbeomfamning.
bio - sweeneytodd. sen nachos och kramar.
klockan borde vara runt 16.00 nu!

. . . jag skulle göra ytterligare en syntaktisk analys.
men alltså, jag orkar inte. på riktigt. och det känns inte alls bra.
för jag förstår inte den där analysen helt och hållet. Kommer
jag förstå den imorgon om jag inte förstår helt nu?


Många frågetecken.


Jag har haft en klump i halsen hela veckan, den har inte
försvunnit under dagen. Den sitter där, väl placerad. Och vägrar
explodera. Och vägrar gå tillbaka.


Tips på hur man motar en halsklump till ett oexisterande läge?

Och varför är jag bättre på att analysera annat än dessa meningar?
 Varför lägger sig inte irritationen jag har?
Jag kan inte riktigt lägga ner den - för samma mönster går igen,
år efter år. Ska det någon gång repas upp och låta trådar
ringla sig över marken, milslånga trådar,
för att sedan börja om på ett nytt mönster?

EY!
Fan.
Klart jag kirrar tentan imorgon,
så svårt kan det väl inte vara?
Lite positiva tankar måste man försöka ha!
08 - 13.
Och det ska gå SÅ bra. Jag ska sitta så länge jag bara pallar!

Att dela upp en vanlig mening (tror du ja!) i flera syntaktiska meningar. Det är där den allra största svårigheten ligger. När man väl har gjort det - då är det någorlunda enkelt att dela upp meningarna i satsdelar och att sätta in i satsschemat. Jag hoppas bara att det går bra imorgon, jag är nervös. Men choklad är köpt, coca cola är köpt, tepåsar framlagda, en kurskamrat tar med en termos med tevatten. Nu är det bara pannkakorna som ska stekas.

Jag tog en snabb fika med Alex idag efter lektionen. Bara en te och lite allmänt prat. Alla borde ha en vän som Alex. Så himla skön att snacka med. Ventilera saker och få perspektiv på saker. Idag fick jag tex lite ytterligare klarhet i några av termerna inför imorgon.


Dagens citat och storyn bakom.
Ulf frågade i vad för slags litteratur som interjektioner förekommer.. och då sa en kurskamrat "Haikudikter". Mulin hörde inte riktigt vad han sa. Så sekunden efter att han har sagt "haikudikter" hör jag en viskning bredvid mig, från mulin. "Haikupikku".
Så, dagens citat är alltså, kort och gott, "Haikupikku".
Vilket mycket väl kan varit det bästa, på länge!


...och så lite mellanstadiefnitter vid gruppdiskussionen när vi råkade glida över på lärarens ständiga snack om bearnaisesås. Kul att han kommer och går förbi - utan att vi sett att han var på gång. Undrar hur mycket han hörde!? Jag var livrädd hela lektionen för att han skulle säga något om den där stackars "bearnaisesåsen" och sedan kolla konstigt på oss. Men det var en lektion fri från bearnaisesås.


__

Tobbis. Jag blir ju orolig för dig.
Jag borde hindra dig från att jobba på det där lagret...
I love you!

och jag har varit vaken en timme redan, utan att göra någonting.
frukostplanerna står på pasta med ketchup & grillkrydda, om jag
ens pallar det. eller blir det en macka på uni?

1½ timme tidigare än lektionen börjar ska jag vara där. plugga,
kolla upp tentasalen, plugga lite mer. sen lektion. efter det en
snabbfika med alex - för att sedan plugga lite mer, innan jag
pallrar mig hemåt och kollar läget i tvättstugan, samt kirrar
disken, dammsuger och ptja, vad sägs om att skumma igenom
alla kapitel - bara lite sådär haffigt liksom?

jag är död när jag går upp kl 6.
och hela veckan har varit en sån där vecka
då jag känt mig nere, och close-to-tears hela tiden.
och ärligt talat - så tror jag inte att jag vet varför. men om
jag inte minns fel - så får jag lätt såna feelings när jag känner
mig gladare än på länge.
kroppen har väl nåt påhitt om att den måste ha balans
bland känslorna. vad vet jag.

Jag finner det rofyllt att ligga och kolla
på reklam med dominoeffekt och maningar
om att skippa huskurer för munsår.
Med dina små
har-jobbat-hela-dagen-och-har-ont-i-hela-kroppen - snarkningar
mot min axel.

Jag tycker om när South Park står på,
och det talas om Castro, och du ligger sådär söt
i din säng. Och jag kommer in på ditt rum - efter att
ha klappat dina hundar. (tror jag!?) - med frågan;
Var det inte Casper som var anti mänsklighet?
att sedan få
Nejnej, han var bara en vanlig diktator!
som svar... kan ha varit något utav det sötaste på länge.
Att jag skrattade, en evighet.


__

Dagen har jag tillbringat i Tobbes säng medan han
jobbade. Tillsammans med alla mina pluggprylar
satt jag där. Och fick faktiskt något gjort. Gjorde hela
uppgiften vi har till imorgon. Vet inte alls hur rätt den är,
MEN - jag har gjort den, och verkligen försökt!
Imorgon efter lektionen ska jag sitta kvar på uni ett tag
och få ännu mer saker gjorda. För på fredag är det dags,
min första tenta - någonsin!

Det är så himla lätt att fastna i fotoredigering istället för saker man borde göra. Tex äta. Plugga. Städa. Jag försvinner in i en annan värld när jag redigerar. Sen om resultaten blir bra eller inte - är en annan sak. Jag älskar det jag gör i alla fall, och det känns som att det är huvudsaken.

åh
den allmäna klumpen i hela kroppen,
tog visst en förbikik i långa inlägget i natt.
kombinerat med trötthet, ingen bra grej.

men lite bitter blir jag, för när Du umgås
med Henne, blir du en helt annan person,
och kombinerat med den helt annorlunda
personen som du blev när du skaffade pojkvän
 - så är det, tokigt.

__


mulin, idag kör vi hårt! gamla tentor and stuff....
vi kirrar den hemska biffen på fredag!

        Jag känner mig lite som tredje hjulet. Ofta. Inte riktigt uppskattad och inte riktigt någon att tala med allt om. Jag har två stycken tala-med-allt-om - vänner på den manliga sidan av mänskligheten. En, som jag kan tala med allt om - allt på riktigt! Och det är Tobbe. En eloge till dig. Du är den enda som jag varit såhär avslappnad med i ett förhållande. Jag skulle kunna ligga och prata med dig i en evighet - om allt och ingenting, utan att det skulle kännas det minsta jobbigt! Den andra personen, som jag kan tala med om mycket, väldigt mycket - vet nog vem den är (?!). Många gånger har du fått höra mina negativa tankar och du har lyckats vända mig till något positivare. Jag är väldigt glad att du är min vän! Och jag är väldigt glad, att jag nu under senare tid kunnat skänka lite positivitet till dig (tror i alla fall att jag Kanske lyckades?!)
        Men, oavsett om man har tala-med-allt-om - vänner på den manliga sidan, så kan man även behöva en sådan vän på den kvinnliga delen av mänskligheten - också! För det är skillnad på hur man berättar saker till en kvinna / man. Det är skillnad på den respons man får på det man säger, skillnad på synsättet. Man behöver mer än ett synsätt på allt - när saker och ting känns jobbiga, eller när saker och ting känns bra.
Ända sedan jag var liten så har jag varit den där - nr 3, som inte riktigt passar in i helheten, men som däremot fungerar väldigt bra om någonting står ivägen för den egentliga helheten.

        Jag vet inte riktigt till vem jag ska vända mig. Vem jag ska tala med om Allt. Glädje, ledsamheter, funderingar. Livet i sin stora allmänhet.

        Men jag har Dig i alla fall. Och det gläder mig! Du är underbar

Ju mer jag läser, desto mindre tycker jag att jag förstår.
Det känns verkligen inte helt okej inför fredag. Är jag
verkligen en universitetsmänniska?

Jag har i alla fall ätit glass med varma hallon och
riven blockchoklad nu i kväll, till det kikade jag
på ett avsnitt av OC.

Tobbe var här tidigare också. Det var fint,
med kärleksförklaringar och fina ögon. Jag
tycker om att ligga tätt intill. Nu känner jag mig
bara så fånigt nykär - att jag tycker det är jobbigt
att vi kanske inte ses förrän fredag. Kanske är
jag ett fån - är jag?
(Eller så är jag bara nykär - som sagt!)

Jag ska åka hem till päronen idag, hej skogen. Skulle jag kunna säga då. Hej älgar, hej mörker, hej till Allt som inte existerar i stan. Typ träd. Och hej föräldrar. Hej katt. Jag ska plugga som en tok - ty när jag är där, så finns det ingenting roligare som distraherar mig. Så tentaplugg i skogen is the shit. Hoppas jag? Jag tar gärna emot sms med visst uppmuntrande innehåll.


Jag tycker om, väldigt mycket!
Och jag är omtyckt, väldigt omtyckt.
Det gör mig glad. DU gör mig glad!
<3

...och pirret i magtrakten. Bara vilja se personen varenda sekund.

Ja. Jag är kär. Och jag gillar det, verkligen!
Det är bättre än jag minns det. Och jag vill
att det ska vara en evighet, med dig!

Alla hjärtans dag - var helt underbar. Tobbe hämtade mig med bilen här, och så åkte vi hem till honom. Hem till en sjukt god lasagne och en ros, och tända ljus. Och en rosa prinsessbakelse med ett hjärta på. Vi såg på Crazy Beautiful som var jättesöt.

En jättefin kväll. Med fina ord. Mysiga kramar. God choklad. En väldigt bra helhet, med vackra smådetaljer!



Nu ska jag åka till Ikea med Tobbe. Jag avlider av den usla arbetsställningen jag har i min fåtölj här vid datorn.

Jag har skrivit ut gamla tentor som jag sitter och pluggar på. Det här kommer bli min död. Fan vad svårt det är!

Lektionen var inställd idag. Så istället för att gå upp kl 06.05 och knata iväg till universitetet lagom till 08 - så hade man kunnat sova, i en evighet ungefär. Men det var nog värt ändå. Jag & mulin satt och pluggade från 08 fram till 11 ungefär. Kändes som att vi fick ganska mycket gjort faktiskt.

Vid halv 12 tiden tog jag en fika med alex. Det var värt! I mängder. Det var alldeles för längesen. Och det var skönt att snacka med dig! Jag bjussar på te när du kommer och kikar på bilderna.

Just nu lyssnar jag på Miss Li. Ska sätta mig vid keyboarden en liten stund. Sen kommer Tobbe och hämtar mig. Och så blir det middag, choklad, film & kramar.
Yeah - jag gillart må jag säga!

Det är körsbär på min temugg, sådana där körsbär som
sitter två och två. Och innehållet i muggen smakar skogsbär.
Jag förstår verkligen inte hur min kropp tänker, när jag går
upp tidigt med svidande ögon och kvidande läten och liksom
hatar hela världen och känner att nej för fan, jag pallar inte
det här, alls! Då, de dagarna säger min kropp åt mig att
jag ska äta en bastant frukost. Idag bestod den av ett stort
glas pärondryck, 2 "grillade" mackor (alltså fyra mackor)
med massa ost + grillkrydda. En mugg med te. Och så
har jag planeringar på äpplet som ligger på diskbänken.
Vanliga dagar när jag kan sova en evighet och älskar
världen och liksom ler när jag vaknar. Då svälter jag mig
själv, inte bokstavligt talat, men ni vet... Jag tar liksom inte
riktigt tag i den där grejen - att göra någonting att äta.
Och det - det är inte direkt någonting jag bör skryta
med och vifta en Johanna-flagga i luften.

Jag behöver tips på simpla frukostar. Frukostar som
är roligare än en trist macka eller två. Så, ös tips
över mig, tack!


Ute ser det kallt ut, och jag hatar verkligen att gå upp när klockan ringer kl 06.05. Jag hatar det när jag Måste gå upp den tiden! Det skulle vara skillnad om jag gick upp frivilligt, för att gå ut på en fotopromenad och fånga morgonens ljus, Stor skillnad. Men nu, nu ska jag till skolan. Uppgiften som skulle ha gjorts förstod jag som vanligt ingenting av, så den är bara halvgjord. Och jag skulle kunna gråta - så usel känner jag mig, mot min vilja. Vet inte direkt vad jag ska kunna göra åt den saken. Jag försöker tänka som Sofie sa åt mig; "Kan andra så kan jag!"
Men, kan andra? Vi är så många som ser ut som frågetecken. Eller? Eller är det bara jag som formar alla ansikten till frågetecken(??!?) och bara avskyr överklassmänniskan lite extra, och hon som aldrig, aldrig, aldrig ens försöker göra uppgitten.
Jag vet inte vad jag känner. Vad jag är. Vad jag gör. Och ingenting vet jag.

Men idag, idag är en dag med hjärtan. Och jag ska hem till mitt hjärta. Äta god mat. Kramas. Och kolla på film. Den delen av dagen ser jag fram emot. Kan man spola framåt?

När man ser en geting ligga död på
asfalten. Ska man tolka det som ett
vårtecken då?

Jag tror att jag bestämde mig för att
jag skulle göra det. Kombinerat med
solen som vissa stunder värmde på
ryggen, en kaffekyss i centralparken,
skinnjacka utan något tecken på att
man ska börja skaka av köld, kvittrande
fåglar på morgonkvisten och en klarblå
himmel som det första man ser - när
man slår upp ögonen.

Visst. Det är kallt på nätterna och
midsommarnattskyssar är fortfarande
en avlägsen grej. Men det är ju på god
väg i alla fall. Alla hjärtans dag - kyssar
och gula kyssar i påsk måste ju också
hinnas med.

Jag röstar för feeling av vår.
Håller ni med?

Jag ska strax traska upp på stan. Solen skiner
och jag tänker ha min skinnjacka. Hoppas att det
inte blir kallt med den.
Klockan 3 kommer det fula människor och klampar
runt i MIN lägenhet - skorna på, givetvis. Lägenhetsvisning,
idag igen. Nu var jag LITE förberedd på det, så nu har
jag städat. Disken har jag dock inte pallat, det får de ta!


Uppgiften vi har till imorgon, den har redan tagit livet
av mig. Nästan. Det är jättesvårt och någon slags
panikkänsla dyker upp i magen, huvudet och halsen.

Bra grej att jag ställde klockan på 10.00 och
vaknade av att Miss Li sjöng Ba ba ba ba.
Nu ska jag plugga hade jag tänkt. Duktig som
jag är ibland gick jag ut i köket och skar upp
lite äpple och päron. Jag skar även upp
lite finger, heja mig! Eller vad säger man?


Idag skiner solen, och jag tycker verkligen
om de dagar då en blå himmel är det
allra första jag ser när jag öppnar ögonen.
Jag ska plugga idag. Sen fika med alex eller
Tobbe. Och sen äta sushi med mulin
& cilla. När jag kommer hem efter det,
då ska jag plugga ännu mer!

Vad ska ni göra idag?



(frukten tog slut innan jag hann
börja plugga. Craaap!)

Universitetet och genomgång av uppgift, ljudet avstängt på mobilen - fyra missade samtal, dolt nummer och fundersamheten träder fram. På med ljudet litegrann och plötsligt tjoar "Gimme labba labba and I put you pants on fire"  fram och dolt nummer visas på displayen. Med telefonröst och artighet svarar jag och människan presenterar sig och säger att han ringer från ÖBO (Örebro bostäder). Det han ville tala om för mig, var att det var visning av MIN lägenhet idag. Tanken om min stökighet for förbi i huvudet. Högen med kläder på toaletten. Alla utspridda kläder runt om i lägenheten. (Tur att underkläderna i alla fall var borttagna). Dammsugaren. Reklamhögen precis innanför dörren. TUR - att jag i alla fall hade hunnit ta bort flaskor och ölburkar sen helgen! Han frågade om det var okej att de gick in. Vad ska man säga?!? Jag nämnde stökigheten, och jag hoppas att jag lät jävligt bitter - för visst borde de väl ringt några dagar innan? Så att det fanns en chans att fixa till och ta bort alla kläder från golvet. Eller? Jag ÄR bitter. Imorgon är det en visning till. Kl 3. Jag tänker inte vara hemma då. Se massa folk klampa runt med skorna på. Kommentera saker och säga "åh, såhär snyggt skulle JAG kunna göra av den här saken!" Nej. Jag pallart inte. Och bitter tänker jag vara, och förbli.
Jag kommer sakna mina djupa fönster så mycket. Och mitt badrum!

Efter universitetet idag åkte jag & mulin till Rebecca. (insåg i efterhand att vi hade kunnat åka EN hållplats istället för typ fyra. Och - alltså hade vi lika gärna kunnat gå.) Hon bjöd oss på mysig pratstund + glass med varma hallon - vilket kan vara något utav det underbaraste jag vet!
Efter det besöket tog jag bussen upp till Brickebacken, där jag hälsade på Elina & Sara i deras nya lägenhet. Jättefint! Verkligen! Skönt att bo så stort, och det verkade så mysigt att bo tillsammans Med någon! Te & kakor. Jag har saknat er!

Med pennan i handen, kollegieblocket framför mig och uppgiften likaså,
ögonen läser uppgiften om och om igen.
Och plötsligt känner jag mig så jävla dålig. Till vilken nytta gör jag det här
när jag känner att jag inte fattar det jag läser? Hela kursen grundar
sig på det vi läser nu. Och jag heter Johanna och förstår liksom inte.
Det känns tungt, väldigt tungt faktiskt. Och motivationen flödare inte riktigt.
Man vet dessutom att på morgondagens lektion kommer fröken Överklass
säga någonting med snobbig ton och skratta lite lätt och säga "Förkunskaper du vet..."
 , vifta till lite lätt med handen och skratta. Man vet även att Grynet kommer
spana in mina & mulins anteckningar - och inte komma med något eget,
den människan går mig på nerverna och någon dag om jag är på
lite sämre humör - så kommer någonting bli drabbat av min ilska över grynet.
Min ilska över allting. Fast egentligen är ilska fel ord.
Vad är jag? Vad gör jag?
Nedvärderar mig själv och peppar inte mig själv, alls. Hur ska man ändra på det?
Hur ska man göra så att man blir sugen på att plugga, sugen på att försöka
förstå saker som tycks stå på ett helt främmande språk. Jag vill försöka förstå,
jag försöker. Men allting går in - för att direkt pysa ut.

Tips, ideer. På olika sätt och vis.
Vad ska jag göra?



(Dags att steka kyckling, göra currysås & koka ris)

Om man har en person i tankarna hela tiden och ett pirr
i magtrakterna infinner sig. Om man inte kan göra annat
än att le när man ligger tätt intill personen i fråga, och fina
ord puttas mellan våra ögon och våra munnar. När man är
helt avslappnad och vågar vara sig själv och känna att
man är uppskattad som den man är - när man är i en
persons närvaro. När en lätt beröring får en att rysa. Och
när kyssar tar en till en annan värld.

Är man kär då?
För om man är det...då kan jag nu stolt säga,

Jag är kär i Tobbe!

Förresten, killen som kom med pizza igår, han
såg alldeles för liten ut för att bära stora pizzakartonger,
inte nog med det. Stackarn verkade dessutom inte
ha jobbat där så himla länge. Han tappade en av
såsburkarna på golvet utanför min dörr. Såg helt
förtvivlad ut och sa en massa ursäkta. Tog för lite betalt
och jag tänkte mest att vi hade räknat fel. Sen sprang han
skyggt därifrån. Och Tobbe satt och torkade upp kebabsås
utanför min dörr. Så kommer grabben tillbaka...
"Ehh, jag...sa lite fel när det gällde betalningen..."
Och så ordnade det sig. MEN - jag kan inte låta bli
att tycka att jag skulle fått min burk med sås gratis! Det var
ju trots allt bara hälften kvar...

___

Jag var uppe på stan nu. Har köpt såndär tandtråd - ska
hoppas på att den gör mitt tandkött friskt. Köpte även ett
minneskort till min mobil, så from nu ska den få agera
mp3. Glömde köpa cd-rom skivor. Men jag köpte i alla fall
lite stuff på ica. Bla päron & äpplen. Currysås. Bambuskott....

___

Nu blir det pluggande som gäller. Och sen film - om inte Tobbe
hinner ta en fika med mig.
Frågan är ju då, vilken film jag ska se.

Hannah med H
P.S I love you
    Eller
Requiem for a dream .

Vilken tycker ni jag ska se?

Jag har haft en väldigt fin helg. Utgång som ni redan vet.
Ett nattligt besök av Tobbe, som sedan åkte hem rätt tidigt,
men som sedan kom tillbaka med ostbågar och
"När lammen tystnar" + Simpson the movie. Glupsk
som jag är, så var ostbågarna slut efter en väldigt kort stund
och cola smakade väldigt gott.

Igår kom Charlotte och hälsade på också. Och jag visade
för Tobbe att man kunde beställa pizza via internet.
Han blev glad. Och väldigt imponerad.
Det blev strömavbrott igår kväll. Mitt i Singing Bee så
slocknade allt. Hus efter hus. Jag blev väldigt chockad. Vi
öppnade balkongdörren och hörde hur folk runtomkring
svor! Jag tog ett par foton för jag förälskade mig i himlen.
Tobbe försökte lära mig spela några låtar på gitarr
och så sjöng vi och det var mysigt!

Jag tycker om att sova bredvid någon.
Och att prata om allt och ingenting, i flera timmar!

Igår vankades det förfest, at my place. En liten förfest med bara mig, Tobbis & Zandra. En väldigt trevlig förfest med så få personer. Det var Youtube och 90-talsnostalgi i form av aqua & bailando. Det cider, vin, öl, vattenpipa och ett glas i golvet. Vi drog oss sedan upp emot stan och Backstage, men där var det inte så himla livat så vi pös vidare till Pastabaren. Där var det en öl. Det var gamla jobbarkompisar + trevliga vänner till Tobbis. På hemvägen kastade vi oss emot Max som har blivit min bästa vän den senaste tiden! Tog med käk hem till mig och jag vräkte, att jag vräkte!

Dagens Brunch;  Vegetariska nudlar, creme fraiche & bacon (opassande när det var vegetariska nudlar. jag vet!)


Nu gör jag mig klar för kvällen. Nån slags förfest med Tobbis & Zandra. Sen vet jag inte vad som styrs. Backstage eller Pasta?

Imorgon blir det plättkalas i Hallsberg!

Ett förflutet öppnas för mig. Jag blir överlycklig att han vill öppna sig för mig, även om allt kanske inte är det roligaste att höra alltid! Men förflutet - betyder sånt som har varit. Varför ska man hänga upp sig på saker som inte längre är? När man istället kan njuta av att vara omtyckt och att tycka om. Få fina ord viskade till sig i natten. Mjuka händer över hud. Ansikten tätt ihop och rysningar av kliande fingrar över rygg. Varför hänga upp sig på ett förflutet när man kan leva i nuet? När man fått bekräftat att inget kommer spelas upp igen. Att det är vi nu. Och att det gärna får vara det alltid. Att man är det som sökts. Jag är nöjd, och jag tycker om, mycket! Finare ord än jag hört på väldigt, väldigt länge har i natt viskats i mitt öra. Och jag kan inte låta bli att le!

Jag blir glad när jag hittar musik som jag för en stund glömt bort. Tegan and Sara befann sig i min röda mp3 och höll mig vid liv under gummifabrikssommaren.

och universitetetsgrejer snurrar runt i kroppen, som att den är en abstrakt narkotikahundnos som utforskar varenda del av kroppen på något vänster. det har kommit en period då jag känner mig rätt kass och mest av allt tänker att JAG inte kan klara det här, att det liksom är för vuxet för mig. idioti. klart jag klarar det!? av någon anledning har mitt tandkött börjat blöda. är det någon som vet varför? jag ska testa att kombinera tandborstningen med tandtråd (om jag hittar den), tandpetare och mitt kära listerine. för jag vill inte gå till tandläkaren, jag fyller ju 20 i år, så det skulle kosta en illaluktande förmögenhet. en sådan förmögenhet som jag vill ha till annat! men tips och ideer för ett välmående tandkött tas emot, med värme.

Gårdagen innehöll en runda på stan där jag inhanlade diverse småsaker och presenter till mulin! Sen gick jag hem och slog in paket, för att därefter traska upp på stan igen för att äta födelsedagsmiddag på mulin på Pacos. Riktigt gott och en trevlig stund! Söte!

Nu är det universitetet som gäller i 4 timmar. Sen bär det av hem till mulin och styrs inför kvällen då det blir utgång på satin. Temat för förfesten (i musikväg) är 90-tal! Så har ni tips på klockren 90-tals musik som alla kan sjunga med i - så MÅSTE ni tipsa här! För nedladdning ska ske i mängder!

För femte dagen i rad, så vaknar jag och känner att förkylningen fortfarande sitter kvar. Livat, underbart värre. Men vad gör man? Det enda jag kan göra är att dricka te och hålla mig inomhus. Dumt nog, så ska jag upp på stan idag. Mina fotoförstoringar är klara att hämtas, och jag bara måste se dem, jag är oerhört nyfiken! Och så måste jag skicka iväg kjolen jag haft ute på tradera. Present till mulin ska köpas också (Grattis kära du!!!!). Och frimärken, kuvert och några allmäna klipp-och-klistra-prylar. Jag måste ut idag! Jag vill ut! Det börjar vara drygt och tråkigt att sitta inne, för jag gör ju ingenting alls. (Dessutom fick jag veta nu, att jag ska skriva kontrakt på min blivande lägenhet!)


Min mp3 har lagt av, min kära röda...
Så nu har jag lagt bud på två snygga jävlar på tradera. Bara hålla tummarna som gäller nu...!

Jag fortsätter förundras över att pensionärsparet i huset mitt emot, alltid sitter vid sitt köksbord fram till ett-tiden på nätterna. (Om inte ännu längre!) De kan var det sötaste pensionärspar jag sett på avstånd. Mormor & morfar var ju sötast. Dock finns inte morfar längre, begravningen var i mars 2004. Jag saknar honom ibland, minns hur vi brukade kasta med bollar i trappen när jag var liten. Minns de gångerna jag orkade följa med och hälsa på mormor & morfar, innan han hamnade på hemmet. För att han skulle få hålla sin reaktionsförmåga vid liv, lite svagt i alla fall, så satt jag och rullade den där bollen till honom över köksbordet. Och han retade mig, rullade den helt skevt, med mening. Han var söt, min morfar. Det gör ont att minnas, det finns de man inte vill förlora - han var en av dem. (Jag insåg nu när jag skrev det - jag vill inte förlora någon!)
Min morbror minns jag också. De två, var nog de bästa personerna ever. I alla fall kandidater till den titeln. Min morbror lekte alltid med mig, hissade mig i luften, åkte med mig i läskigheterna på gustavsviks äventyrsbad. Han tog mig på allvar och samtidigt som han klev ner till min barnnivå, så behandlade han mig även som äldre än jag var. Han tog ett steg bort från den här världen för ännu längresen, jag minns inte riktigt. Kan det ha varit när jag gick i 5an, 6an? Runt 1999 kanske. Han är också saknad.

Och nu har jag ingen aning om varför jag kom in på detta. Jag ville bara nämna att pensionärsparet i fönstret mitt emot ser så söta ut.

Jens Lekman sjunger om en fredagsnatt at the drive-in bingo. Stabbing Westward sjunger om ett liv som är Wasted. Nancy Sinatra sjunger "Bang, bang, he shot me down. Bang, bang, I hit the ground". Ungefär så skulle man kunna säga kanske. "Bang, bang, he shot me down" På olika sätt liksom. Jag lyssnade på snarkningar i natt, och på ett förflutet, och medan snarkningarna existerade så tänkte jag lite. Och hostade. Jag kysstes i natt. Ute studsar regnet mot balkongräcket och jag är glad att jag inte behöver röra mig utanför dörren idag. Det enda jag behöver göra idag är att plugga, och se hur diskhögen sakta men säkert blir stor, igen. Jag har nästan ätit upp en hel förpackning riskakor idag, pizzasmak.

Ett glas vatten som är halvfullt / halvtomt - läs ordet just DU vill ha placerat i ordföljden. Ett glas som innehöll en smoothie gjord av mjölk, banan, blåbär, hallon & vaniljsocker den blev lite för tjock, så en del av den åt jag med sked. Och nu torkar det abstrakta överflödet in i glaset och när jag låter glaset stå vattenfyllt kommer vattnet anta en brun nyans och jag tycker det är lika äckligt varje gång. Det betyder ungefär att jag BORDE skölja ur glaset direkt när jag druckit upp den goda smoothien, men jag är alltid så lat, så det sker liksom inte. Och snön föll ner hejdlöst idag. Blandade känslor. Mest negativa för det blåste också, stormade och landade vita ting i ögon och näsa och innanför tröja i nacke och sådär. Ikväll har bitterheten tagit över, tyvärr inte en ljuv sådan. En sådan där bitterhet som gnager i hjärtat och egentligen ska jag väl inte kalla det bitterhet. Snarare osäkerhet. Och hjärtat är söndertuggat, men jag är glad att jag under kvällen blivit något klokare, kommit fram till någonting. Men ändå, jag säger ändå jävla hjärttuggare. Varför inte satsa på att bege er utåt för att sedan jobba inåt? Slipa ytan lite och justera näsan, ta bort den ständiga hårväxten på benen - det är så drygt att raka dem hela tiden. Sen försiktigt klämma er in genom huden och börja med det inre och mentala. Utifrån det sargade skapa en stark och okrossbar helhet. Göra hjärtat som slår till en hjärtform - som den form vi av någon anledning målar kärlekshjärtan i, linda stark tråd runt omkring, tråd som ingen kan bryta av i syfte att krossa det som skyddas. Bara i syfte att sätta ihop mitt hjärta med ett annat hjärta och liksom skapa en helhet mellan två personer, en tvåsamhet som inte är där för att vara labil och skev. Den ska vara där för att visa världen att vi älskar varandra. Och ja, alltså. Vi testar nu, så får vi se vad vinden och ljuset och solen och alla skuggorna säger. Om de säger att det är menat. För i så fall är en tvåsamhet ett faktum från och med 3 februari 2008!



Jag är en parentes och en käftsmäll som dundrar in i tegelväggen utan att känna. Om och om och om igen. Slutar i en hög på marken och tegelväggen var tvungen att böja sig. Jag kan även likna en av hostningarna i natten som färgar omgivningen blå och kylig. Falsettrösten som inte borde existera och ihopskrynklingen av kroppen, när den samlar kraft för en hostning. Kippande efter andan.
För jag kommer aldrig sluta vara osäker, men jag måste ju starta vägen tillbaka någonstans!

From 1a maj har jag ett förstahands-kontrakt på en lägenhet. Och det känns skönt. Så himla skönt! Lägenheten jag kikade på var lite i äldre stuk. Köket var ganska stort, så så småningom ska jag nog köpa ett större köksbord än det jag har nu - vilket bara har plats för två sittande människor. Bra skåp att ha som skafferi, många vanliga köksskåp - så jag ska nog få plats med alla mina tekoppar som jag köper! Badrummet var litet. Själva rummet ska jag höra med hyresvärden om jag kan få omtapetserat. För det var en del skruvar som satt där rätt fult, en del hål i väggen och sådär. Rymlig hall med två bra garderober. Balkong - så jag kommer ha balkong i sommar med!

Jag har redan börjat planera lite hur soffan ska stå i förhållande till tv.n som ska stå där. Och var sängen ska vara. Datorn. Keyboarden. Hoppas jag får plats med allt på smidigt sätt. "Rummet" jag har nu, är ju trots allt lite större. Men det ska nog gå fint. Är pepp i mängder, skulle allra helst vilja flytta in NU och liksom börja göra mig hemmastadd någonstans!

Tog en tur till Willys och några byggvaruhus med moster Bettan efter lägenhetstitten. Handlade banan, så nu kan jag göra mina smoothies igen. Börjar dock vara brist på hallon.

Bettan ska höra sig för på sitt jobb, om jag kan få jobba där någon dag i veckan, och kanske någon helgdag också. Extra pengar är aldrig fel. Jag jobbade där sommaren 2006. Så det blir tillbaka till härligheten kan man säga. Sitta och rensa bort överflödigt gummi från gummiprylar. Skönt att man kan lyssna på musik i alla fall, att man inte behöver prata med så mycket folk. Förhoppningsvis kan jag slippa den hemska kvinnan som synar en med ögon som sitter över hela hennes kropp.
Alternativt kan jag få jobba vid stora pressmaskiner - för det känns ju som jag. Minimala jag vid en stor maskin som pumpar ut ånga så att det luktar varmt gummi i rummet, och så att rummet blir ca 40 grader varmt. L O V E L Y. Jag hoppas på det förstnämnda.
Kanske kan jag få jobba där i sommar också. Jag håller tummar!

Fortfarande helt borttappad röst. Tredje dagen är jag väl inne på nu. I början var det kul, och jag liksom skrattade hysteriskt. Nu, nu vet jag inte längre om jag ska skratta eller gråta. För det låter ju så jävla kul om mig, men det är ju så himla drygt!
Har ni några rekommendationer om hur man kan få rösten att hitta tillbaka?


Kvällen igår blev trevlig. Fakie for nothings spelning på Kulturhuset. Inte riktigt min musikgenre. Men killarna är riktigt bra på sina grejer, jag lyssnade mest på detaljer i helheten, och jag gillade det. Det läskigaste var, att jag och rebecca var äldst. Det var hon och jag i ett virrvarr av emokids som var av årgång 90-94, som liksom inte hade mognat till riktigt än. En aning drygt. Folk låg på golvet, de sprang omkring och småjagade varandra, dåligt gjorda tuppkammar syntes i luften. Och när rebecca gick på toa stod jag kvar där ensam och livrädd mitt på golvet. Så jävla bortkommen!
Fakie for nothing är värd en äldre publik. För de är väldigt bra på det de gör. Kan inte årgång äldre inse det?
Efter spelningen gick vi och satte oss på Café deed, där precis intill. Där snackade vi med två till en början främlingar (för mig) ett par timmar eller så. Mycket trevligt och mycket hann sägas. Jag tycker om att träffa nytt folk. Jag får väl bara ursäkta mig för min röst - jag är bara förkyld, jag Kan prata normalt också!

Telefonen ringer och en röst säger att det finns en lägenhet på G åt mig.
Plötsligt studsar jag av lycka och känner mig inte alls nedtyngd och snuvig längre! (eller jo)
En lägenhet på väster. 37 kvm. 2900 i hyra (ca). Kök. Dusch i lägenheten.
Jag ska ringa killen som bor där nu, och bestämma tid för att komma och kola på den, gärna i helgen!

Snabba tag. Jag ringde till fastighetsförvaltningen i förrgår och förnyade min intresseanmälan.
Och nu. Två dagar senare får jag värsta förslaget!
Imorgon ska jag kolla på lägenheten. Kl 11. Spännande. Jag hoppas att den är fräsch och min kopp te. It would be nice!

Kanske finns den där Gud ibland ändå?
Haha!

Jag liksom jublar och blodet liksom rusar inuti mig. Skrattar högt för mig själv och inser att det lär ju vara fånigt att skratta så för sig själv? Funderingar på att göra stan och liksom fira lägenhetshittandet genom att köpa någon fin present till mulin som fyller år på måndag. Bra grej, bra grej. Och gå till Needle demon, och lämna "mallen" till tatueringen. 18 april ser det ut som, än så länge. Hoppas lite vagt på ett avbok!

Dagen ska ägnas åt hemmasittande. Jag har tillbringat natten med trevligt sällskap, åt att sjunga med jättetrasig hals, och då var det ju givet att jag skulle vakna med halsen ännu trasigare. Jag kunde inte prata när jag vaknade. Falsettrösten var ett faktum och jag skrattade hysteriskt och fult, samtidigt som jag tyckte så himla synd om mig själv - för jag kunde inte andas genom ena näsborren och allting var bara jättejobbigt.
Det som hindrar mig i mitt hemmasittande är att jag vill gå upp på stan och hämta mina foton - OM de har kommit. Samt köpa frimärken och kuvert. Jag vill köpa present till mulin. Jag vill se Fakie for nothings spelning ikväll.
Jag vet inte hur jag ska göra, omjag ska trotsa det kroppen säger åt mig eller inte...


Jag har i alla fall Ben and Jerry glass i frysen.
Jag ska laga mat idag. Har ni några tips?